...är inte så roligt. Och min överenskommelse om att inte jobba hemma har inte heller hållit i helgen. Jag har dragit mig för den där Projektplanen med stort P, men nu måste jag skriva den, även om jag är hemma och även om jag borde kunna unna mig att koppla bort arbetet under helgen. Men det känns som att den här planen är den som hjälper eller stjälper allt. Mycket tryck på de ord jag just nu formulerar.
Men färdig blev den. Jag hoppas bara att inspirationen kommer att komma andra tidpunkter också än då den nu infann sig...
Ovan skrivet inatt, nedan skrivet en halv dag senare
Jag får pengar!!! Nej vänta, det var det han sa att jag inte skulle ropa ut. Heh, känner hur en lugnande våg sköljer över mig.
Idag har jag haft det nervösaste mötet på en tid. Hela helgen har jag varit rastlös av det och igår kväll hittade jag inga ord till att formulera en projektplan. Sedan någon gång sent när jag redan gett upp och började placera min kudde bekvämt så hittade jag en mening i huvudet, och sedan rann resten ur mig så lätt så lätt. Men sent blev det.
Det hjälpte inte min nervositet att vakna dödstrött och grinig idag, men möte blev det. Jag blev så överrumplad av att plötsligt sitta där med herr kulturfond att det tog mig tio minuter innan orden började komma på rätt plats.
Men allt gick väl. Jag har haft mitt nervösaste möte hittills under detta projekt men nu känns det bättre. Han hyste goda förhoppningar om att jag faktiskt kan få alla pengar jag söker för, då planen var genomarbetad och budgeten väldigt trovärdig.
Nu kan jag bara vara på gott humör, men trött. Kanske jag kunde unna mig en lugnare dag nu.
måndag, november 30, 2009
fredag, november 27, 2009
Projektet är igång!
En stressig dag förvandlas till en skön dag när jag ser att ansökningen som jag trodde att måste vara inlämnad på måndag i själva verket inte har något sista datum för ansökan. Plötsligt blev dagen så mycket roligare.
Nu är detta igång på riktigt och jag känner mig på riktigt som en projektledare. Möten, budgeter och projektplaner om vartannat. Men det är inspirerande, och det är också väldigt inspirerande att det verkar hända för alla mina klasskamrater också. Jag är glad för dem och glad för att den här gruppen nu känns så proffessionell, hårt arbetande och helt enkelt ass kicking duktiga konstnärer!
Nu är detta igång på riktigt och jag känner mig på riktigt som en projektledare. Möten, budgeter och projektplaner om vartannat. Men det är inspirerande, och det är också väldigt inspirerande att det verkar hända för alla mina klasskamrater också. Jag är glad för dem och glad för att den här gruppen nu känns så proffessionell, hårt arbetande och helt enkelt ass kicking duktiga konstnärer!
torsdag, november 26, 2009
Vinden vänder
Idag har det varit mycket. Klassmötet tog som vanligt hela förmiddagen och inte ens då känns det som att vi i lugn och ro kommit igenom allt. Nog har vi mycket åsikter.
Jag har sedan pysslat med protokoll, scheman och mailutskick angående festivalen så länge så det är först när jag varit gång halva dagen som slutarbetet kommer igång. Jag ska utnyttja farten.
Farten har gett resultat. Vilket enormt flyt!!! Jag har nu fixat tältet, uppvärmningen av det, med ganska stor säkerhet två musiker som jag ska träffa nästa vecka, och ett annat möte med herr Svenska kulturfonden. Nu ska jag bara avsluta med att skriva en fondansökan på en timme.
Idag blev telefonen min vän igen. Vi hade det lite struligt ett tag men ett bra förhållande som detta överlever lite svackor ibland.
Jag har sedan pysslat med protokoll, scheman och mailutskick angående festivalen så länge så det är först när jag varit gång halva dagen som slutarbetet kommer igång. Jag ska utnyttja farten.
