onsdag, december 30, 2009

Hemsidan är uppe!

Jag kan äntligen väldigt stolt meddela att hemsidan för mitt arbete är uppe: www.cirkusarmando.tk

Gå in och anmäl dig redan idag! Jag vågar idag påstå att detta blir ett fantastiskt spektakel, även om jag inte har en aning vad som egentligen kommer att hända. Jag känner magin växa sig större...

Ett enormt tack till Keke som jobbat häcken av sig för mig och vår teaterfestival. Världen behöver flera som honom.

tisdag, december 29, 2009

Längtan efter rutiner

Jag är tillbaka i Vasa efter julledighet. Det har varit skönt att komma bort från den omedelbara stressen, men jag har märkt en viss oro och rastlöshet under de här dagarna, och märker nu när jag är tillbaka att jag saknade rutiner, ordentliga arbetstider och självdisciplin. Visst ska man ta ledigt från tankearbetet under jul, men projektet är så pass igång, så många saker är i rullning att det verkar vara omöjligt att släppa tankarna på projektet helt, och därför blev det ändå lite skrivande under julhelgen.

Dessutom hittade jag ibland inspiration under alla timmar av ledigt ingentingande, oftast på fel tid av dygnet, om man med rätt menar den tid då det är ljust ute, och det är ju inte helt galet att tycka så.
Jag hade inte tänkt jobba med slutarbetet så här inpå julen, men inspirationen är märklig. Det blev dessutom väldigt bra texter.

Den största missen hittills i projektet är att jag hade planerat att få upp hemsidan för två veckor sedan, men den är inte ännu inte uppe. Det finns många orsaker till detta, men den andel jag skyller mig själv för är att jag är rädd och ofta drar mig för "den slutgiltiga texten", den som blir offentlig. Jag väntar på det rätta ögonblicket att skriva alltför länge och sedan sitter jag och vrider med orden hit och dit och söker efter de bästa formuleringarna.
Det skulle inte vara så illa ifall hemsidan inte var alldeles nödvändig för att projektet ska gå i mål. Den är mer en reklamkanal, den ger nödvändig information och medel att anmäla sig.

Men nu är jag tillbaka och har kunnat jobba hemma då jag är ensam i lägenheten, men jag misstänker att jag måste tillbaka till skolan småningom för att verkligen kunna arbeta ostört.
Jag har i alla fall de flesta textsektioner till hemsidan helt klar, och jag har också en checklista över allt som ska hända under dessa två veckor. Bara att sätta igång och beta av. Stay focused!

lördag, december 19, 2009

Debatt

Eftersom det nästan inte överhuvudtaget existerar debatter där man kan komma överens om ett rätt svar eller lösning, måste det alltså vara så att debatten inte är till för debattörerna. De blir endast medel för "massan", som är de som inte deltar utan endast läser debatten och försöker bilda sig sin egen åsikt.

Isåfall är det slutliga målet med debatt att alla ska kunna delta i den, och ha en egen åsikt. När alla kan delta, upphör debattens syfte. Vi kan alltså konstatera att debatt INTE har som syfte att hitta en lösning, för om det vore syftet betyder det att något vore allvarligt fel i debattekniken då detta nästan aldrig händer.

Tänk vilka upptäckter man kan göra en lördagkväll innan jul.

onsdag, december 16, 2009

Lek med storyn

Visst är jag trött och yr av allt som ska göras innan julhelgen börjar, både mitt slutarbetes och festivalens hemsida ska upp, vi har julfest imorgon och jag har haft alltför vilda planer för det en lång tid. Men det känns ändå bra. Efter mitt möte med handledaren har jag inte hunnit eller orkat jobba med slutarbetet på grund av allt annat, men nu sitter jag här igen, och med handledarens ord ännu ekande: lämna strukturen nu, lek med storyn. Det känns lovande.



Hur skriver man en story som man inte själv berättar? Sedär nyckeln till deltagande teater! Har ni några tips?

måndag, december 14, 2009

Som i filmerna

Under min arla cykeltur till skolan kunde jag fascinerad bevittna hur det rykte ur stadens avlopp. Jag trodde att det bara gjorde så på film, och absolut inte i det supertråkverkliga Vasa.
Det här med "som i filmerna" är ganska intressant, och tangerar mina slutarbetstankar om den magiska verkligheten. För tänk om livet vore en film. Om man en dag bara bestämde sig för att man är Harry Truman. Plötsligt skulle ett meningslöst liv få betydelse, varje handling och person man möter blir meningsfullt.

Och är det inte detta som vi alla nångång drömt om, att man befinner sig i en film och det spelar ett episkt soundtrack i bakgrunden och slutet är lyckligt? Och är det inte detta vi ska sträva till med våra liv, att göra dem meningsfulla? Är det inte det som är det stora problemet i vår sekulariserade värld? Att människan i allt högre grad saknar den där magiska tolkningsramen. Vissa kallar det tro, andra talar om alternativa verkligheter. Jag väljer att kalla det magi.




Jag vet inte vad skissen egentligen förklarar, mer än att detta är hur jag intuitivt känner att det förhåller sig.

