I gårdagens DN Kultur skriver Magnus Larsson i Ensam är svag om prosumenten, den nya tidens kulturella människa som kan vara både producent och konsument på samma gång. En intressant artikel som lyfter fram deltagandets kultur och jag låter den tala för sig själv.
Dock kan jag inte låta bli att kort kommentera bilden som medföljer artikeln. Den sammankopplade, ansiktslösa folkmassan känns inte speciellt skojig och detta i kombination med det Orwellskt klingande "Ensam är svag" skapar en intressant kontrast.
Massan kan inte ha fel.
7 kommentarer:
...en passiv kultur(?)konsumerande föräldrageneration kontra aktiv kultutprosumerande grupp.....
intressant tanke liksom; specialisering kontra amatörism ja-s
men
är verkligheten verkligen just sån
undrar en gammal man i Vörå-skogen
Ja men är det inte en härlig generalisering! Se nedan för ytterligare dylika.
Amatörism är också ett intressant fenomen. Nedvärderat i "finare" kulturkretsar, men här kommer frågan om konstens uppgift upp, eftersom en viktig aspekt av amatörismen är glädjen som kommer av att skapa, medan den professionalismen drivs av vinstintressen, publiksiffror och löner.
Detta är en annan sak som texten nuddar vid: de kvalitativa kontra kvantitativa värdena inom kulturen. Man kunde säga att det kvalitativa ligger i massans deltagande verksamhet, medan den färdigtuggade kultur som institutionerna matar ut har gjorts endast med kvantitativa mål, att sälja så mycket som möjligt och nå så många som möjligt. Dock kan man vända på steken och säga att det prosumentskapade innehållet får sitt värde genom de kvantitativa innehållet, nämligen att ju fler som samarbetat för ett projekt desto bättre och mer korrekt är det.
Och kom ihåg, det finns inga gråzoner!
Du menar väl inte på riktigt att massan inte kan ha fel. Det är klart att massan kan ha fel om den har en ledare som låter sig styras av lögner.
Vi behöver ju bara tänka på Hitler-Tyskland.
Men deltagarkultur är oerhört viktig, den är så viktig att den inte får lämnas åt massan. Individ för individ måste ta ansvar för vad han/hon gör. Heja! till den som söker nya vägar att frigöra människan från den passivitet där hon nu ofta är.
En annan gamling med utsikt över Vörå-åkrar
Vad underbart att debattera med anonyma människor. Och alla kommer de från Vörå...
Nej jag menar inte att massan inte kunde ha fel. Du har helt rätt där. Men i teorin har massan en oerhörd potential i och med den kollektiva intelligensen. Tyvärr visar praktikten ofta hur kollektiv intelligens styrs på sätt eller annat.
Intressant detta du säger att viktiga saker inte får lämnas åt massan utan åt individen. En massa utgörs ju egentligen av individer. Ligger skillnaden i att i och med att man blir en massa tappar man sin självständighet?
Generaliseringar är förståss ibland underbart klargörande men
ör de sanna, dvs når man en mer sanningsenlig bild av nånting med dem???
Nu tycker jag ju nog att motsatsparet amatörism-proffesionalism ibland kan föra fel. Det är ju så enkelt att långtifrån all "proffessionalism" automatiskt , och alltid eftersträvar eller styrs av vinstintresse, publiksiffror eller löner.Mycket av ska vi nu kalla kvalitet (mening, upplevelse insikt mm) ibland förutsätter ekonom dvs inkomster.
På samma sätt är amatörismen inom tex teater, mer än ofta styrd av inkomstönskan.. Glädjen att skapa är underbar och ingalunda beroende av en ev lön. Tycker jag nog. Massan består alltid av individer.Blir ett projekt " bättre och mer korrekt" så beror det nog på andra faktorer än bara " massan"
Eller är det nåt jag nu missförstod, kan du utveckla den där tanken.
till sist, det finns gråzoner tycker den första gamlingen i Vöråskogen
Jo jag ska klargöra. Jag har hållit en väldigt sarkastisk ton genom hela diskussionen som kanske inte kommit tillräckligt tydligt fram och därför har missförstånd uppstått. Jag ber om ursäkt för det.
Vad jag egentligen menar är att självklart finns det gråzoner, mer än klara motsatser faktiskt, samt att generaliseringar inte sällan leder till mer elände än nytta. Det är väldigt snävt att lägga kvalitets/kvantitetsstämplar på amatör- och proffessionellskapad kultur. Du har alltså helt rätt i det du säger.
Varför jag då inte skrivit detta utan snarare motsatsen är att jag genom ironi ville egga diskussionen. Antagligen har jag i och med detta brutit mot ett dussin retoriska lagar.
Kanske jag samtidigt gjorde parodi på mig själv. Mycket debatt idag fastnar i sarkastiska ordkrig som uppriktigt förvånar mig. Eller så borde jag inte läsa dagstidningar. Vad tror ni?
läs du dagstidningarna i fortsättningen oxå ja
Men med kritiska ögon.(eftertänksamma)
Och jo, den märkliga sarkasm som ofta sticker fram i debatter är konstig och ibland helt enkelt kontraproduktiv.
Vi bryter väl alla mot en massa ( ibland okända) regler men hm nåja
visar väl att vi är individer och mera sällan ( tackålov) som en del av en "massa"
den gamla i Vöråskogen
Skicka en kommentar