tisdag, januari 26, 2010

I vimlet

Efter två veckors paus återvänder jag till bloggosfären. Projektet är över och min skrivperiod har börjat. Jag håller ännu på att hämta mig och samla mina intryck efter en magisk fredag och två omgångar med en tragisk och vansinnig cirkus. En fullständig analys kanske inte kommer att komma, men mitt skriftliga arbete kommer till en del att utgöra just det. Jag återvänder dock ännu i bloggen med rent konkreta aspekter.

Jag har varit "sjukledig" hela förra veckan, däckad av den intensiva sista veckan, men har ändå samtidigt långsamt städat upp efter cirkusen. Det kommer ännu att ta veckor innan allt det praktiska är helt färdigt, men ett stort lugn vilar över mitt sinne ändå.

Just nu sitter jag på ett odefinierat lunchställe mitt i Rewell Center. I jakt på Vasas Café Mineur får det duga. Jag slås av något som det stod i recensionen av mitt arbete: en medvetet odlad amatörmässighet. Tafflighet. Det är något som också definierar detta ställe. Hyran måste vara extremt dyr och just denna punkt har bytt företag flest gånger i huset tror jag. Inredningen är slarvig och osammanhängande, menyerna fula och väldigt svårförstådda, och maten minimalistisk på alla plan utom priset. Mycket kunder är det inte heller men betjäningen är långsam. Det här stället kommer inte att stå sig länge, och det är synd. Det måste också få finnas rum för det som inte är så väldigt bra, som inte är mättande eller konkurrenskraftigt. Det behövs taffliga ställen. Kanske jag återkommer hit. Men tyvärr tål jag bara inte högfrekventa ljud och just nu finns det mycket av det här.

fredag, januari 08, 2010

Dansar med clowner

Vilken kanondag igår!! Inte nog med att jag susade runt hela dagen i en paketbil och fick handlat så gott som allt material jag kommer att behöva, i princip har alla andra småknutar jag har haft plötsligt löst upp sig. Under en extremt effektiv halvtimme av samtal och mail lyckades jag åstadkomma följande: så mycket sågspån jag orkar hämta, en sockervaddsmaskin från Wasalandia, en popcornsmaskin från Ritz (skick osäkert), och allt detta gratis!

För att ännu sätta pricket över i:et så kommer jag att gästas av en grupp dramabarn i cirkustältet på torsdag, där jag ska berätta om projektet och kanske bjuda på lite godsaker. Det känns väldigt roligt att få besök och kunna visa hur spännande teater kan bli, så länge som tältet är uppe då. Men jag känner inte den minsta stress över att jag inte skulle hinna med det. Hela nästa vecka känns så lugn och under kontroll. I helgen kommer jag att skriva färdigt roller tillsammans med tvillingarna, och efter det är det bara praktiskt, roligt arbete kvar. Jag ska inte lova vare sig popcorn eller sockervadd ännu, den förra maskinen kanske inte ens fungerar, och även om den senare fungerar, så måste jag lära mig att använda den, och vem har inte hört att göra sockervadd är en konst som tar lång tid att bemästra...

Jag kan vara riktigt nöjd med mig själv nu. Samtidigt går arbetet med festivalen äntligen med lite flyt, och detta är mycket välbehövligt. Jag börjar trots allt märka av de långa dagarna, jag är väldigt trött på kvällarna och mina kära klasskamrater verkar också vara det. Det är en vecka till av arbete, sedan får vi njuta av att se en imponerande teaterfestival gå av stapeln. Be there!

onsdag, januari 06, 2010

Det kommer mera...snö

Två kvällar i rad har jag nu gått hem med bultande huvudvärk. Är det ett tecken på att kroppen börjar bli slut. Det är ju inte så bra. Jag måste försöka ta det lugnt men ändå hålla ett jämnt tempo. Igår träffade jag äntligen min kläddesigner, och jag kan bara säga hurra! Hon var jättetrevlig och hade väldigt många och bra idéer. Träffen gav mig massvis med ny inspiration till karaktärerna och att även kläddelen börjar klaffa ger mig energi att orka genom denna sista tid.