Farten har gett resultat. Vilket enormt flyt!!! Jag har nu fixat tältet, uppvärmningen av det, med ganska stor säkerhet två musiker som jag ska träffa nästa vecka, och ett annat möte med herr Svenska kulturfonden. Nu ska jag bara avsluta med att skriva en fondansökan på en timme.
Idag blev telefonen min vän igen. Vi hade det lite struligt ett tag men ett bra förhållande som detta överlever lite svackor ibland.
onsdag, november 25, 2009
Om pengar
Jag kom på att jag inte jobbat hemma med mitt slutarbete överhuvudtaget. När jag kommit hem från skolan eller innan jag cyklar dit på morgonen rör jag överhuvudtaget inte mina anteckningar och det känns väldigt fungerande faktiskt. Det skapar en jobbenergi och en hemmaenergi som inte blöder in i varandra och gör det tjockt och jobbigt.
Jag drar mig för samtalet. Ett samtal som kan avgöra hela den ekonomiska situationen för arbetet. Wish me luck.
Har en budget klar. Ännu igår visste jag inte att mitt projekt är värt så här mycket pengar. Haha.
Hur avgörande är inte det där första samtalet? Går det bra så kan man ringa 3-4 samtal till av bara farten. Är det första samtalet upptaget har man fortfarande farten uppe av att ringa samtal så då tar man ett annat. Men går det första dåligt så blir det jättetungt med resten, oavsett hur de går.
Sist och slutligen fick jag inte tag på alla, och de som jag fick kontakt med sade nej. Idag är dagen då telefonen blev min ovän. Suck.
Jag drar mig för samtalet. Ett samtal som kan avgöra hela den ekonomiska situationen för arbetet. Wish me luck.
Har en budget klar. Ännu igår visste jag inte att mitt projekt är värt så här mycket pengar. Haha.
Hur avgörande är inte det där första samtalet? Går det bra så kan man ringa 3-4 samtal till av bara farten. Är det första samtalet upptaget har man fortfarande farten uppe av att ringa samtal så då tar man ett annat. Men går det första dåligt så blir det jättetungt med resten, oavsett hur de går.
Sist och slutligen fick jag inte tag på alla, och de som jag fick kontakt med sade nej. Idag är dagen då telefonen blev min ovän. Suck.
Vikten av e-post, handledare och bra synk
Jag vill haka på mitt förra inlägg om att det är avslappnande och intressant att jobba som jag gör nu. När man är lite hängig och slö så är det extremt svårt att arbeta på detta sätt, som annars ger ro och bra koncentration. Jobbar man i grupp och fysiskt kan man haka på de andras energier och ta sig genom dagen lätt och ändå bidra men ensam vid ett skrivbord är det svårt
Nu tar flummandet slut. Jag har börjat sträcka ut tentaklerna åt olika håll i hopp om att hitta medarbetare på de områden jag inte själv behärskar. Då kan man inte längre bara sitta och fundera och vela mellan olika alternativ, eftersom man måste förklara sina projekt konkret och även ha konkreta önskemål till dem man kontaktar. Detta är bra och jag känner hur visionen hela tiden blir klarare. Återstår förstås att vilka svar jag får.
Jag har fått svar på mina första mail och det känns fortfarande trögt. Det är som att denna skola motarbetar samarbete mellan linjerna. Det är visserligen inget nytt konstaterande men man slutar aldrig att förbluffas över det.
Men nu har jag träffat min handledare också och det känns jättebra, vi kom väldigt bra överens och jag fick jättemycket tips och förslag och har nu väldigt mycket konkreta grejer som jag ser fram emot att ta itu med de kommande dagarna. Men framförallt fick jag energi och jättemycket tilltro till att jag kan förverkliga det här projektet precis så stort som jag föreställer mig. Ett väldigt positivt möte alltså, det kändes som att vi talade om samma sak.
