tisdag, december 01, 2009

Den stora planen

På begäran lägger jag nu in min projektplan på bloggen, eller i alla fall de delar som kan vara intressanta att läsa. Tack Gabriel för att du tipsade om detta! Kanske detta gör inläggen lättare att ta till sig också.






Projektet CIRKUS LARP 2010

Bakgrund
Det råder en tveksamhet idag bland konstnärer i Österbotten att söka sig utanför sina ramar och gå bortom sina egna discipliners gränser. Även innanför den egna konstformen råder strikta regler för hur verket skapas och förmedlas. Den förhärskande strukturen innebär en publik som sitter på sina stolar eller står bakom skyddsrepet och endast tar emot förutbestämda intryck.

Under de senaste åren har det i Österbotten uppkommit en ny hobbyform. LARP (Live Action Role-Playing, även kallat lajv) är en form av dramarollspel där deltagarna noggrant skapar en karaktär och agerar ut den i en förutbestämd miljö som om de vore den här karaktären. På så sätt skapas en lekfull alternativ verklighet, mycket liknande de föreställningar med cowboys och indianer man lekt som barn, med skillnaden att detta är för vuxna människor och sålunda kräver lite mera tanke och struktur.

LARP-rörelsen har saknat en vilja att sätta sin hobby i ett mera konstnärligt sammanhang, medan konstkretsarna har saknat en form som kunde öppna för nya samarbetsmodeller. Det är här projekt CIRKUS LARP 2010 kommer in.

Syfte och ändamål
Projektets syfte är att föra samman österbottniska konstnärer ur olika discipliner och skapa ett tvärkonstnärligt verk. I denna deltagande teaterföreställning, som inspireras av LARP-formen, existerar inte salongen och den traditionellt så kallade publiken, det vill säga konsumenten av verket. Istället placeras de på scenen och blir en samskapare, det vill säga att de som tar del i denna föreställning blir de som skapar dess innehåll och mening. Det är deras aktiva medverkan som skapar verket, och de traditionella konstarterna som är närvarande, bildkonst, scenkonst och musik, blir hjälpmedel till en större helhet. På detta sätt bildas en demokratisk skapelseprocess där den sociala förmågan styr verkets utformning. Genom detta verk skapas en djupare förståelse bland deltagarna och bland konstkretsarna i Österbotten för hur ett mera demokratiskt samskapande kan formas.

Cirkusen speglar verkligheten. Den är en plats fylld med mänskliga känslor, med tragik, men också med stor magi, som inte kan hittas i dagens samhälle mera. Föreställningen hoppas återuppväcka ett intresse för denna spirituella och intuitiva, fantastiska kraft. Med lekens medel kan deltagarna söka efter cirkusens magi, som är både skrämmande och fascinerande.

Kort beskrivning
Projektets mål är att sätta upp en deltagande föreställning med cirkustema. I denna föreställning kommer element från musik, bildkonst och scenkonst att bygga upp miljön och atmosfären i ett cirkustält. Kärnan i detta tvärkonstnärliga verk kommer att vara deltagarna som med improvisatoriska medel gestaltar karaktärer ur en cirkustrupp och tillsammans berättar en tragisk historia om en cirkus öde, om förberedelserna inför kvällens uppträdande och avslutningsvis cirkusföreställningen som måste göras oavsett hur djupt olycklig clownen egentligen är.
Föreställningen kommer att vara 2-3 timmar lång och kan iscensättas en eller flera gånger.

Genom att på förhand anmäla sitt personliga deltagande i denna föreställning får deltagaren ta del av skrivet material som ska hjälpa dem att förstå ramarna för sitt agerande. De kommer även att tilldelas material om den karaktär de ska gestalta och förväntas studera detta så att de när föreställningen tar sin början på ett spontant sätt kan agera i situationen utgående från sin fiktiva rolls ramar. Utgående från en gemensamt förstådd överenskommelse skapar gruppen genom social interaktion konflikt och handling, som tillsammans med musik- och bildkonstelementen skapar ett interdisciplinärt allkonstverk, det vill säga att upplevelsen är total och alla sinnen tar intryck och ger uttryck.

Föreställningen strävar till att vara så tillgänglig och demokratisk som möjligt genom att inte ta något inträde, och marknadsför sig genom webb och flygblad.