En sådan märklig stiltje det råder i luften idag, då det är helgdag. Jag känner mig också lite rådvill över vad jag egentligen kan göra. Jag har försökt förstå mig på elektricitet och tror att jag har löst hur jag ska försörja mitt tält med ljus och värme, och annat smått och gott.
Imorgon är de stora inköpens dag, då jag ska handla allt virke som behövs för inredningen.

Musikerna verkar också ganska coola med sin del. Det börjar småningom falla på plats. Jag hoppas att jag nästa måndag har allting så pass klart att jag bara kan koncentrera mig på byggandet av Cirkus Armando.

Nu ska jag inte heller gå och lova för mycket, men jag hoppas att imorgon ha goda nyheter angående sockervaddsmaskinen som gett mig sådan huvudbry. Vänta och se...

måndag, januari 04, 2010

Slutspurten börjar

Det är nu det gäller. Två veckor kvar. Jag har nog inte känt mig så ledig denna julhelg som jag hade hoppats, men snart får jag vara ledig. Bara två veckor i full fart. Just nu känns inte projektet eller festivalen så kul, men bara jag kommer igång ordentligt nu så. Det är många många detaljer som ska klaffa just nu, och visst erkänner jag att jag är stressad, men den känns än så länge mest positiv. Det här ska banne mig gå igenom. Om jag bara fick tillräckligt med folk anmälda, jag måste vara väldigt tydlig märker jag i att förklara att det här är en DELTAGANDE teaterföreställning, och att man måste anmäla sin medverkan på förhand.

Men idag är jag också äntligen tillbaka i mitt rum på skolan, och skillnaden i hur effektivt jag arbetar är otrolig. Jag har redan ringt samtal, träffat min handledare och fått en glasklar bild över allt som ska hända dessa två veckor. Det måste vara det spartanskt intredda rummet och bristen på kylskåp med mat, en kämppis att snacka skit med och andra roliga men förrädiska faktorer som gör att det går så bra.

Nog är det ju otroligt fantastiskt att jag inte sett såhär mycket snö på tio år sammanlagt som det just nu finns utanför mitt fönster. Och om en och en halv vecka ska tältet vara uppe. Faktum är att jag ska åka och hämta det om en timme. Spännande, det blir det första konkreta beviset på vad mitt arbete kommer att likna, efter hemsidan förstås.

onsdag, december 30, 2009

Hemsidan är uppe!

Jag kan äntligen väldigt stolt meddela att hemsidan för mitt arbete är uppe: www.cirkusarmando.tk

Gå in och anmäl dig redan idag! Jag vågar idag påstå att detta blir ett fantastiskt spektakel, även om jag inte har en aning vad som egentligen kommer att hända. Jag känner magin växa sig större...

Ett enormt tack till Keke som jobbat häcken av sig för mig och vår teaterfestival. Världen behöver flera som honom.

tisdag, december 29, 2009

Längtan efter rutiner

Jag är tillbaka i Vasa efter julledighet. Det har varit skönt att komma bort från den omedelbara stressen, men jag har märkt en viss oro och rastlöshet under de här dagarna, och märker nu när jag är tillbaka att jag saknade rutiner, ordentliga arbetstider och självdisciplin. Visst ska man ta ledigt från tankearbetet under jul, men projektet är så pass igång, så många saker är i rullning att det verkar vara omöjligt att släppa tankarna på projektet helt, och därför blev det ändå lite skrivande under julhelgen.

Dessutom hittade jag ibland inspiration under alla timmar av ledigt ingentingande, oftast på fel tid av dygnet, om man med rätt menar den tid då det är ljust ute, och det är ju inte helt galet att tycka så.
Jag hade inte tänkt jobba med slutarbetet så här inpå julen, men inspirationen är märklig. Det blev dessutom väldigt bra texter.

Den största missen hittills i projektet är att jag hade planerat att få upp hemsidan för två veckor sedan, men den är inte ännu inte uppe. Det finns många orsaker till detta, men den andel jag skyller mig själv för är att jag är rädd och ofta drar mig för "den slutgiltiga texten", den som blir offentlig. Jag väntar på det rätta ögonblicket att skriva alltför länge och sedan sitter jag och vrider med orden hit och dit och söker efter de bästa formuleringarna.
Det skulle inte vara så illa ifall hemsidan inte var alldeles nödvändig för att projektet ska gå i mål. Den är mer en reklamkanal, den ger nödvändig information och medel att anmäla sig.