Nu tar flummandet slut. Jag har börjat sträcka ut tentaklerna åt olika håll i hopp om att hitta medarbetare på de områden jag inte själv behärskar. Då kan man inte längre bara sitta och fundera och vela mellan olika alternativ, eftersom man måste förklara sina projekt konkret och även ha konkreta önskemål till dem man kontaktar. Detta är bra och jag känner hur visionen hela tiden blir klarare. Återstår förstås att vilka svar jag får.
Jag har fått svar på mina första mail och det känns fortfarande trögt. Det är som att denna skola motarbetar samarbete mellan linjerna. Det är visserligen inget nytt konstaterande men man slutar aldrig att förbluffas över det.
Men nu har jag träffat min handledare också och det känns jättebra, vi kom väldigt bra överens och jag fick jättemycket tips och förslag och har nu väldigt mycket konkreta grejer som jag ser fram emot att ta itu med de kommande dagarna. Men framförallt fick jag energi och jättemycket tilltro till att jag kan förverkliga det här projektet precis så stort som jag föreställer mig. Ett väldigt positivt möte alltså, det kändes som att vi talade om samma sak.
tisdag, november 24, 2009
Andra veckan
Yikes, andra veckan är redan här. Nåja, det blev en kort förra vecka, med så mycket annat program att det känns avslappnande att bara sitta och jobba igen.
Det känns som länge sedan sist och var ska jag börja? Det är ju inte nog med slutarbetet utan vi ordnar dessutom en teaterfestival i samband med visningen av våra slutarbeten, som på pappret ser väldigt lovande ut, hoppas bara att det förverkligas också.
Märkligt hur intressant det ändå kan vara att bara sitta vid en dator och jobba, eller åtminstone hur mycket man kan blogga om det. Det händer ju verkligen inte så mycket mer än att jag läser mina anteckningar, flyttar om texter och skriver till nya ideer, än så länge.
Men nog har jag ju tagit en risk på sätt och vis, när jag valt bort grupparbetet i detta. Allt som jag lärt under utbildningen, att jobba i grupp väljer jag att skippa och endast ta fasta på dom vaga konstnärliga övertygelser som formats under dessa år. Visst fanns det också en vilja att ta mig vatten över huvudet lite, för att utmana mig själv, men är det bara dumt detta?
Och visst, det är klart att jag inte är ensam, jag har kompanjoner som jag litar på, men att arrangera ett lajv är så mycket mindre grupparbete, så mycket mindre demokratiskt än att iscensätta ett skådespel. Se där något som tangerar mitt ämne, fast på omvänt sätt.
Det känns som länge sedan sist och var ska jag börja? Det är ju inte nog med slutarbetet utan vi ordnar dessutom en teaterfestival i samband med visningen av våra slutarbeten, som på pappret ser väldigt lovande ut, hoppas bara att det förverkligas också.
Märkligt hur intressant det ändå kan vara att bara sitta vid en dator och jobba, eller åtminstone hur mycket man kan blogga om det. Det händer ju verkligen inte så mycket mer än att jag läser mina anteckningar, flyttar om texter och skriver till nya ideer, än så länge.
Men nog har jag ju tagit en risk på sätt och vis, när jag valt bort grupparbetet i detta. Allt som jag lärt under utbildningen, att jobba i grupp väljer jag att skippa och endast ta fasta på dom vaga konstnärliga övertygelser som formats under dessa år. Visst fanns det också en vilja att ta mig vatten över huvudet lite, för att utmana mig själv, men är det bara dumt detta?
Och visst, det är klart att jag inte är ensam, jag har kompanjoner som jag litar på, men att arrangera ett lajv är så mycket mindre grupparbete, så mycket mindre demokratiskt än att iscensätta ett skådespel. Se där något som tangerar mitt ämne, fast på omvänt sätt.
onsdag, november 18, 2009
Rotar i det förflutna
Nu har jag verkligen alla anteckningar helt upprett. Dags att sätta igång med projektplaner, budgeter, samtalsringande och dylikt.