Målgrupp
Projektet riktar sig till ungdomar med syfte att väcka deras intresse för nya intressanta former att samarbeta och skapa tillsammans. Den andra målgruppen är människor som redan är involverade i kulturarbete, framförallt inom teaterbranschen, och som kan få sina perspektiv vidgade genom att pröva på ett samskapande allkonstverk.

Arbetsgrupp
Som projektledare och koordinator fungerar Emil Hietanen. Projektet fungerar som hans lärdomsprov från yrkeshögskolan Novias scenkonstlinje. Han kommer att sätta ihop en projektgrupp med konstnärer av olika discipliner, närmare bestämt en bildkonstnär, en kläddesigner och två till tre musiker. Dessa söks främst från Novias olika utbildningsprogram inom kultursektorn. Alla gruppens medlemmar kommer att arbeta självständigt och skapa en egen vision och helhet, medan Hietanen fungerar som koordinator och ser till att helheten smälter ihop. Hietanen ansvarar också för den sceniska aspekten och deltagarna. För detta kommer han att ha hjälp av erfarna skribenter inom LARP-communityn.
Projektet kommer också att söka samarbete från Vasa stad.

Plats
Föreställningen kommer att äga rum inuti ett uppvärmt festivaltält, som kommer att sättas upp på gårdsplanen vid Kasernområdet i Vasa, där riktiga cirkusar har rest sina tält och haft föreställning. Föreställningen äger rum samtidigt som en scenkonstlinjens teaterfestival vid Kasernområdet och kommer att omnämnas i festivalens program.

måndag, november 30, 2009

Att jobba då man är ledig

...är inte så roligt. Och min överenskommelse om att inte jobba hemma har inte heller hållit i helgen. Jag har dragit mig för den där Projektplanen med stort P, men nu måste jag skriva den, även om jag är hemma och även om jag borde kunna unna mig att koppla bort arbetet under helgen. Men det känns som att den här planen är den som hjälper eller stjälper allt. Mycket tryck på de ord jag just nu formulerar.




Men färdig blev den. Jag hoppas bara att inspirationen kommer att komma andra tidpunkter också än då den nu infann sig...



Ovan skrivet inatt, nedan skrivet en halv dag senare




Jag får pengar!!! Nej vänta, det var det han sa att jag inte skulle ropa ut. Heh, känner hur en lugnande våg sköljer över mig.

Idag har jag haft det nervösaste mötet på en tid. Hela helgen har jag varit rastlös av det och igår kväll hittade jag inga ord till att formulera en projektplan. Sedan någon gång sent när jag redan gett upp och började placera min kudde bekvämt så hittade jag en mening i huvudet, och sedan rann resten ur mig så lätt så lätt. Men sent blev det.

Det hjälpte inte min nervositet att vakna dödstrött och grinig idag, men möte blev det. Jag blev så överrumplad av att plötsligt sitta där med herr kulturfond att det tog mig tio minuter innan orden började komma på rätt plats.

Men allt gick väl. Jag har haft mitt nervösaste möte hittills under detta projekt men nu känns det bättre. Han hyste goda förhoppningar om att jag faktiskt kan få alla pengar jag söker för, då planen var genomarbetad och budgeten väldigt trovärdig.

Nu kan jag bara vara på gott humör, men trött. Kanske jag kunde unna mig en lugnare dag nu.

fredag, november 27, 2009

Projektet är igång!

En stressig dag förvandlas till en skön dag när jag ser att ansökningen som jag trodde att måste vara inlämnad på måndag i själva verket inte har något sista datum för ansökan. Plötsligt blev dagen så mycket roligare.


Nu är detta igång på riktigt och jag känner mig på riktigt som en projektledare. Möten, budgeter och projektplaner om vartannat. Men det är inspirerande, och det är också väldigt inspirerande att det verkar hända för alla mina klasskamrater också. Jag är glad för dem och glad för att den här gruppen nu känns så proffessionell, hårt arbetande och helt enkelt ass kicking duktiga konstnärer!

torsdag, november 26, 2009

Vinden vänder

Idag har det varit mycket. Klassmötet tog som vanligt hela förmiddagen och inte ens då känns det som att vi i lugn och ro kommit igenom allt. Nog har vi mycket åsikter.

Jag har sedan pysslat med protokoll, scheman och mailutskick angående festivalen så länge så det är först när jag varit gång halva dagen som slutarbetet kommer igång. Jag ska utnyttja farten.



