Jag kan äntligen väldigt stolt meddela att hemsidan för mitt arbete är uppe: www.cirkusarmando.tk
Gå in och anmäl dig redan idag! Jag vågar idag påstå att detta blir ett fantastiskt spektakel, även om jag inte har en aning vad som egentligen kommer att hända. Jag känner magin växa sig större...
Ett enormt tack till Keke som jobbat häcken av sig för mig och vår teaterfestival. Världen behöver flera som honom.
onsdag, december 30, 2009
tisdag, december 29, 2009
Längtan efter rutiner
Jag är tillbaka i Vasa efter julledighet. Det har varit skönt att komma bort från den omedelbara stressen, men jag har märkt en viss oro och rastlöshet under de här dagarna, och märker nu när jag är tillbaka att jag saknade rutiner, ordentliga arbetstider och självdisciplin. Visst ska man ta ledigt från tankearbetet under jul, men projektet är så pass igång, så många saker är i rullning att det verkar vara omöjligt att släppa tankarna på projektet helt, och därför blev det ändå lite skrivande under julhelgen.
Dessutom hittade jag ibland inspiration under alla timmar av ledigt ingentingande, oftast på fel tid av dygnet, om man med rätt menar den tid då det är ljust ute, och det är ju inte helt galet att tycka så.
Jag hade inte tänkt jobba med slutarbetet så här inpå julen, men inspirationen är märklig. Det blev dessutom väldigt bra texter.
Den största missen hittills i projektet är att jag hade planerat att få upp hemsidan för två veckor sedan, men den är inte ännu inte uppe. Det finns många orsaker till detta, men den andel jag skyller mig själv för är att jag är rädd och ofta drar mig för "den slutgiltiga texten", den som blir offentlig. Jag väntar på det rätta ögonblicket att skriva alltför länge och sedan sitter jag och vrider med orden hit och dit och söker efter de bästa formuleringarna.
Det skulle inte vara så illa ifall hemsidan inte var alldeles nödvändig för att projektet ska gå i mål. Den är mer en reklamkanal, den ger nödvändig information och medel att anmäla sig.
Men nu är jag tillbaka och har kunnat jobba hemma då jag är ensam i lägenheten, men jag misstänker att jag måste tillbaka till skolan småningom för att verkligen kunna arbeta ostört.
Jag har i alla fall de flesta textsektioner till hemsidan helt klar, och jag har också en checklista över allt som ska hända under dessa två veckor. Bara att sätta igång och beta av. Stay focused!
Dessutom hittade jag ibland inspiration under alla timmar av ledigt ingentingande, oftast på fel tid av dygnet, om man med rätt menar den tid då det är ljust ute, och det är ju inte helt galet att tycka så.
Jag hade inte tänkt jobba med slutarbetet så här inpå julen, men inspirationen är märklig. Det blev dessutom väldigt bra texter.
Den största missen hittills i projektet är att jag hade planerat att få upp hemsidan för två veckor sedan, men den är inte ännu inte uppe. Det finns många orsaker till detta, men den andel jag skyller mig själv för är att jag är rädd och ofta drar mig för "den slutgiltiga texten", den som blir offentlig. Jag väntar på det rätta ögonblicket att skriva alltför länge och sedan sitter jag och vrider med orden hit och dit och söker efter de bästa formuleringarna.
Det skulle inte vara så illa ifall hemsidan inte var alldeles nödvändig för att projektet ska gå i mål. Den är mer en reklamkanal, den ger nödvändig information och medel att anmäla sig.
Men nu är jag tillbaka och har kunnat jobba hemma då jag är ensam i lägenheten, men jag misstänker att jag måste tillbaka till skolan småningom för att verkligen kunna arbeta ostört.
Jag har i alla fall de flesta textsektioner till hemsidan helt klar, och jag har också en checklista över allt som ska hända under dessa två veckor. Bara att sätta igång och beta av. Stay focused!
lördag, december 19, 2009
Debatt
Eftersom det nästan inte överhuvudtaget existerar debatter där man kan komma överens om ett rätt svar eller lösning, måste det alltså vara så att debatten inte är till för debattörerna. De blir endast medel för "massan", som är de som inte deltar utan endast läser debatten och försöker bilda sig sin egen åsikt.
Isåfall är det slutliga målet med debatt att alla ska kunna delta i den, och ha en egen åsikt. När alla kan delta, upphör debattens syfte. Vi kan alltså konstatera att debatt INTE har som syfte att hitta en lösning, för om det vore syftet betyder det att något vore allvarligt fel i debattekniken då detta nästan aldrig händer.
Tänk vilka upptäckter man kan göra en lördagkväll innan jul.
Isåfall är det slutliga målet med debatt att alla ska kunna delta i den, och ha en egen åsikt. När alla kan delta, upphör debattens syfte. Vi kan alltså konstatera att debatt INTE har som syfte att hitta en lösning, för om det vore syftet betyder det att något vore allvarligt fel i debattekniken då detta nästan aldrig händer.
Tänk vilka upptäckter man kan göra en lördagkväll innan jul.
onsdag, december 16, 2009
Lek med storyn
Visst är jag trött och yr av allt som ska göras innan julhelgen börjar, både mitt slutarbetes och festivalens hemsida ska upp, vi har julfest imorgon och jag har haft alltför vilda planer för det en lång tid. Men det känns ändå bra. Efter mitt möte med handledaren har jag inte hunnit eller orkat jobba med slutarbetet på grund av allt annat, men nu sitter jag här igen, och med handledarens ord ännu ekande: lämna strukturen nu, lek med storyn. Det känns lovande.
Hur skriver man en story som man inte själv berättar? Sedär nyckeln till deltagande teater! Har ni några tips?
Hur skriver man en story som man inte själv berättar? Sedär nyckeln till deltagande teater! Har ni några tips?
måndag, december 14, 2009
Som i filmerna
Under min arla cykeltur till skolan kunde jag fascinerad bevittna hur det rykte ur stadens avlopp. Jag trodde att det bara gjorde så på film, och absolut inte i det supertråkverkliga Vasa.
Det här med "som i filmerna" är ganska intressant, och tangerar mina slutarbetstankar om den magiska verkligheten. För tänk om livet vore en film. Om man en dag bara bestämde sig för att man är Harry Truman. Plötsligt skulle ett meningslöst liv få betydelse, varje handling och person man möter blir meningsfullt.
Och är det inte detta som vi alla nångång drömt om, att man befinner sig i en film och det spelar ett episkt soundtrack i bakgrunden och slutet är lyckligt? Och är det inte detta vi ska sträva till med våra liv, att göra dem meningsfulla? Är det inte det som är det stora problemet i vår sekulariserade värld? Att människan i allt högre grad saknar den där magiska tolkningsramen. Vissa kallar det tro, andra talar om alternativa verkligheter. Jag väljer att kalla det magi.
Jag vet inte vad skissen egentligen förklarar, mer än att detta är hur jag intuitivt känner att det förhåller sig.
I övrigt så har jag haft en uppochnerdag. Slutet av förra veckan hände ingenting, jag fastnade, kanske var energin slut helt enkelt, men jag har stressat över det under helgen och att jag idag skulle träffa min handledare och visa vad jag arbetat på under tiden som gått sedan vi senast setts. Min uppgift var att inte berätta utan visa min vision för det här projektet. Dessutom skulle jag VISA vad jag menar med magi, vad det innebär för mig. Med sådana stressade tankar hoppade jag på cykeln och fann svaret på vägen.
Mötet gick bra och jag fick så överväldigande bra respons på mitt arbete att jag kände ögonen fuktas lite extra. Helt klart är att för mig är handledarens roll att vara det yttre ögat som kommer in och säger att jag är på rätt väg, då mitt jobb är extremt ensamt och introvert att det vore lätthänt att jag har fokus på fel saker eller jobbar åt ett håll som inte är produktivt. Dagens träff gav mig väldigt mycket mental styrka och det är det jag behöver mest nu.
Men min förra natt var lite kort på grund av stressen över alla de parallella projekt som är på gång, att jag efter träffen åter tappade skärpan och har inte åstadkommit så mycket mer idag. En god natts sömn tror jag dock hjälper långt.
Det här med "som i filmerna" är ganska intressant, och tangerar mina slutarbetstankar om den magiska verkligheten. För tänk om livet vore en film. Om man en dag bara bestämde sig för att man är Harry Truman. Plötsligt skulle ett meningslöst liv få betydelse, varje handling och person man möter blir meningsfullt.