I övrigt så har jag haft en uppochnerdag. Slutet av förra veckan hände ingenting, jag fastnade, kanske var energin slut helt enkelt, men jag har stressat över det under helgen och att jag idag skulle träffa min handledare och visa vad jag arbetat på under tiden som gått sedan vi senast setts. Min uppgift var att inte berätta utan visa min vision för det här projektet. Dessutom skulle jag VISA vad jag menar med magi, vad det innebär för mig. Med sådana stressade tankar hoppade jag på cykeln och fann svaret på vägen.
Mötet gick bra och jag fick så överväldigande bra respons på mitt arbete att jag kände ögonen fuktas lite extra. Helt klart är att för mig är handledarens roll att vara det yttre ögat som kommer in och säger att jag är på rätt väg, då mitt jobb är extremt ensamt och introvert att det vore lätthänt att jag har fokus på fel saker eller jobbar åt ett håll som inte är produktivt. Dagens träff gav mig väldigt mycket mental styrka och det är det jag behöver mest nu.

Men min förra natt var lite kort på grund av stressen över alla de parallella projekt som är på gång, att jag efter träffen åter tappade skärpan och har inte åstadkommit så mycket mer idag. En god natts sömn tror jag dock hjälper långt.

torsdag, december 10, 2009

Wärldens Wida Webb

Fortsätter att skriva och skriva. Det här betyder nu inte att jag har en massa skrivet nu, det är mycket omskrivningar och sökande efter vad det är jag egentligen vill.

Det händer inte så mycket spännande nu, betyder det att jag har fastnat? Igår höll jag på med samma saker som tidigare och idag har jag inte haft energi att jobba på mitt eget arbete då ännu ett maratonfestivalmöte tog all energi. Det är först när klockan närmar sig sju som hjärnan börjar komma igång, och nu känns det verkligen som att jag borde ta kväll. Just den här tanken är den enda som stressat mig under mitt arbete, att jag känner att jag borde ta mer ledig tid än jag gör, men samtidigt känns det som att om jag skulle slöa för mycket så skulle jag stressa mera. Snart är det helg men det känns inte som att jag behöver en helg, tvärtom börjar jag bli så spänd inför festivaler och cirkusar att jag bara vill jobba vidare. Är jag knäpp?

Började kolla lite webbdesign på kvällskvisten. Där har vi också ett helt universum med kunskap som jag inte vet särskilt mycket om. Och det att webbdesignproffs uppskattar ett visst utseende, medan en ovanare surfare inte förstår sig på sånt som minimalism. Ett dilemma inom hela konsten, dels vad den stora publiken förstår och uppskattar och vilket givetvis måste mötas av konstnären, men å andra sidan det utmärkta konstnärliga hantverket, som endast uppfattas av andra lika professionella.

tisdag, december 08, 2009

Textens universum

Betydligt piggare idag. Jobbar hårt på designdokumentet. Vad menar jag ens med det? Jag har plockat upp ordet någonstans ifrån och tycker att det är ett så bra ord. Vad jag försöker åstadkomma åtminstone är att i ett dokument visualisera hela min vision, i ord och bild, ljud och dofter?? Nä, hur gör man det på en dator? Och inte kan jag ju måla heller.


Ser ett glatt premiärgäng lämna skolan. Det känns i luften att något speciellt har hänt. Premiären är också något fullt av magi. Det är något utöver det konkreta faktum att det är första föreställningen, första gången man har en full salong med betalande publik, första gången man visar upp föreställningen som ett färdigt resultat. Det är en magisk tröskel man går över, som består i att överlåta ansvaret på något annat. Regissören drar sig tillbaka och låter ensemblen driva föreställningen helt, och gruppen presterar inte längre ensam, utan man överlåter ansvaret på gruppen, på helheten. Det är ett osynligt rum mitt på scenen dit alla lägger sin arbetsinsats och sedan rörs rummet om av en osynlig hand, låt oss kalla det Gud, eller magi eller vadsomhelst. Detta är vad teater ursprungligen var, en ritual. Alla deltog i ritualen men den verkliga kraften ligger bortom summan av de enskildas ansträngningar. Det är här teaterns sanna konst ligger, i berättelsens magi, när det som förmedlas på scenen får ett eget liv i åskådarens fantasi.


Nej nu måste jag sluta. Börjar bli trött på skärmen och skrivandet. Får inte ihop saker. Jag har idag jobbat med text, dels text till hemsidan och dels till designdokumentet.
Det är som om texten lyder under egna lagar. Den uppstår ur ingenting, flyttas om, omformuleras, tas bort och dyker långt senare upp någon helt annanstans. Bokstavsändelserna samverkar med varandra så att den ena byter plats med den andra när en mening flyttas bakåt i tiden, och en annan till en antagande framtid.
En ordkonstnär är i sanning en magiker, som svingar med sina tio trollstavar över tangentbordet och bildar den ena ordsvarvningen efter den andra. Jag har idag befunnit mig på ett område som jag inte är utbildad till men ändå känner mig hemmastadd i. Men även jag får ge upp kontrollen, när orden tar över och drar iväg mig. Nu ska jag lämna textens universum för en stund.