Farten har gett resultat. Vilket enormt flyt!!! Jag har nu fixat tältet, uppvärmningen av det, med ganska stor säkerhet två musiker som jag ska träffa nästa vecka, och ett annat möte med herr Svenska kulturfonden. Nu ska jag bara avsluta med att skriva en fondansökan på en timme.

Idag blev telefonen min vän igen. Vi hade det lite struligt ett tag men ett bra förhållande som detta överlever lite svackor ibland.

onsdag, november 25, 2009

Om pengar

Jag kom på att jag inte jobbat hemma med mitt slutarbete överhuvudtaget. När jag kommit hem från skolan eller innan jag cyklar dit på morgonen rör jag överhuvudtaget inte mina anteckningar och det känns väldigt fungerande faktiskt. Det skapar en jobbenergi och en hemmaenergi som inte blöder in i varandra och gör det tjockt och jobbigt.

Jag drar mig för samtalet. Ett samtal som kan avgöra hela den ekonomiska situationen för arbetet. Wish me luck.

Har en budget klar. Ännu igår visste jag inte att mitt projekt är värt så här mycket pengar. Haha.



Hur avgörande är inte det där första samtalet? Går det bra så kan man ringa 3-4 samtal till av bara farten. Är det första samtalet upptaget har man fortfarande farten uppe av att ringa samtal så då tar man ett annat. Men går det första dåligt så blir det jättetungt med resten, oavsett hur de går.


Sist och slutligen fick jag inte tag på alla, och de som jag fick kontakt med sade nej. Idag är dagen då telefonen blev min ovän. Suck.

Vikten av e-post, handledare och bra synk

Jag vill haka på mitt förra inlägg om att det är avslappnande och intressant att jobba som jag gör nu. När man är lite hängig och slö så är det extremt svårt att arbeta på detta sätt, som annars ger ro och bra koncentration. Jobbar man i grupp och fysiskt kan man haka på de andras energier och ta sig genom dagen lätt och ändå bidra men ensam vid ett skrivbord är det svårt

Nu tar flummandet slut. Jag har börjat sträcka ut tentaklerna åt olika håll i hopp om att hitta medarbetare på de områden jag inte själv behärskar. Då kan man inte längre bara sitta och fundera och vela mellan olika alternativ, eftersom man måste förklara sina projekt konkret och även ha konkreta önskemål till dem man kontaktar. Detta är bra och jag känner hur visionen hela tiden blir klarare. Återstår förstås att vilka svar jag får.
Jag har fått svar på mina första mail och det känns fortfarande trögt. Det är som att denna skola motarbetar samarbete mellan linjerna. Det är visserligen inget nytt konstaterande men man slutar aldrig att förbluffas över det.


Men nu har jag träffat min handledare också och det känns jättebra, vi kom väldigt bra överens och jag fick jättemycket tips och förslag och har nu väldigt mycket konkreta grejer som jag ser fram emot att ta itu med de kommande dagarna. Men framförallt fick jag energi och jättemycket tilltro till att jag kan förverkliga det här projektet precis så stort som jag föreställer mig. Ett väldigt positivt möte alltså, det kändes som att vi talade om samma sak.

tisdag, november 24, 2009

Andra veckan

Yikes, andra veckan är redan här. Nåja, det blev en kort förra vecka, med så mycket annat program att det känns avslappnande att bara sitta och jobba igen.

Det känns som länge sedan sist och var ska jag börja? Det är ju inte nog med slutarbetet utan vi ordnar dessutom en teaterfestival i samband med visningen av våra slutarbeten, som på pappret ser väldigt lovande ut, hoppas bara att det förverkligas också.

Märkligt hur intressant det ändå kan vara att bara sitta vid en dator och jobba, eller åtminstone hur mycket man kan blogga om det. Det händer ju verkligen inte så mycket mer än att jag läser mina anteckningar, flyttar om texter och skriver till nya ideer, än så länge.

Men nog har jag ju tagit en risk på sätt och vis, när jag valt bort grupparbetet i detta. Allt som jag lärt under utbildningen, att jobba i grupp väljer jag att skippa och endast ta fasta på dom vaga konstnärliga övertygelser som formats under dessa år. Visst fanns det också en vilja att ta mig vatten över huvudet lite, för att utmana mig själv, men är det bara dumt detta?
Och visst, det är klart att jag inte är ensam, jag har kompanjoner som jag litar på, men att arrangera ett lajv är så mycket mindre grupparbete, så mycket mindre demokratiskt än att iscensätta ett skådespel. Se där något som tangerar mitt ämne, fast på omvänt sätt.