Och är det inte detta som vi alla nångång drömt om, att man befinner sig i en film och det spelar ett episkt soundtrack i bakgrunden och slutet är lyckligt? Och är det inte detta vi ska sträva till med våra liv, att göra dem meningsfulla? Är det inte det som är det stora problemet i vår sekulariserade värld? Att människan i allt högre grad saknar den där magiska tolkningsramen. Vissa kallar det tro, andra talar om alternativa verkligheter. Jag väljer att kalla det magi.
Jag vet inte vad skissen egentligen förklarar, mer än att detta är hur jag intuitivt känner att det förhåller sig.
I övrigt så har jag haft en uppochnerdag. Slutet av förra veckan hände ingenting, jag fastnade, kanske var energin slut helt enkelt, men jag har stressat över det under helgen och att jag idag skulle träffa min handledare och visa vad jag arbetat på under tiden som gått sedan vi senast setts. Min uppgift var att inte berätta utan visa min vision för det här projektet. Dessutom skulle jag VISA vad jag menar med magi, vad det innebär för mig. Med sådana stressade tankar hoppade jag på cykeln och fann svaret på vägen.
Mötet gick bra och jag fick så överväldigande bra respons på mitt arbete att jag kände ögonen fuktas lite extra. Helt klart är att för mig är handledarens roll att vara det yttre ögat som kommer in och säger att jag är på rätt väg, då mitt jobb är extremt ensamt och introvert att det vore lätthänt att jag har fokus på fel saker eller jobbar åt ett håll som inte är produktivt. Dagens träff gav mig väldigt mycket mental styrka och det är det jag behöver mest nu.
Men min förra natt var lite kort på grund av stressen över alla de parallella projekt som är på gång, att jag efter träffen åter tappade skärpan och har inte åstadkommit så mycket mer idag. En god natts sömn tror jag dock hjälper långt.
torsdag, december 10, 2009
Wärldens Wida Webb
Fortsätter att skriva och skriva. Det här betyder nu inte att jag har en massa skrivet nu, det är mycket omskrivningar och sökande efter vad det är jag egentligen vill.
Det händer inte så mycket spännande nu, betyder det att jag har fastnat? Igår höll jag på med samma saker som tidigare och idag har jag inte haft energi att jobba på mitt eget arbete då ännu ett maratonfestivalmöte tog all energi. Det är först när klockan närmar sig sju som hjärnan börjar komma igång, och nu känns det verkligen som att jag borde ta kväll. Just den här tanken är den enda som stressat mig under mitt arbete, att jag känner att jag borde ta mer ledig tid än jag gör, men samtidigt känns det som att om jag skulle slöa för mycket så skulle jag stressa mera. Snart är det helg men det känns inte som att jag behöver en helg, tvärtom börjar jag bli så spänd inför festivaler och cirkusar att jag bara vill jobba vidare. Är jag knäpp?
Började kolla lite webbdesign på kvällskvisten. Där har vi också ett helt universum med kunskap som jag inte vet särskilt mycket om. Och det att webbdesignproffs uppskattar ett visst utseende, medan en ovanare surfare inte förstår sig på sånt som minimalism. Ett dilemma inom hela konsten, dels vad den stora publiken förstår och uppskattar och vilket givetvis måste mötas av konstnären, men å andra sidan det utmärkta konstnärliga hantverket, som endast uppfattas av andra lika professionella.
Det händer inte så mycket spännande nu, betyder det att jag har fastnat? Igår höll jag på med samma saker som tidigare och idag har jag inte haft energi att jobba på mitt eget arbete då ännu ett maratonfestivalmöte tog all energi. Det är först när klockan närmar sig sju som hjärnan börjar komma igång, och nu känns det verkligen som att jag borde ta kväll. Just den här tanken är den enda som stressat mig under mitt arbete, att jag känner att jag borde ta mer ledig tid än jag gör, men samtidigt känns det som att om jag skulle slöa för mycket så skulle jag stressa mera. Snart är det helg men det känns inte som att jag behöver en helg, tvärtom börjar jag bli så spänd inför festivaler och cirkusar att jag bara vill jobba vidare. Är jag knäpp?
Började kolla lite webbdesign på kvällskvisten. Där har vi också ett helt universum med kunskap som jag inte vet särskilt mycket om. Och det att webbdesignproffs uppskattar ett visst utseende, medan en ovanare surfare inte förstår sig på sånt som minimalism. Ett dilemma inom hela konsten, dels vad den stora publiken förstår och uppskattar och vilket givetvis måste mötas av konstnären, men å andra sidan det utmärkta konstnärliga hantverket, som endast uppfattas av andra lika professionella.
tisdag, december 08, 2009
Textens universum
Betydligt piggare idag. Jobbar hårt på designdokumentet. Vad menar jag ens med det? Jag har plockat upp ordet någonstans ifrån och tycker att det är ett så bra ord. Vad jag försöker åstadkomma åtminstone är att i ett dokument visualisera hela min vision, i ord och bild, ljud och dofter?? Nä, hur gör man det på en dator? Och inte kan jag ju måla heller.
Ser ett glatt premiärgäng lämna skolan. Det känns i luften att något speciellt har hänt. Premiären är också något fullt av magi. Det är något utöver det konkreta faktum att det är första föreställningen, första gången man har en full salong med betalande publik, första gången man visar upp föreställningen som ett färdigt resultat. Det är en magisk tröskel man går över, som består i att överlåta ansvaret på något annat. Regissören drar sig tillbaka och låter ensemblen driva föreställningen helt, och gruppen presterar inte längre ensam, utan man överlåter ansvaret på gruppen, på helheten. Det är ett osynligt rum mitt på scenen dit alla lägger sin arbetsinsats och sedan rörs rummet om av en osynlig hand, låt oss kalla det Gud, eller magi eller vadsomhelst. Detta är vad teater ursprungligen var, en ritual. Alla deltog i ritualen men den verkliga kraften ligger bortom summan av de enskildas ansträngningar. Det är här teaterns sanna konst ligger, i berättelsens magi, när det som förmedlas på scenen får ett eget liv i åskådarens fantasi.
Nej nu måste jag sluta. Börjar bli trött på skärmen och skrivandet. Får inte ihop saker. Jag har idag jobbat med text, dels text till hemsidan och dels till designdokumentet.
Det är som om texten lyder under egna lagar. Den uppstår ur ingenting, flyttas om, omformuleras, tas bort och dyker långt senare upp någon helt annanstans. Bokstavsändelserna samverkar med varandra så att den ena byter plats med den andra när en mening flyttas bakåt i tiden, och en annan till en antagande framtid.
En ordkonstnär är i sanning en magiker, som svingar med sina tio trollstavar över tangentbordet och bildar den ena ordsvarvningen efter den andra. Jag har idag befunnit mig på ett område som jag inte är utbildad till men ändå känner mig hemmastadd i. Men även jag får ge upp kontrollen, när orden tar över och drar iväg mig. Nu ska jag lämna textens universum för en stund.
Ser ett glatt premiärgäng lämna skolan. Det känns i luften att något speciellt har hänt. Premiären är också något fullt av magi. Det är något utöver det konkreta faktum att det är första föreställningen, första gången man har en full salong med betalande publik, första gången man visar upp föreställningen som ett färdigt resultat. Det är en magisk tröskel man går över, som består i att överlåta ansvaret på något annat. Regissören drar sig tillbaka och låter ensemblen driva föreställningen helt, och gruppen presterar inte längre ensam, utan man överlåter ansvaret på gruppen, på helheten. Det är ett osynligt rum mitt på scenen dit alla lägger sin arbetsinsats och sedan rörs rummet om av en osynlig hand, låt oss kalla det Gud, eller magi eller vadsomhelst. Detta är vad teater ursprungligen var, en ritual. Alla deltog i ritualen men den verkliga kraften ligger bortom summan av de enskildas ansträngningar. Det är här teaterns sanna konst ligger, i berättelsens magi, när det som förmedlas på scenen får ett eget liv i åskådarens fantasi.
Nej nu måste jag sluta. Börjar bli trött på skärmen och skrivandet. Får inte ihop saker. Jag har idag jobbat med text, dels text till hemsidan och dels till designdokumentet.