Idag har jag också varit i kontakt med min handledare. Svårt att bedöma något på telefon, men det kändes väldigt bra, tror att hon kommer att ha förståelse och intresse för mitt arbete, och det känns viktigt.
Trots att jag suttit länge idag känns det som om jag inte kommit så mycket framåt. Vi har haft möte om teaterfestivalen och den tog som vanligt sina timmar, och efter det tog protokollskrivandet ganska länge. Det som stör är att jag nu kommer att vara bortrest i två dagar och knappast får så mycket gjort då, och jag ska träffa min handledare nästa tisdag och då vill jag verkligen ha något att visa upp.
Vid min genomgång av tidigare planer minns jag hur jag kom igång jättebra redan under våren och hade stora planer och skickade iväg mail till skolans kulturlinjeansvariga om mina planer. Där tog det slut. Jag fick aldrig något svar av honom och inte förrän långt senare hörde jag via min egen lärare som hade varit på lärarmöte att de diskuterat mitt slutarbete men att intresset varit svalt. Detta fick mig att tappa all fart och än idag tynger detta mig i mitt arbete. Jag tycker att det var dålig stil att inte svara mig överhuvudtaget, och att skolans ledande inte tog tag till en möjlighet att skapa ett stort samarbete linjerna emellan, vilket min dåvarande plan innebar, är ju helt obegripligt. Jag fick ingen hjälp och det blev aldrig nåt samarbete. Nu kämpar jag igång med nya idéer och nya förhoppningar om att få till stånd ett riktigt spektakel.
Ibland tror jag att jag är rädd att släppa taget, släppa kontrollen, när jag håller på med något sånt här. Jag får påminna mig hela tiden om Kierkegaards ord och försöka att släppa behovet att styra och bara låta mig ledas till nya, märkliga vyer.
Förresten så låter Vysotskij väldigt bra på norska.
Idag har jag också varit i kontakt med min handledare. Svårt att bedöma något på telefon, men det kändes väldigt bra, tror att hon kommer att ha förståelse och intresse för mitt arbete, och det känns viktigt.
Trots att jag suttit länge idag känns det som om jag inte kommit så mycket framåt. Vi har haft möte om teaterfestivalen och den tog som vanligt sina timmar, och efter det tog protokollskrivandet ganska länge. Det som stör är att jag nu kommer att vara bortrest i två dagar och knappast får så mycket gjort då, och jag ska träffa min handledare nästa tisdag och då vill jag verkligen ha något att visa upp.
Vid min genomgång av tidigare planer minns jag hur jag kom igång jättebra redan under våren och hade stora planer och skickade iväg mail till skolans kulturlinjeansvariga om mina planer. Där tog det slut. Jag fick aldrig något svar av honom och inte förrän långt senare hörde jag via min egen lärare som hade varit på lärarmöte att de diskuterat mitt slutarbete men att intresset varit svalt. Detta fick mig att tappa all fart och än idag tynger detta mig i mitt arbete. Jag tycker att det var dålig stil att inte svara mig överhuvudtaget, och att skolans ledande inte tog tag till en möjlighet att skapa ett stort samarbete linjerna emellan, vilket min dåvarande plan innebar, är ju helt obegripligt. Jag fick ingen hjälp och det blev aldrig nåt samarbete. Nu kämpar jag igång med nya idéer och nya förhoppningar om att få till stånd ett riktigt spektakel.
Ibland tror jag att jag är rädd att släppa taget, släppa kontrollen, när jag håller på med något sånt här. Jag får påminna mig hela tiden om Kierkegaards ord och försöka att släppa behovet att styra och bara låta mig ledas till nya, märkliga vyer.
Förresten så låter Vysotskij väldigt bra på norska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