Men nu är jag tillbaka och har kunnat jobba hemma då jag är ensam i lägenheten, men jag misstänker att jag måste tillbaka till skolan småningom för att verkligen kunna arbeta ostört.
Jag har i alla fall de flesta textsektioner till hemsidan helt klar, och jag har också en checklista över allt som ska hända under dessa två veckor. Bara att sätta igång och beta av. Stay focused!

lördag, december 19, 2009

Debatt

Eftersom det nästan inte överhuvudtaget existerar debatter där man kan komma överens om ett rätt svar eller lösning, måste det alltså vara så att debatten inte är till för debattörerna. De blir endast medel för "massan", som är de som inte deltar utan endast läser debatten och försöker bilda sig sin egen åsikt.

Isåfall är det slutliga målet med debatt att alla ska kunna delta i den, och ha en egen åsikt. När alla kan delta, upphör debattens syfte. Vi kan alltså konstatera att debatt INTE har som syfte att hitta en lösning, för om det vore syftet betyder det att något vore allvarligt fel i debattekniken då detta nästan aldrig händer.

Tänk vilka upptäckter man kan göra en lördagkväll innan jul.

onsdag, december 16, 2009

Lek med storyn

Visst är jag trött och yr av allt som ska göras innan julhelgen börjar, både mitt slutarbetes och festivalens hemsida ska upp, vi har julfest imorgon och jag har haft alltför vilda planer för det en lång tid. Men det känns ändå bra. Efter mitt möte med handledaren har jag inte hunnit eller orkat jobba med slutarbetet på grund av allt annat, men nu sitter jag här igen, och med handledarens ord ännu ekande: lämna strukturen nu, lek med storyn. Det känns lovande.



Hur skriver man en story som man inte själv berättar? Sedär nyckeln till deltagande teater! Har ni några tips?

måndag, december 14, 2009

Som i filmerna

Under min arla cykeltur till skolan kunde jag fascinerad bevittna hur det rykte ur stadens avlopp. Jag trodde att det bara gjorde så på film, och absolut inte i det supertråkverkliga Vasa.
Det här med "som i filmerna" är ganska intressant, och tangerar mina slutarbetstankar om den magiska verkligheten. För tänk om livet vore en film. Om man en dag bara bestämde sig för att man är Harry Truman. Plötsligt skulle ett meningslöst liv få betydelse, varje handling och person man möter blir meningsfullt.

Och är det inte detta som vi alla nångång drömt om, att man befinner sig i en film och det spelar ett episkt soundtrack i bakgrunden och slutet är lyckligt? Och är det inte detta vi ska sträva till med våra liv, att göra dem meningsfulla? Är det inte det som är det stora problemet i vår sekulariserade värld? Att människan i allt högre grad saknar den där magiska tolkningsramen. Vissa kallar det tro, andra talar om alternativa verkligheter. Jag väljer att kalla det magi.




Jag vet inte vad skissen egentligen förklarar, mer än att detta är hur jag intuitivt känner att det förhåller sig.

I övrigt så har jag haft en uppochnerdag. Slutet av förra veckan hände ingenting, jag fastnade, kanske var energin slut helt enkelt, men jag har stressat över det under helgen och att jag idag skulle träffa min handledare och visa vad jag arbetat på under tiden som gått sedan vi senast setts. Min uppgift var att inte berätta utan visa min vision för det här projektet. Dessutom skulle jag VISA vad jag menar med magi, vad det innebär för mig. Med sådana stressade tankar hoppade jag på cykeln och fann svaret på vägen.
Mötet gick bra och jag fick så överväldigande bra respons på mitt arbete att jag kände ögonen fuktas lite extra. Helt klart är att för mig är handledarens roll att vara det yttre ögat som kommer in och säger att jag är på rätt väg, då mitt jobb är extremt ensamt och introvert att det vore lätthänt att jag har fokus på fel saker eller jobbar åt ett håll som inte är produktivt. Dagens träff gav mig väldigt mycket mental styrka och det är det jag behöver mest nu.