Det är som om texten lyder under egna lagar. Den uppstår ur ingenting, flyttas om, omformuleras, tas bort och dyker långt senare upp någon helt annanstans. Bokstavsändelserna samverkar med varandra så att den ena byter plats med den andra när en mening flyttas bakåt i tiden, och en annan till en antagande framtid.
En ordkonstnär är i sanning en magiker, som svingar med sina tio trollstavar över tangentbordet och bildar den ena ordsvarvningen efter den andra. Jag har idag befunnit mig på ett område som jag inte är utbildad till men ändå känner mig hemmastadd i. Men även jag får ge upp kontrollen, när orden tar över och drar iväg mig. Nu ska jag lämna textens universum för en stund.
måndag, december 07, 2009
I svinets tecken
Resten av förra veckan blev väldigt oproduktiv. Dagarna fylldes helt med resor, möten och diskussioner angående den teaterfestivalen som inte direkt relaterade till mitt slutarbete men som ändå var nödvändiga. Det tog tid, men även energi och när jag sedan fick svininfluensavaccin i slutet av veckan däckades jag helt. Ännu idag känner jag av att jag är trött och seg och ganska grinig, men efter några timmar vid datorn börjar jag komma igång igen med arbetet.
Men jag har ändå fått lite gjort nu och då under dessa dagar. Jag har träffat den ene av musikerna och de är båda helt med och börjar jobba med att hitta en repertoar nu. Jag har också träffat bildkonstnären (inredaren, scenografen... svårt att hitta rätt titel när det inte så lätt går att kategorisera projektet heller). Mycket konkret kom ut av det mötet och nu finns det många praktiska detaljer som måste börja fixas för det.
Imorgon ska jag till Vasa stad och presentera mitt projekt för att få ekonomiskt stöd därifrån. Tack vare ett samarbete tidigare i höst med staden känns det inte så nervöst och jag har goda förhoppningar.
Nästa vecka ska jag åter träffa min handledare och har fått en hel del hemuppgifter tills dess. Det börjar bli dags att få det gjort, så idag har jag påbörjat något så blygsamt kallat som ett designdokument, där jag ska formulera hela min vision så att den kan presenteras som en plan för evenemanget. Fakta, bakgrundsmyt, karaktärer, estetiska element... men det känns spännande att börja tänka lite mera på själva innehållet och inte bara de stora tankarna om och kring projektet och det praktiska hit och dit.
Dock leder förra veckans slöa tempo och den kommande deadlinen till att jag känner att jag inte kan åka till Stockholm denna vecka och hälsa på kära vänner och sitta på café och hämta inspiration, som jag hade planerat. Förhoppningsvis hittar jag tid under vårens skrivprocess, då borde jag inte vara lika fast i möten om praktiskheter som jag nu är.
Men jag har ändå fått lite gjort nu och då under dessa dagar. Jag har träffat den ene av musikerna och de är båda helt med och börjar jobba med att hitta en repertoar nu. Jag har också träffat bildkonstnären (inredaren, scenografen... svårt att hitta rätt titel när det inte så lätt går att kategorisera projektet heller). Mycket konkret kom ut av det mötet och nu finns det många praktiska detaljer som måste börja fixas för det.
Imorgon ska jag till Vasa stad och presentera mitt projekt för att få ekonomiskt stöd därifrån. Tack vare ett samarbete tidigare i höst med staden känns det inte så nervöst och jag har goda förhoppningar.
Nästa vecka ska jag åter träffa min handledare och har fått en hel del hemuppgifter tills dess. Det börjar bli dags att få det gjort, så idag har jag påbörjat något så blygsamt kallat som ett designdokument, där jag ska formulera hela min vision så att den kan presenteras som en plan för evenemanget. Fakta, bakgrundsmyt, karaktärer, estetiska element... men det känns spännande att börja tänka lite mera på själva innehållet och inte bara de stora tankarna om och kring projektet och det praktiska hit och dit.
Dock leder förra veckans slöa tempo och den kommande deadlinen till att jag känner att jag inte kan åka till Stockholm denna vecka och hälsa på kära vänner och sitta på café och hämta inspiration, som jag hade planerat. Förhoppningsvis hittar jag tid under vårens skrivprocess, då borde jag inte vara lika fast i möten om praktiskheter som jag nu är.
tisdag, december 01, 2009
Finsk cirkus
Det går fortsättningsvis bra. Jag får troligen med mig den bildkonstnär jag helst av allt ville jobba med, hurra för det.
Dock är klockan redan mycket och det känns som att jag suttit länge utan att ha kommit framåt i projektet, men jag har suttit och skrivit mail åt höger och vänster och sådant tar ju tid. Ännu känns det som att jag skulle vilja säkra den ekonomiska situationen med att ringa till staden och bankstiftelser, men nu vill jag börja få lite storytext skriven också.
Har äntligen fått tag i fräscht material, från 2008, om den finländska cirkusens historia och nuläge. Det ska bli nyttigt med fakta om hur situationen verkligen är idag för cirkusen, jag har bara gissat hittills. Jag hoppas kunna återkomma med en analys
Imorgon hinner jag knappast jobba med slutarbetet, har föreställning i Jakobstad med en pjäs som vi inte spelat på många månader, får se hur det går.
Det börjar dock smaka trä att bara sitta vid datorn dagarna i ända nu. Visst får jag vara kreativ där också men att bara stirra på en skärm och tvinga fram text till projektplaner och mail håller inte i längden. Jag behöver röra på mig och vara kreativ fysiskt. Måste fundera på hur jag ska lyckas med det. Tips?
Dock är klockan redan mycket och det känns som att jag suttit länge utan att ha kommit framåt i projektet, men jag har suttit och skrivit mail åt höger och vänster och sådant tar ju tid. Ännu känns det som att jag skulle vilja säkra den ekonomiska situationen med att ringa till staden och bankstiftelser, men nu vill jag börja få lite storytext skriven också.
Har äntligen fått tag i fräscht material, från 2008, om den finländska cirkusens historia och nuläge. Det ska bli nyttigt med fakta om hur situationen verkligen är idag för cirkusen, jag har bara gissat hittills. Jag hoppas kunna återkomma med en analys
Imorgon hinner jag knappast jobba med slutarbetet, har föreställning i Jakobstad med en pjäs som vi inte spelat på många månader, får se hur det går.
Det börjar dock smaka trä att bara sitta vid datorn dagarna i ända nu. Visst får jag vara kreativ där också men att bara stirra på en skärm och tvinga fram text till projektplaner och mail håller inte i längden. Jag behöver röra på mig och vara kreativ fysiskt. Måste fundera på hur jag ska lyckas med det. Tips?
Den stora planen
På begäran lägger jag nu in min projektplan på bloggen, eller i alla fall de delar som kan vara intressanta att läsa. Tack Gabriel för att du tipsade om detta! Kanske detta gör inläggen lättare att ta till sig också.
Projektet CIRKUS LARP 2010
Bakgrund
Det råder en tveksamhet idag bland konstnärer i Österbotten att söka sig utanför sina ramar och gå bortom sina egna discipliners gränser. Även innanför den egna konstformen råder strikta regler för hur verket skapas och förmedlas. Den förhärskande strukturen innebär en publik som sitter på sina stolar eller står bakom skyddsrepet och endast tar emot förutbestämda intryck.
Under de senaste åren har det i Österbotten uppkommit en ny hobbyform. LARP (Live Action Role-Playing, även kallat lajv) är en form av dramarollspel där deltagarna noggrant skapar en karaktär och agerar ut den i en förutbestämd miljö som om de vore den här karaktären. På så sätt skapas en lekfull alternativ verklighet, mycket liknande de föreställningar med cowboys och indianer man lekt som barn, med skillnaden att detta är för vuxna människor och sålunda kräver lite mera tanke och struktur.
LARP-rörelsen har saknat en vilja att sätta sin hobby i ett mera konstnärligt sammanhang, medan konstkretsarna har saknat en form som kunde öppna för nya samarbetsmodeller. Det är här projekt CIRKUS LARP 2010 kommer in.