Men min förra natt var lite kort på grund av stressen över alla de parallella projekt som är på gång, att jag efter träffen åter tappade skärpan och har inte åstadkommit så mycket mer idag. En god natts sömn tror jag dock hjälper långt.

torsdag, december 10, 2009

Wärldens Wida Webb

Fortsätter att skriva och skriva. Det här betyder nu inte att jag har en massa skrivet nu, det är mycket omskrivningar och sökande efter vad det är jag egentligen vill.

Det händer inte så mycket spännande nu, betyder det att jag har fastnat? Igår höll jag på med samma saker som tidigare och idag har jag inte haft energi att jobba på mitt eget arbete då ännu ett maratonfestivalmöte tog all energi. Det är först när klockan närmar sig sju som hjärnan börjar komma igång, och nu känns det verkligen som att jag borde ta kväll. Just den här tanken är den enda som stressat mig under mitt arbete, att jag känner att jag borde ta mer ledig tid än jag gör, men samtidigt känns det som att om jag skulle slöa för mycket så skulle jag stressa mera. Snart är det helg men det känns inte som att jag behöver en helg, tvärtom börjar jag bli så spänd inför festivaler och cirkusar att jag bara vill jobba vidare. Är jag knäpp?

Började kolla lite webbdesign på kvällskvisten. Där har vi också ett helt universum med kunskap som jag inte vet särskilt mycket om. Och det att webbdesignproffs uppskattar ett visst utseende, medan en ovanare surfare inte förstår sig på sånt som minimalism. Ett dilemma inom hela konsten, dels vad den stora publiken förstår och uppskattar och vilket givetvis måste mötas av konstnären, men å andra sidan det utmärkta konstnärliga hantverket, som endast uppfattas av andra lika professionella.

tisdag, december 08, 2009

Textens universum

Betydligt piggare idag. Jobbar hårt på designdokumentet. Vad menar jag ens med det? Jag har plockat upp ordet någonstans ifrån och tycker att det är ett så bra ord. Vad jag försöker åstadkomma åtminstone är att i ett dokument visualisera hela min vision, i ord och bild, ljud och dofter?? Nä, hur gör man det på en dator? Och inte kan jag ju måla heller.


Ser ett glatt premiärgäng lämna skolan. Det känns i luften att något speciellt har hänt. Premiären är också något fullt av magi. Det är något utöver det konkreta faktum att det är första föreställningen, första gången man har en full salong med betalande publik, första gången man visar upp föreställningen som ett färdigt resultat. Det är en magisk tröskel man går över, som består i att överlåta ansvaret på något annat. Regissören drar sig tillbaka och låter ensemblen driva föreställningen helt, och gruppen presterar inte längre ensam, utan man överlåter ansvaret på gruppen, på helheten. Det är ett osynligt rum mitt på scenen dit alla lägger sin arbetsinsats och sedan rörs rummet om av en osynlig hand, låt oss kalla det Gud, eller magi eller vadsomhelst. Detta är vad teater ursprungligen var, en ritual. Alla deltog i ritualen men den verkliga kraften ligger bortom summan av de enskildas ansträngningar. Det är här teaterns sanna konst ligger, i berättelsens magi, när det som förmedlas på scenen får ett eget liv i åskådarens fantasi.


Nej nu måste jag sluta. Börjar bli trött på skärmen och skrivandet. Får inte ihop saker. Jag har idag jobbat med text, dels text till hemsidan och dels till designdokumentet.
Det är som om texten lyder under egna lagar. Den uppstår ur ingenting, flyttas om, omformuleras, tas bort och dyker långt senare upp någon helt annanstans. Bokstavsändelserna samverkar med varandra så att den ena byter plats med den andra när en mening flyttas bakåt i tiden, och en annan till en antagande framtid.
En ordkonstnär är i sanning en magiker, som svingar med sina tio trollstavar över tangentbordet och bildar den ena ordsvarvningen efter den andra. Jag har idag befunnit mig på ett område som jag inte är utbildad till men ändå känner mig hemmastadd i. Men även jag får ge upp kontrollen, när orden tar över och drar iväg mig. Nu ska jag lämna textens universum för en stund.

måndag, december 07, 2009

I svinets tecken

Resten av förra veckan blev väldigt oproduktiv. Dagarna fylldes helt med resor, möten och diskussioner angående den teaterfestivalen som inte direkt relaterade till mitt slutarbete men som ändå var nödvändiga. Det tog tid, men även energi och när jag sedan fick svininfluensavaccin i slutet av veckan däckades jag helt. Ännu idag känner jag av att jag är trött och seg och ganska grinig, men efter några timmar vid datorn börjar jag komma igång igen med arbetet.

Men jag har ändå fått lite gjort nu och då under dessa dagar. Jag har träffat den ene av musikerna och de är båda helt med och börjar jobba med att hitta en repertoar nu. Jag har också träffat bildkonstnären (inredaren, scenografen... svårt att hitta rätt titel när det inte så lätt går att kategorisera projektet heller). Mycket konkret kom ut av det mötet och nu finns det många praktiska detaljer som måste börja fixas för det.

Imorgon ska jag till Vasa stad och presentera mitt projekt för att få ekonomiskt stöd därifrån. Tack vare ett samarbete tidigare i höst med staden känns det inte så nervöst och jag har goda förhoppningar.

Nästa vecka ska jag åter träffa min handledare och har fått en hel del hemuppgifter tills dess. Det börjar bli dags att få det gjort, så idag har jag påbörjat något så blygsamt kallat som ett designdokument, där jag ska formulera hela min vision så att den kan presenteras som en plan för evenemanget. Fakta, bakgrundsmyt, karaktärer, estetiska element... men det känns spännande att börja tänka lite mera på själva innehållet och inte bara de stora tankarna om och kring projektet och det praktiska hit och dit.

Dock leder förra veckans slöa tempo och den kommande deadlinen till att jag känner att jag inte kan åka till Stockholm denna vecka och hälsa på kära vänner och sitta på café och hämta inspiration, som jag hade planerat. Förhoppningsvis hittar jag tid under vårens skrivprocess, då borde jag inte vara lika fast i möten om praktiskheter som jag nu är.

tisdag, december 01, 2009

Finsk cirkus

Det går fortsättningsvis bra. Jag får troligen med mig den bildkonstnär jag helst av allt ville jobba med, hurra för det.

Dock är klockan redan mycket och det känns som att jag suttit länge utan att ha kommit framåt i projektet, men jag har suttit och skrivit mail åt höger och vänster och sådant tar ju tid. Ännu känns det som att jag skulle vilja säkra den ekonomiska situationen med att ringa till staden och bankstiftelser, men nu vill jag börja få lite storytext skriven också.

Har äntligen fått tag i fräscht material, från 2008, om den finländska cirkusens historia och nuläge. Det ska bli nyttigt med fakta om hur situationen verkligen är idag för cirkusen, jag har bara gissat hittills. Jag hoppas kunna återkomma med en analys


Imorgon hinner jag knappast jobba med slutarbetet, har föreställning i Jakobstad med en pjäs som vi inte spelat på många månader, får se hur det går.

Det börjar dock smaka trä att bara sitta vid datorn dagarna i ända nu. Visst får jag vara kreativ där också men att bara stirra på en skärm och tvinga fram text till projektplaner och mail håller inte i längden. Jag behöver röra på mig och vara kreativ fysiskt. Måste fundera på hur jag ska lyckas med det. Tips?

Den stora planen

På begäran lägger jag nu in min projektplan på bloggen, eller i alla fall de delar som kan vara intressanta att läsa. Tack Gabriel för att du tipsade om detta! Kanske detta gör inläggen lättare att ta till sig också.






Projektet CIRKUS LARP 2010

Bakgrund
Det råder en tveksamhet idag bland konstnärer i Österbotten att söka sig utanför sina ramar och gå bortom sina egna discipliners gränser. Även innanför den egna konstformen råder strikta regler för hur verket skapas och förmedlas. Den förhärskande strukturen innebär en publik som sitter på sina stolar eller står bakom skyddsrepet och endast tar emot förutbestämda intryck.