Syfte och ändamål
Projektets syfte är att föra samman österbottniska konstnärer ur olika discipliner och skapa ett tvärkonstnärligt verk. I denna deltagande teaterföreställning, som inspireras av LARP-formen, existerar inte salongen och den traditionellt så kallade publiken, det vill säga konsumenten av verket. Istället placeras de på scenen och blir en samskapare, det vill säga att de som tar del i denna föreställning blir de som skapar dess innehåll och mening. Det är deras aktiva medverkan som skapar verket, och de traditionella konstarterna som är närvarande, bildkonst, scenkonst och musik, blir hjälpmedel till en större helhet. På detta sätt bildas en demokratisk skapelseprocess där den sociala förmågan styr verkets utformning. Genom detta verk skapas en djupare förståelse bland deltagarna och bland konstkretsarna i Österbotten för hur ett mera demokratiskt samskapande kan formas.
Cirkusen speglar verkligheten. Den är en plats fylld med mänskliga känslor, med tragik, men också med stor magi, som inte kan hittas i dagens samhälle mera. Föreställningen hoppas återuppväcka ett intresse för denna spirituella och intuitiva, fantastiska kraft. Med lekens medel kan deltagarna söka efter cirkusens magi, som är både skrämmande och fascinerande.
Kort beskrivning
Projektets mål är att sätta upp en deltagande föreställning med cirkustema. I denna föreställning kommer element från musik, bildkonst och scenkonst att bygga upp miljön och atmosfären i ett cirkustält. Kärnan i detta tvärkonstnärliga verk kommer att vara deltagarna som med improvisatoriska medel gestaltar karaktärer ur en cirkustrupp och tillsammans berättar en tragisk historia om en cirkus öde, om förberedelserna inför kvällens uppträdande och avslutningsvis cirkusföreställningen som måste göras oavsett hur djupt olycklig clownen egentligen är.
Föreställningen kommer att vara 2-3 timmar lång och kan iscensättas en eller flera gånger.
Genom att på förhand anmäla sitt personliga deltagande i denna föreställning får deltagaren ta del av skrivet material som ska hjälpa dem att förstå ramarna för sitt agerande. De kommer även att tilldelas material om den karaktär de ska gestalta och förväntas studera detta så att de när föreställningen tar sin början på ett spontant sätt kan agera i situationen utgående från sin fiktiva rolls ramar. Utgående från en gemensamt förstådd överenskommelse skapar gruppen genom social interaktion konflikt och handling, som tillsammans med musik- och bildkonstelementen skapar ett interdisciplinärt allkonstverk, det vill säga att upplevelsen är total och alla sinnen tar intryck och ger uttryck.
Föreställningen strävar till att vara så tillgänglig och demokratisk som möjligt genom att inte ta något inträde, och marknadsför sig genom webb och flygblad.
Målgrupp
Projektet riktar sig till ungdomar med syfte att väcka deras intresse för nya intressanta former att samarbeta och skapa tillsammans. Den andra målgruppen är människor som redan är involverade i kulturarbete, framförallt inom teaterbranschen, och som kan få sina perspektiv vidgade genom att pröva på ett samskapande allkonstverk.
Arbetsgrupp
Som projektledare och koordinator fungerar Emil Hietanen. Projektet fungerar som hans lärdomsprov från yrkeshögskolan Novias scenkonstlinje. Han kommer att sätta ihop en projektgrupp med konstnärer av olika discipliner, närmare bestämt en bildkonstnär, en kläddesigner och två till tre musiker. Dessa söks främst från Novias olika utbildningsprogram inom kultursektorn. Alla gruppens medlemmar kommer att arbeta självständigt och skapa en egen vision och helhet, medan Hietanen fungerar som koordinator och ser till att helheten smälter ihop. Hietanen ansvarar också för den sceniska aspekten och deltagarna. För detta kommer han att ha hjälp av erfarna skribenter inom LARP-communityn.
Projektet kommer också att söka samarbete från Vasa stad.
Plats
Föreställningen kommer att äga rum inuti ett uppvärmt festivaltält, som kommer att sättas upp på gårdsplanen vid Kasernområdet i Vasa, där riktiga cirkusar har rest sina tält och haft föreställning. Föreställningen äger rum samtidigt som en scenkonstlinjens teaterfestival vid Kasernområdet och kommer att omnämnas i festivalens program.
Projektet CIRKUS LARP 2010
Bakgrund
Det råder en tveksamhet idag bland konstnärer i Österbotten att söka sig utanför sina ramar och gå bortom sina egna discipliners gränser. Även innanför den egna konstformen råder strikta regler för hur verket skapas och förmedlas. Den förhärskande strukturen innebär en publik som sitter på sina stolar eller står bakom skyddsrepet och endast tar emot förutbestämda intryck.
Under de senaste åren har det i Österbotten uppkommit en ny hobbyform. LARP (Live Action Role-Playing, även kallat lajv) är en form av dramarollspel där deltagarna noggrant skapar en karaktär och agerar ut den i en förutbestämd miljö som om de vore den här karaktären. På så sätt skapas en lekfull alternativ verklighet, mycket liknande de föreställningar med cowboys och indianer man lekt som barn, med skillnaden att detta är för vuxna människor och sålunda kräver lite mera tanke och struktur.
LARP-rörelsen har saknat en vilja att sätta sin hobby i ett mera konstnärligt sammanhang, medan konstkretsarna har saknat en form som kunde öppna för nya samarbetsmodeller. Det är här projekt CIRKUS LARP 2010 kommer in.
Syfte och ändamål
Projektets syfte är att föra samman österbottniska konstnärer ur olika discipliner och skapa ett tvärkonstnärligt verk. I denna deltagande teaterföreställning, som inspireras av LARP-formen, existerar inte salongen och den traditionellt så kallade publiken, det vill säga konsumenten av verket. Istället placeras de på scenen och blir en samskapare, det vill säga att de som tar del i denna föreställning blir de som skapar dess innehåll och mening. Det är deras aktiva medverkan som skapar verket, och de traditionella konstarterna som är närvarande, bildkonst, scenkonst och musik, blir hjälpmedel till en större helhet. På detta sätt bildas en demokratisk skapelseprocess där den sociala förmågan styr verkets utformning. Genom detta verk skapas en djupare förståelse bland deltagarna och bland konstkretsarna i Österbotten för hur ett mera demokratiskt samskapande kan formas.
Cirkusen speglar verkligheten. Den är en plats fylld med mänskliga känslor, med tragik, men också med stor magi, som inte kan hittas i dagens samhälle mera. Föreställningen hoppas återuppväcka ett intresse för denna spirituella och intuitiva, fantastiska kraft. Med lekens medel kan deltagarna söka efter cirkusens magi, som är både skrämmande och fascinerande.
Kort beskrivning
Projektets mål är att sätta upp en deltagande föreställning med cirkustema. I denna föreställning kommer element från musik, bildkonst och scenkonst att bygga upp miljön och atmosfären i ett cirkustält. Kärnan i detta tvärkonstnärliga verk kommer att vara deltagarna som med improvisatoriska medel gestaltar karaktärer ur en cirkustrupp och tillsammans berättar en tragisk historia om en cirkus öde, om förberedelserna inför kvällens uppträdande och avslutningsvis cirkusföreställningen som måste göras oavsett hur djupt olycklig clownen egentligen är.
Föreställningen kommer att vara 2-3 timmar lång och kan iscensättas en eller flera gånger.
Genom att på förhand anmäla sitt personliga deltagande i denna föreställning får deltagaren ta del av skrivet material som ska hjälpa dem att förstå ramarna för sitt agerande. De kommer även att tilldelas material om den karaktär de ska gestalta och förväntas studera detta så att de när föreställningen tar sin början på ett spontant sätt kan agera i situationen utgående från sin fiktiva rolls ramar. Utgående från en gemensamt förstådd överenskommelse skapar gruppen genom social interaktion konflikt och handling, som tillsammans med musik- och bildkonstelementen skapar ett interdisciplinärt allkonstverk, det vill säga att upplevelsen är total och alla sinnen tar intryck och ger uttryck.
Föreställningen strävar till att vara så tillgänglig och demokratisk som möjligt genom att inte ta något inträde, och marknadsför sig genom webb och flygblad.
Målgrupp
Projektet riktar sig till ungdomar med syfte att väcka deras intresse för nya intressanta former att samarbeta och skapa tillsammans. Den andra målgruppen är människor som redan är involverade i kulturarbete, framförallt inom teaterbranschen, och som kan få sina perspektiv vidgade genom att pröva på ett samskapande allkonstverk.
Arbetsgrupp
Som projektledare och koordinator fungerar Emil Hietanen. Projektet fungerar som hans lärdomsprov från yrkeshögskolan Novias scenkonstlinje. Han kommer att sätta ihop en projektgrupp med konstnärer av olika discipliner, närmare bestämt en bildkonstnär, en kläddesigner och två till tre musiker. Dessa söks främst från Novias olika utbildningsprogram inom kultursektorn. Alla gruppens medlemmar kommer att arbeta självständigt och skapa en egen vision och helhet, medan Hietanen fungerar som koordinator och ser till att helheten smälter ihop. Hietanen ansvarar också för den sceniska aspekten och deltagarna. För detta kommer han att ha hjälp av erfarna skribenter inom LARP-communityn.
Projektet kommer också att söka samarbete från Vasa stad.
Plats
Föreställningen kommer att äga rum inuti ett uppvärmt festivaltält, som kommer att sättas upp på gårdsplanen vid Kasernområdet i Vasa, där riktiga cirkusar har rest sina tält och haft föreställning. Föreställningen äger rum samtidigt som en scenkonstlinjens teaterfestival vid Kasernområdet och kommer att omnämnas i festivalens program.
måndag, november 30, 2009
Att jobba då man är ledig
...är inte så roligt. Och min överenskommelse om att inte jobba hemma har inte heller hållit i helgen. Jag har dragit mig för den där Projektplanen med stort P, men nu måste jag skriva den, även om jag är hemma och även om jag borde kunna unna mig att koppla bort arbetet under helgen. Men det känns som att den här planen är den som hjälper eller stjälper allt. Mycket tryck på de ord jag just nu formulerar.
Men färdig blev den. Jag hoppas bara att inspirationen kommer att komma andra tidpunkter också än då den nu infann sig...
Ovan skrivet inatt, nedan skrivet en halv dag senare
Jag får pengar!!! Nej vänta, det var det han sa att jag inte skulle ropa ut. Heh, känner hur en lugnande våg sköljer över mig.
Idag har jag haft det nervösaste mötet på en tid. Hela helgen har jag varit rastlös av det och igår kväll hittade jag inga ord till att formulera en projektplan. Sedan någon gång sent när jag redan gett upp och började placera min kudde bekvämt så hittade jag en mening i huvudet, och sedan rann resten ur mig så lätt så lätt. Men sent blev det.
Det hjälpte inte min nervositet att vakna dödstrött och grinig idag, men möte blev det. Jag blev så överrumplad av att plötsligt sitta där med herr kulturfond att det tog mig tio minuter innan orden började komma på rätt plats.
Men allt gick väl. Jag har haft mitt nervösaste möte hittills under detta projekt men nu känns det bättre. Han hyste goda förhoppningar om att jag faktiskt kan få alla pengar jag söker för, då planen var genomarbetad och budgeten väldigt trovärdig.
Nu kan jag bara vara på gott humör, men trött. Kanske jag kunde unna mig en lugnare dag nu.
Men färdig blev den. Jag hoppas bara att inspirationen kommer att komma andra tidpunkter också än då den nu infann sig...
Ovan skrivet inatt, nedan skrivet en halv dag senare
Jag får pengar!!! Nej vänta, det var det han sa att jag inte skulle ropa ut. Heh, känner hur en lugnande våg sköljer över mig.
Idag har jag haft det nervösaste mötet på en tid. Hela helgen har jag varit rastlös av det och igår kväll hittade jag inga ord till att formulera en projektplan. Sedan någon gång sent när jag redan gett upp och började placera min kudde bekvämt så hittade jag en mening i huvudet, och sedan rann resten ur mig så lätt så lätt. Men sent blev det.
Det hjälpte inte min nervositet att vakna dödstrött och grinig idag, men möte blev det. Jag blev så överrumplad av att plötsligt sitta där med herr kulturfond att det tog mig tio minuter innan orden började komma på rätt plats.
Men allt gick väl. Jag har haft mitt nervösaste möte hittills under detta projekt men nu känns det bättre. Han hyste goda förhoppningar om att jag faktiskt kan få alla pengar jag söker för, då planen var genomarbetad och budgeten väldigt trovärdig.
Nu kan jag bara vara på gott humör, men trött. Kanske jag kunde unna mig en lugnare dag nu.
fredag, november 27, 2009
Projektet är igång!
En stressig dag förvandlas till en skön dag när jag ser att ansökningen som jag trodde att måste vara inlämnad på måndag i själva verket inte har något sista datum för ansökan. Plötsligt blev dagen så mycket roligare.
Nu är detta igång på riktigt och jag känner mig på riktigt som en projektledare. Möten, budgeter och projektplaner om vartannat. Men det är inspirerande, och det är också väldigt inspirerande att det verkar hända för alla mina klasskamrater också. Jag är glad för dem och glad för att den här gruppen nu känns så proffessionell, hårt arbetande och helt enkelt ass kicking duktiga konstnärer!
Nu är detta igång på riktigt och jag känner mig på riktigt som en projektledare. Möten, budgeter och projektplaner om vartannat. Men det är inspirerande, och det är också väldigt inspirerande att det verkar hända för alla mina klasskamrater också. Jag är glad för dem och glad för att den här gruppen nu känns så proffessionell, hårt arbetande och helt enkelt ass kicking duktiga konstnärer!
torsdag, november 26, 2009
Vinden vänder
Idag har det varit mycket. Klassmötet tog som vanligt hela förmiddagen och inte ens då känns det som att vi i lugn och ro kommit igenom allt. Nog har vi mycket åsikter.
Jag har sedan pysslat med protokoll, scheman och mailutskick angående festivalen så länge så det är först när jag varit gång halva dagen som slutarbetet kommer igång. Jag ska utnyttja farten.
Farten har gett resultat. Vilket enormt flyt!!! Jag har nu fixat tältet, uppvärmningen av det, med ganska stor säkerhet två musiker som jag ska träffa nästa vecka, och ett annat möte med herr Svenska kulturfonden. Nu ska jag bara avsluta med att skriva en fondansökan på en timme.
Idag blev telefonen min vän igen. Vi hade det lite struligt ett tag men ett bra förhållande som detta överlever lite svackor ibland.
Jag har sedan pysslat med protokoll, scheman och mailutskick angående festivalen så länge så det är först när jag varit gång halva dagen som slutarbetet kommer igång. Jag ska utnyttja farten.
Farten har gett resultat. Vilket enormt flyt!!! Jag har nu fixat tältet, uppvärmningen av det, med ganska stor säkerhet två musiker som jag ska träffa nästa vecka, och ett annat möte med herr Svenska kulturfonden. Nu ska jag bara avsluta med att skriva en fondansökan på en timme.
Idag blev telefonen min vän igen. Vi hade det lite struligt ett tag men ett bra förhållande som detta överlever lite svackor ibland.
onsdag, november 25, 2009
Om pengar
Jag kom på att jag inte jobbat hemma med mitt slutarbete överhuvudtaget. När jag kommit hem från skolan eller innan jag cyklar dit på morgonen rör jag överhuvudtaget inte mina anteckningar och det känns väldigt fungerande faktiskt. Det skapar en jobbenergi och en hemmaenergi som inte blöder in i varandra och gör det tjockt och jobbigt.
Jag drar mig för samtalet. Ett samtal som kan avgöra hela den ekonomiska situationen för arbetet. Wish me luck.
Har en budget klar. Ännu igår visste jag inte att mitt projekt är värt så här mycket pengar. Haha.
Hur avgörande är inte det där första samtalet? Går det bra så kan man ringa 3-4 samtal till av bara farten. Är det första samtalet upptaget har man fortfarande farten uppe av att ringa samtal så då tar man ett annat. Men går det första dåligt så blir det jättetungt med resten, oavsett hur de går.
Sist och slutligen fick jag inte tag på alla, och de som jag fick kontakt med sade nej. Idag är dagen då telefonen blev min ovän. Suck.
Jag drar mig för samtalet. Ett samtal som kan avgöra hela den ekonomiska situationen för arbetet. Wish me luck.
Har en budget klar. Ännu igår visste jag inte att mitt projekt är värt så här mycket pengar. Haha.
Hur avgörande är inte det där första samtalet? Går det bra så kan man ringa 3-4 samtal till av bara farten. Är det första samtalet upptaget har man fortfarande farten uppe av att ringa samtal så då tar man ett annat. Men går det första dåligt så blir det jättetungt med resten, oavsett hur de går.