Under de senaste åren har det i Österbotten uppkommit en ny hobbyform. LARP (Live Action Role-Playing, även kallat lajv) är en form av dramarollspel där deltagarna noggrant skapar en karaktär och agerar ut den i en förutbestämd miljö som om de vore den här karaktären. På så sätt skapas en lekfull alternativ verklighet, mycket liknande de föreställningar med cowboys och indianer man lekt som barn, med skillnaden att detta är för vuxna människor och sålunda kräver lite mera tanke och struktur.

LARP-rörelsen har saknat en vilja att sätta sin hobby i ett mera konstnärligt sammanhang, medan konstkretsarna har saknat en form som kunde öppna för nya samarbetsmodeller. Det är här projekt CIRKUS LARP 2010 kommer in.

Syfte och ändamål
Projektets syfte är att föra samman österbottniska konstnärer ur olika discipliner och skapa ett tvärkonstnärligt verk. I denna deltagande teaterföreställning, som inspireras av LARP-formen, existerar inte salongen och den traditionellt så kallade publiken, det vill säga konsumenten av verket. Istället placeras de på scenen och blir en samskapare, det vill säga att de som tar del i denna föreställning blir de som skapar dess innehåll och mening. Det är deras aktiva medverkan som skapar verket, och de traditionella konstarterna som är närvarande, bildkonst, scenkonst och musik, blir hjälpmedel till en större helhet. På detta sätt bildas en demokratisk skapelseprocess där den sociala förmågan styr verkets utformning. Genom detta verk skapas en djupare förståelse bland deltagarna och bland konstkretsarna i Österbotten för hur ett mera demokratiskt samskapande kan formas.

Cirkusen speglar verkligheten. Den är en plats fylld med mänskliga känslor, med tragik, men också med stor magi, som inte kan hittas i dagens samhälle mera. Föreställningen hoppas återuppväcka ett intresse för denna spirituella och intuitiva, fantastiska kraft. Med lekens medel kan deltagarna söka efter cirkusens magi, som är både skrämmande och fascinerande.

Kort beskrivning
Projektets mål är att sätta upp en deltagande föreställning med cirkustema. I denna föreställning kommer element från musik, bildkonst och scenkonst att bygga upp miljön och atmosfären i ett cirkustält. Kärnan i detta tvärkonstnärliga verk kommer att vara deltagarna som med improvisatoriska medel gestaltar karaktärer ur en cirkustrupp och tillsammans berättar en tragisk historia om en cirkus öde, om förberedelserna inför kvällens uppträdande och avslutningsvis cirkusföreställningen som måste göras oavsett hur djupt olycklig clownen egentligen är.
Föreställningen kommer att vara 2-3 timmar lång och kan iscensättas en eller flera gånger.

Genom att på förhand anmäla sitt personliga deltagande i denna föreställning får deltagaren ta del av skrivet material som ska hjälpa dem att förstå ramarna för sitt agerande. De kommer även att tilldelas material om den karaktär de ska gestalta och förväntas studera detta så att de när föreställningen tar sin början på ett spontant sätt kan agera i situationen utgående från sin fiktiva rolls ramar. Utgående från en gemensamt förstådd överenskommelse skapar gruppen genom social interaktion konflikt och handling, som tillsammans med musik- och bildkonstelementen skapar ett interdisciplinärt allkonstverk, det vill säga att upplevelsen är total och alla sinnen tar intryck och ger uttryck.

Föreställningen strävar till att vara så tillgänglig och demokratisk som möjligt genom att inte ta något inträde, och marknadsför sig genom webb och flygblad.

Målgrupp
Projektet riktar sig till ungdomar med syfte att väcka deras intresse för nya intressanta former att samarbeta och skapa tillsammans. Den andra målgruppen är människor som redan är involverade i kulturarbete, framförallt inom teaterbranschen, och som kan få sina perspektiv vidgade genom att pröva på ett samskapande allkonstverk.