Sist och slutligen fick jag inte tag på alla, och de som jag fick kontakt med sade nej. Idag är dagen då telefonen blev min ovän. Suck.
Vikten av e-post, handledare och bra synk
Jag vill haka på mitt förra inlägg om att det är avslappnande och intressant att jobba som jag gör nu. När man är lite hängig och slö så är det extremt svårt att arbeta på detta sätt, som annars ger ro och bra koncentration. Jobbar man i grupp och fysiskt kan man haka på de andras energier och ta sig genom dagen lätt och ändå bidra men ensam vid ett skrivbord är det svårt
Nu tar flummandet slut. Jag har börjat sträcka ut tentaklerna åt olika håll i hopp om att hitta medarbetare på de områden jag inte själv behärskar. Då kan man inte längre bara sitta och fundera och vela mellan olika alternativ, eftersom man måste förklara sina projekt konkret och även ha konkreta önskemål till dem man kontaktar. Detta är bra och jag känner hur visionen hela tiden blir klarare. Återstår förstås att vilka svar jag får.
Jag har fått svar på mina första mail och det känns fortfarande trögt. Det är som att denna skola motarbetar samarbete mellan linjerna. Det är visserligen inget nytt konstaterande men man slutar aldrig att förbluffas över det.
Men nu har jag träffat min handledare också och det känns jättebra, vi kom väldigt bra överens och jag fick jättemycket tips och förslag och har nu väldigt mycket konkreta grejer som jag ser fram emot att ta itu med de kommande dagarna. Men framförallt fick jag energi och jättemycket tilltro till att jag kan förverkliga det här projektet precis så stort som jag föreställer mig. Ett väldigt positivt möte alltså, det kändes som att vi talade om samma sak.
Nu tar flummandet slut. Jag har börjat sträcka ut tentaklerna åt olika håll i hopp om att hitta medarbetare på de områden jag inte själv behärskar. Då kan man inte längre bara sitta och fundera och vela mellan olika alternativ, eftersom man måste förklara sina projekt konkret och även ha konkreta önskemål till dem man kontaktar. Detta är bra och jag känner hur visionen hela tiden blir klarare. Återstår förstås att vilka svar jag får.
Jag har fått svar på mina första mail och det känns fortfarande trögt. Det är som att denna skola motarbetar samarbete mellan linjerna. Det är visserligen inget nytt konstaterande men man slutar aldrig att förbluffas över det.
Men nu har jag träffat min handledare också och det känns jättebra, vi kom väldigt bra överens och jag fick jättemycket tips och förslag och har nu väldigt mycket konkreta grejer som jag ser fram emot att ta itu med de kommande dagarna. Men framförallt fick jag energi och jättemycket tilltro till att jag kan förverkliga det här projektet precis så stort som jag föreställer mig. Ett väldigt positivt möte alltså, det kändes som att vi talade om samma sak.
tisdag, november 24, 2009
Andra veckan
Yikes, andra veckan är redan här. Nåja, det blev en kort förra vecka, med så mycket annat program att det känns avslappnande att bara sitta och jobba igen.
Det känns som länge sedan sist och var ska jag börja? Det är ju inte nog med slutarbetet utan vi ordnar dessutom en teaterfestival i samband med visningen av våra slutarbeten, som på pappret ser väldigt lovande ut, hoppas bara att det förverkligas också.
Märkligt hur intressant det ändå kan vara att bara sitta vid en dator och jobba, eller åtminstone hur mycket man kan blogga om det. Det händer ju verkligen inte så mycket mer än att jag läser mina anteckningar, flyttar om texter och skriver till nya ideer, än så länge.
Men nog har jag ju tagit en risk på sätt och vis, när jag valt bort grupparbetet i detta. Allt som jag lärt under utbildningen, att jobba i grupp väljer jag att skippa och endast ta fasta på dom vaga konstnärliga övertygelser som formats under dessa år. Visst fanns det också en vilja att ta mig vatten över huvudet lite, för att utmana mig själv, men är det bara dumt detta?
Och visst, det är klart att jag inte är ensam, jag har kompanjoner som jag litar på, men att arrangera ett lajv är så mycket mindre grupparbete, så mycket mindre demokratiskt än att iscensätta ett skådespel. Se där något som tangerar mitt ämne, fast på omvänt sätt.
Det känns som länge sedan sist och var ska jag börja? Det är ju inte nog med slutarbetet utan vi ordnar dessutom en teaterfestival i samband med visningen av våra slutarbeten, som på pappret ser väldigt lovande ut, hoppas bara att det förverkligas också.
Märkligt hur intressant det ändå kan vara att bara sitta vid en dator och jobba, eller åtminstone hur mycket man kan blogga om det. Det händer ju verkligen inte så mycket mer än att jag läser mina anteckningar, flyttar om texter och skriver till nya ideer, än så länge.
Men nog har jag ju tagit en risk på sätt och vis, när jag valt bort grupparbetet i detta. Allt som jag lärt under utbildningen, att jobba i grupp väljer jag att skippa och endast ta fasta på dom vaga konstnärliga övertygelser som formats under dessa år. Visst fanns det också en vilja att ta mig vatten över huvudet lite, för att utmana mig själv, men är det bara dumt detta?
Och visst, det är klart att jag inte är ensam, jag har kompanjoner som jag litar på, men att arrangera ett lajv är så mycket mindre grupparbete, så mycket mindre demokratiskt än att iscensätta ett skådespel. Se där något som tangerar mitt ämne, fast på omvänt sätt.
onsdag, november 18, 2009
Rotar i det förflutna
Nu har jag verkligen alla anteckningar helt upprett. Dags att sätta igång med projektplaner, budgeter, samtalsringande och dylikt.
Idag har jag också varit i kontakt med min handledare. Svårt att bedöma något på telefon, men det kändes väldigt bra, tror att hon kommer att ha förståelse och intresse för mitt arbete, och det känns viktigt.
Trots att jag suttit länge idag känns det som om jag inte kommit så mycket framåt. Vi har haft möte om teaterfestivalen och den tog som vanligt sina timmar, och efter det tog protokollskrivandet ganska länge. Det som stör är att jag nu kommer att vara bortrest i två dagar och knappast får så mycket gjort då, och jag ska träffa min handledare nästa tisdag och då vill jag verkligen ha något att visa upp.
Vid min genomgång av tidigare planer minns jag hur jag kom igång jättebra redan under våren och hade stora planer och skickade iväg mail till skolans kulturlinjeansvariga om mina planer. Där tog det slut. Jag fick aldrig något svar av honom och inte förrän långt senare hörde jag via min egen lärare som hade varit på lärarmöte att de diskuterat mitt slutarbete men att intresset varit svalt. Detta fick mig att tappa all fart och än idag tynger detta mig i mitt arbete. Jag tycker att det var dålig stil att inte svara mig överhuvudtaget, och att skolans ledande inte tog tag till en möjlighet att skapa ett stort samarbete linjerna emellan, vilket min dåvarande plan innebar, är ju helt obegripligt. Jag fick ingen hjälp och det blev aldrig nåt samarbete. Nu kämpar jag igång med nya idéer och nya förhoppningar om att få till stånd ett riktigt spektakel.
Ibland tror jag att jag är rädd att släppa taget, släppa kontrollen, när jag håller på med något sånt här. Jag får påminna mig hela tiden om Kierkegaards ord och försöka att släppa behovet att styra och bara låta mig ledas till nya, märkliga vyer.
Förresten så låter Vysotskij väldigt bra på norska.
Idag har jag också varit i kontakt med min handledare. Svårt att bedöma något på telefon, men det kändes väldigt bra, tror att hon kommer att ha förståelse och intresse för mitt arbete, och det känns viktigt.
Trots att jag suttit länge idag känns det som om jag inte kommit så mycket framåt. Vi har haft möte om teaterfestivalen och den tog som vanligt sina timmar, och efter det tog protokollskrivandet ganska länge. Det som stör är att jag nu kommer att vara bortrest i två dagar och knappast får så mycket gjort då, och jag ska träffa min handledare nästa tisdag och då vill jag verkligen ha något att visa upp.
Vid min genomgång av tidigare planer minns jag hur jag kom igång jättebra redan under våren och hade stora planer och skickade iväg mail till skolans kulturlinjeansvariga om mina planer. Där tog det slut. Jag fick aldrig något svar av honom och inte förrän långt senare hörde jag via min egen lärare som hade varit på lärarmöte att de diskuterat mitt slutarbete men att intresset varit svalt. Detta fick mig att tappa all fart och än idag tynger detta mig i mitt arbete. Jag tycker att det var dålig stil att inte svara mig överhuvudtaget, och att skolans ledande inte tog tag till en möjlighet att skapa ett stort samarbete linjerna emellan, vilket min dåvarande plan innebar, är ju helt obegripligt. Jag fick ingen hjälp och det blev aldrig nåt samarbete. Nu kämpar jag igång med nya idéer och nya förhoppningar om att få till stånd ett riktigt spektakel.
Ibland tror jag att jag är rädd att släppa taget, släppa kontrollen, när jag håller på med något sånt här. Jag får påminna mig hela tiden om Kierkegaards ord och försöka att släppa behovet att styra och bara låta mig ledas till nya, märkliga vyer.
Förresten så låter Vysotskij väldigt bra på norska.
tisdag, november 17, 2009
Den som börjat har gjort hälften (Dag 2)
Igår lade jag ned väldigt mycket tid på blogginlägget, idag har jag jobbat rakt igenom och bara när en tanke slagit mig, har jag snabbt antecknat det och postar det nu bara som jag antecknat det. Det känns som en fungerande lösning tills vidare. Det kanske dock inte så intressant eller vettigt för läsare.
Jag funderar också över vad som egentligen är essentiellt, jag vet inte vad jag egentligen borde analysera. Är det hur jag personligen arbetar, är det frågor kring temat (cirkus) eller kring metoden (deltagande teater/lajv)? Hmm...
Jag har en plan, ett mål, en grund att börja jobba ifrån. Jag måste konkretisera alla mina tankar, göra upp budget, projektplan och skapa siffror och fakta. Kanske jag imorgon kan börja ringa några av de där viktiga samtalen...
måndag, november 16, 2009
Life begins anew!
Äntligen har jag hittat tiden och motivationen att återuppliva bloggen.
Jag ska göra ett cirkuslajv. Ett stycke deltagande teater där cirkusen fungerar som tema, som miljö och som symbol för....något annat. Detta ska bli den konstnärliga delen i mitt slutarbete i studierna i scenkonst vid yrkeshögskolan Novia. Det ska vara klart i mitten av januari, då vår årskurs ordnar en teaterfestival i Vasa och allas slutarbeten visas upp. Mitt arbete kommer att iscensättas/spelas en eller två gånger under denna helg.
Efter det kommer jag att skriva en teoretisk del med koppling till det konstnärliga arbetet. Än så länge går den under namnet "Den deltagande teatern - en myt?". Mera om det senare.
Nu kör vi. Jag är glad för de som följer med mig på den här resan. Men primärt är det för min egen skull jag väljer att göra detta i bloggform. Pressen att jag måste skriva nåt varje dag håller uppe skrivandet, och jag har behov att nedteckna processen samtidigt som jag arbetar.
Slutarbetsbloggen, dag 1:
Nu är det här. Mitt slutarbete ska förverkligas. Jag känner mig nervös. För att allt känns så stort och ansvarsfullt. Jag ansvarar helt över min tid. Tänk om jag sover bort dagarna, eller ännu värre, facebookar bort dem. Vad ska jag egentligen fylla tiden med? Ett 9-5-jobb att skriva lajv på, hur gör man det?
Men jag sitter i skolans bibliotek nu, i mitt "kontor" för ett par månader framåt, och det ger en bra magkänsla. Det känns viktigt att ha en bra magkänsla. Om magen mår bra så går allt bra. Jag är inte hemma, och har dessutom misslyckats med att få skolans nät att fungera på, så störningsmomenten borde vara ganska få nu. Däremot befinner jag mig mitt i smeten. Det pågår konstprocesser runt mig, folk kommer och går, repeterar i stora salen, snickrar i teknikrummet och närmast runt mig har jag kanske den största samlingen av dramapedagogisk litteratur i Vasa.
Min plan för idag och denna vecka är att gå igenom och sammanställa alla anteckningar jag har om projektet. Vidare tänker jag sätta ihop ett forskningsdokument där all fakta från bakgrundsmaterialet läggs in, och när det nu gäller det konstnärliga arbetet så är det alltså cirkus som gäller.
Vidare denna vecka vill jag få ihop en tidsplan över all tid jag har, ta kontakt med min handledare, och diskutera med min medarbetare hur vi lägger upp och fördelar arbetet med honom. Sedan vill jag få hjul att snurra som borde ha gjorts för länge sedan, praktiska detaljer så som att hitta ett cirkustält och medlen att värma upp det för vinterförhållanden.
Kommer jag att behöva pengar för detta? Varifrån får jag dessa pengar? Jag hade en tanke om en sockervaddsmaskin och den vill jag inte släppa ännu....
Nog skrivet nu, dags att börja arbeta.
Senare på kvällen:
Genast dyker det upp dilemman och problem som man inte upplevt förr och nu måste förhålla sig till, på grund av att man själv sätter sina arbetstider. Kan man jobba på kvällen med slutarbetet? Tänk om man jobbar till midnatt, kan man då vara ledig nästa dag? Hur fungerar arbete, jobb, egentligen?
En annan fråga som dyker upp är om man får dricka öl på jobbet? Ett jobb där man själv sätter tider och jobbar ensam, men det är ändå någon form av riktigt jobb. Jag kör tillsvidare på linjen att man får.
Det är en så annorlunda process man är i just nu. Annorlunda från allt man någonsin gjort tidigare, eller troligen kommer att göra i framtiden. Ännu är allt svårgripbart.
Jag ska göra ett cirkuslajv. Ett stycke deltagande teater där cirkusen fungerar som tema, som miljö och som symbol för....något annat. Detta ska bli den konstnärliga delen i mitt slutarbete i studierna i scenkonst vid yrkeshögskolan Novia. Det ska vara klart i mitten av januari, då vår årskurs ordnar en teaterfestival i Vasa och allas slutarbeten visas upp. Mitt arbete kommer att iscensättas/spelas en eller två gånger under denna helg.
Efter det kommer jag att skriva en teoretisk del med koppling till det konstnärliga arbetet. Än så länge går den under namnet "Den deltagande teatern - en myt?". Mera om det senare.
Nu kör vi. Jag är glad för de som följer med mig på den här resan. Men primärt är det för min egen skull jag väljer att göra detta i bloggform. Pressen att jag måste skriva nåt varje dag håller uppe skrivandet, och jag har behov att nedteckna processen samtidigt som jag arbetar.
Slutarbetsbloggen, dag 1:
Nu är det här. Mitt slutarbete ska förverkligas. Jag känner mig nervös. För att allt känns så stort och ansvarsfullt. Jag ansvarar helt över min tid. Tänk om jag sover bort dagarna, eller ännu värre, facebookar bort dem. Vad ska jag egentligen fylla tiden med? Ett 9-5-jobb att skriva lajv på, hur gör man det?
Men jag sitter i skolans bibliotek nu, i mitt "kontor" för ett par månader framåt, och det ger en bra magkänsla. Det känns viktigt att ha en bra magkänsla. Om magen mår bra så går allt bra. Jag är inte hemma, och har dessutom misslyckats med att få skolans nät att fungera på, så störningsmomenten borde vara ganska få nu. Däremot befinner jag mig mitt i smeten. Det pågår konstprocesser runt mig, folk kommer och går, repeterar i stora salen, snickrar i teknikrummet och närmast runt mig har jag kanske den största samlingen av dramapedagogisk litteratur i Vasa.
Min plan för idag och denna vecka är att gå igenom och sammanställa alla anteckningar jag har om projektet. Vidare tänker jag sätta ihop ett forskningsdokument där all fakta från bakgrundsmaterialet läggs in, och när det nu gäller det konstnärliga arbetet så är det alltså cirkus som gäller.
Vidare denna vecka vill jag få ihop en tidsplan över all tid jag har, ta kontakt med min handledare, och diskutera med min medarbetare hur vi lägger upp och fördelar arbetet med honom. Sedan vill jag få hjul att snurra som borde ha gjorts för länge sedan, praktiska detaljer så som att hitta ett cirkustält och medlen att värma upp det för vinterförhållanden.
Kommer jag att behöva pengar för detta? Varifrån får jag dessa pengar? Jag hade en tanke om en sockervaddsmaskin och den vill jag inte släppa ännu....
Nog skrivet nu, dags att börja arbeta.