Arbetsgrupp
Som projektledare och koordinator fungerar Emil Hietanen. Projektet fungerar som hans lärdomsprov från yrkeshögskolan Novias scenkonstlinje. Han kommer att sätta ihop en projektgrupp med konstnärer av olika discipliner, närmare bestämt en bildkonstnär, en kläddesigner och två till tre musiker. Dessa söks främst från Novias olika utbildningsprogram inom kultursektorn. Alla gruppens medlemmar kommer att arbeta självständigt och skapa en egen vision och helhet, medan Hietanen fungerar som koordinator och ser till att helheten smälter ihop. Hietanen ansvarar också för den sceniska aspekten och deltagarna. För detta kommer han att ha hjälp av erfarna skribenter inom LARP-communityn.
Projektet kommer också att söka samarbete från Vasa stad.

Plats
Föreställningen kommer att äga rum inuti ett uppvärmt festivaltält, som kommer att sättas upp på gårdsplanen vid Kasernområdet i Vasa, där riktiga cirkusar har rest sina tält och haft föreställning. Föreställningen äger rum samtidigt som en scenkonstlinjens teaterfestival vid Kasernområdet och kommer att omnämnas i festivalens program.

måndag, november 30, 2009

Att jobba då man är ledig

...är inte så roligt. Och min överenskommelse om att inte jobba hemma har inte heller hållit i helgen. Jag har dragit mig för den där Projektplanen med stort P, men nu måste jag skriva den, även om jag är hemma och även om jag borde kunna unna mig att koppla bort arbetet under helgen. Men det känns som att den här planen är den som hjälper eller stjälper allt. Mycket tryck på de ord jag just nu formulerar.




Men färdig blev den. Jag hoppas bara att inspirationen kommer att komma andra tidpunkter också än då den nu infann sig...



Ovan skrivet inatt, nedan skrivet en halv dag senare




Jag får pengar!!! Nej vänta, det var det han sa att jag inte skulle ropa ut. Heh, känner hur en lugnande våg sköljer över mig.

Idag har jag haft det nervösaste mötet på en tid. Hela helgen har jag varit rastlös av det och igår kväll hittade jag inga ord till att formulera en projektplan. Sedan någon gång sent när jag redan gett upp och började placera min kudde bekvämt så hittade jag en mening i huvudet, och sedan rann resten ur mig så lätt så lätt. Men sent blev det.

Det hjälpte inte min nervositet att vakna dödstrött och grinig idag, men möte blev det. Jag blev så överrumplad av att plötsligt sitta där med herr kulturfond att det tog mig tio minuter innan orden började komma på rätt plats.

Men allt gick väl. Jag har haft mitt nervösaste möte hittills under detta projekt men nu känns det bättre. Han hyste goda förhoppningar om att jag faktiskt kan få alla pengar jag söker för, då planen var genomarbetad och budgeten väldigt trovärdig.

Nu kan jag bara vara på gott humör, men trött. Kanske jag kunde unna mig en lugnare dag nu.

fredag, november 27, 2009

Projektet är igång!

En stressig dag förvandlas till en skön dag när jag ser att ansökningen som jag trodde att måste vara inlämnad på måndag i själva verket inte har något sista datum för ansökan. Plötsligt blev dagen så mycket roligare.


Nu är detta igång på riktigt och jag känner mig på riktigt som en projektledare. Möten, budgeter och projektplaner om vartannat. Men det är inspirerande, och det är också väldigt inspirerande att det verkar hända för alla mina klasskamrater också. Jag är glad för dem och glad för att den här gruppen nu känns så proffessionell, hårt arbetande och helt enkelt ass kicking duktiga konstnärer!

torsdag, november 26, 2009

Vinden vänder

Idag har det varit mycket. Klassmötet tog som vanligt hela förmiddagen och inte ens då känns det som att vi i lugn och ro kommit igenom allt. Nog har vi mycket åsikter.

Jag har sedan pysslat med protokoll, scheman och mailutskick angående festivalen så länge så det är först när jag varit gång halva dagen som slutarbetet kommer igång. Jag ska utnyttja farten.



Farten har gett resultat. Vilket enormt flyt!!! Jag har nu fixat tältet, uppvärmningen av det, med ganska stor säkerhet två musiker som jag ska träffa nästa vecka, och ett annat möte med herr Svenska kulturfonden. Nu ska jag bara avsluta med att skriva en fondansökan på en timme.

Idag blev telefonen min vän igen. Vi hade det lite struligt ett tag men ett bra förhållande som detta överlever lite svackor ibland.

onsdag, november 25, 2009

Om pengar

Jag kom på att jag inte jobbat hemma med mitt slutarbete överhuvudtaget. När jag kommit hem från skolan eller innan jag cyklar dit på morgonen rör jag överhuvudtaget inte mina anteckningar och det känns väldigt fungerande faktiskt. Det skapar en jobbenergi och en hemmaenergi som inte blöder in i varandra och gör det tjockt och jobbigt.

Jag drar mig för samtalet. Ett samtal som kan avgöra hela den ekonomiska situationen för arbetet. Wish me luck.

Har en budget klar. Ännu igår visste jag inte att mitt projekt är värt så här mycket pengar. Haha.



Hur avgörande är inte det där första samtalet? Går det bra så kan man ringa 3-4 samtal till av bara farten. Är det första samtalet upptaget har man fortfarande farten uppe av att ringa samtal så då tar man ett annat. Men går det första dåligt så blir det jättetungt med resten, oavsett hur de går.


Sist och slutligen fick jag inte tag på alla, och de som jag fick kontakt med sade nej. Idag är dagen då telefonen blev min ovän. Suck.

Vikten av e-post, handledare och bra synk

Jag vill haka på mitt förra inlägg om att det är avslappnande och intressant att jobba som jag gör nu. När man är lite hängig och slö så är det extremt svårt att arbeta på detta sätt, som annars ger ro och bra koncentration. Jobbar man i grupp och fysiskt kan man haka på de andras energier och ta sig genom dagen lätt och ändå bidra men ensam vid ett skrivbord är det svårt

Nu tar flummandet slut. Jag har börjat sträcka ut tentaklerna åt olika håll i hopp om att hitta medarbetare på de områden jag inte själv behärskar. Då kan man inte längre bara sitta och fundera och vela mellan olika alternativ, eftersom man måste förklara sina projekt konkret och även ha konkreta önskemål till dem man kontaktar. Detta är bra och jag känner hur visionen hela tiden blir klarare. Återstår förstås att vilka svar jag får.
Jag har fått svar på mina första mail och det känns fortfarande trögt. Det är som att denna skola motarbetar samarbete mellan linjerna. Det är visserligen inget nytt konstaterande men man slutar aldrig att förbluffas över det.


Men nu har jag träffat min handledare också och det känns jättebra, vi kom väldigt bra överens och jag fick jättemycket tips och förslag och har nu väldigt mycket konkreta grejer som jag ser fram emot att ta itu med de kommande dagarna. Men framförallt fick jag energi och jättemycket tilltro till att jag kan förverkliga det här projektet precis så stort som jag föreställer mig. Ett väldigt positivt möte alltså, det kändes som att vi talade om samma sak.

tisdag, november 24, 2009

Andra veckan

Yikes, andra veckan är redan här. Nåja, det blev en kort förra vecka, med så mycket annat program att det känns avslappnande att bara sitta och jobba igen.

Det känns som länge sedan sist och var ska jag börja? Det är ju inte nog med slutarbetet utan vi ordnar dessutom en teaterfestival i samband med visningen av våra slutarbeten, som på pappret ser väldigt lovande ut, hoppas bara att det förverkligas också.

Märkligt hur intressant det ändå kan vara att bara sitta vid en dator och jobba, eller åtminstone hur mycket man kan blogga om det. Det händer ju verkligen inte så mycket mer än att jag läser mina anteckningar, flyttar om texter och skriver till nya ideer, än så länge.

Men nog har jag ju tagit en risk på sätt och vis, när jag valt bort grupparbetet i detta. Allt som jag lärt under utbildningen, att jobba i grupp väljer jag att skippa och endast ta fasta på dom vaga konstnärliga övertygelser som formats under dessa år. Visst fanns det också en vilja att ta mig vatten över huvudet lite, för att utmana mig själv, men är det bara dumt detta?
Och visst, det är klart att jag inte är ensam, jag har kompanjoner som jag litar på, men att arrangera ett lajv är så mycket mindre grupparbete, så mycket mindre demokratiskt än att iscensätta ett skådespel. Se där något som tangerar mitt ämne, fast på omvänt sätt.