Senare på kvällen:
Genast dyker det upp dilemman och problem som man inte upplevt förr och nu måste förhålla sig till, på grund av att man själv sätter sina arbetstider. Kan man jobba på kvällen med slutarbetet? Tänk om man jobbar till midnatt, kan man då vara ledig nästa dag? Hur fungerar arbete, jobb, egentligen?
En annan fråga som dyker upp är om man får dricka öl på jobbet? Ett jobb där man själv sätter tider och jobbar ensam, men det är ändå någon form av riktigt jobb. Jag kör tillsvidare på linjen att man får.
Det är en så annorlunda process man är i just nu. Annorlunda från allt man någonsin gjort tidigare, eller troligen kommer att göra i framtiden. Ännu är allt svårgripbart.
söndag, mars 22, 2009
Om att sänka sig själv
Vad är detta med att be om ursäkt för sin existens? Alla gör det hela tiden. Även jag är pinsamt medveten om att jag gör det. Man vill sänka folks förväntningar tills de är så låga att man inte kan göra dem besvikna. Men inte nog med det. Numera är alla så medvetna om att man inte får säga att man är oförberedd, snuvig eller kissnödig, att om man väl säger det så måste man göra en grej av det, dra ett skämt om det faktum att man ursäktar sig så att publiken ska förstå att man är medveten om att man ursäktar sig och att man nog egentligen är förberedd och att det bara är ett skämt man drar, men samtidigt så säger man det för att sänka deras förväntningar. Man vill ha en låg tröskel men få folk att inbilla sig att man inte försöker sänka den. Vad är summan av kardemumman?
Jag befann mig på Ritz för några veckor sedan och de hade Open Stage-kväll, vilket innebär att vemsomhelst fick stiga upp på scen och uppträda. En ung man med samma hårambitioner som mig klev upp med sin gitarr och började med att ursäkta sin existens på denna scen. För att värja sig drog han då upp denna ursäkt till allmänt åtlöje, precis som i mitt resonemang ovan. Givetvis var hela historien oerhört irriterande och skulle han inte haft distans till den musik han sedan framförde skulle jag inte ha orkat applådera.
Open stage betyder ju att ribban färdigt är väldigt låg. En annan ung man med gitarr uppträdde också och han ursäktade ingenting. Hans uppträdande var inte den bästa, men han hade uppenbarligen insett det accepterande konceptet med open stage. Han var tillochmed så pass avslappnad att han inte ens kunde hela texten. Detta var han inte ensam om under kvällen vilket ju är ett intressant faktum det också.
Jag befann mig på Ritz för några veckor sedan och de hade Open Stage-kväll, vilket innebär att vemsomhelst fick stiga upp på scen och uppträda. En ung man med samma hårambitioner som mig klev upp med sin gitarr och började med att ursäkta sin existens på denna scen. För att värja sig drog han då upp denna ursäkt till allmänt åtlöje, precis som i mitt resonemang ovan. Givetvis var hela historien oerhört irriterande och skulle han inte haft distans till den musik han sedan framförde skulle jag inte ha orkat applådera.
Open stage betyder ju att ribban färdigt är väldigt låg. En annan ung man med gitarr uppträdde också och han ursäktade ingenting. Hans uppträdande var inte den bästa, men han hade uppenbarligen insett det accepterande konceptet med open stage. Han var tillochmed så pass avslappnad att han inte ens kunde hela texten. Detta var han inte ensam om under kvällen vilket ju är ett intressant faktum det också.
lördag, mars 07, 2009
Dagens citat
Jag sitter med ett moraliskt dilemma. Häromdagen snubblade jag på ett citat som genast fångade mig, men jag har problem med att tolka det.
" Det är bättre att ångra vad man har gjort än att ångra det som aldrig blev gjort."
Vem som myntat detta uttryck har jag inte fått klarhet i, men åtminstone har Elmer Diktonius ett liknande. Jag kommer att diskutera nedan som om han vore författaren till detta citat, för enkelhetens skull.
Diktonius vill framhäva att vi bara lever en gång och därför bör vi leva ut det maximalt. Detta är ju en vacker tanke, men stöter på problem när det realiseras. För är det verkligen så som han påstår?
Vad innebär ordet bättre här? Bättre i vilken aspekt? Är det lättare? Är det etiskt mer rätt? Eller finns det här en absolut värderingsram, kanske inte synlig för oss människor, men någonstans i existensen, och att det alltså är bättre i ett absolut hänseende?
Jag tror att han menar att det är för vårt välmående och mentala stabilitet som det är bättre. Men är det det?
Är det inte så att sådant man aldrig kommer sig för att göra lättare faller i glömska efter en tid, då man ju aldrig gjorde det? Det enda man kan komma ihåg är tanken man hade på att göra det.
Om man däremot har gjort något har man en konkret händelse, troligen ett längre händelseförlopp än i det fall där man aldrig gör det, och sålunda mera som kan fastna i minnet.
När nu detta handlar om att ångra det ena eller det andra, så kan man ju inte ångra något man inte kommer ihåg. Och om vi antar att ångern i de båda fallen är lika stora, eftersom Diktonius inte säger något om känslornas storlek, så tycks det mig att det egentligen är bättre att ångra det man aldrig gjort än vad man har gjort, då det förra tidigare faller i glömska.
Jag vill återgå till vad detta citat i praktiken innebär. Jag skrev tidigare att det framhäver tankesättet att vi lever endast en gång och därför bör ta varje chans vi får att uppleva så mycket som möjligt. Det här är ju inte en problemfri inställning.
Låt oss säga att vi har ett dilemma, ett vägval vi måste göra. Vi har två möjligheter, antingen är vi aktiva och gör något åt det eller så väljer vi att inte agera. Det är på förhand inte klart vilket alternativ som är bättre för oss. Ska man då verkligen alltid välja att göra framom att inte göra?
Den aktiva inställningen att handla är mer spännande och leder till mer handling, medan den passiva är säkrare. Det borde alltså vara upp till var och en om man vill ha det säkert eller spännande. Men detta hävdar då Diktonius att är fel, och att det finns ett absolut förhållningssätt. Och visst blir man mer handlingskraftig om man följer detta citat. Men det är svårare att komma över ångern för de handlingar man vill ha ogjorda än ångern för de handlingar man önskar man hade gjort. Hävdar jag.
Eller är det så att jag blivit lurad från början? Att ordet bättre lurat mig i fel riktning? Är det så att Diktonius menar att man inte ska ångra det man aldrig gjort, men däremot sådant man gjort, det vill säga att det är meningslöst att grubbla över utgången på saker man aldrig gjorde.
Jag känner mig förvirrad. Denna senaste tanke skulle göra hela mitt tidigare resonemang onödigt. Jag ser citatet som väldigt tvetydigt och främst tvekar jag över betydelsen av ordet bättre här och därmed betydelsen av hela uttrycket. Kom gärna med insikter och tankar om detta.
" Det är bättre att ångra vad man har gjort än att ångra det som aldrig blev gjort."
Vem som myntat detta uttryck har jag inte fått klarhet i, men åtminstone har Elmer Diktonius ett liknande. Jag kommer att diskutera nedan som om han vore författaren till detta citat, för enkelhetens skull.
Diktonius vill framhäva att vi bara lever en gång och därför bör vi leva ut det maximalt. Detta är ju en vacker tanke, men stöter på problem när det realiseras. För är det verkligen så som han påstår?
Vad innebär ordet bättre här? Bättre i vilken aspekt? Är det lättare? Är det etiskt mer rätt? Eller finns det här en absolut värderingsram, kanske inte synlig för oss människor, men någonstans i existensen, och att det alltså är bättre i ett absolut hänseende?
Jag tror att han menar att det är för vårt välmående och mentala stabilitet som det är bättre. Men är det det?
Är det inte så att sådant man aldrig kommer sig för att göra lättare faller i glömska efter en tid, då man ju aldrig gjorde det? Det enda man kan komma ihåg är tanken man hade på att göra det.
Om man däremot har gjort något har man en konkret händelse, troligen ett längre händelseförlopp än i det fall där man aldrig gör det, och sålunda mera som kan fastna i minnet.
När nu detta handlar om att ångra det ena eller det andra, så kan man ju inte ångra något man inte kommer ihåg. Och om vi antar att ångern i de båda fallen är lika stora, eftersom Diktonius inte säger något om känslornas storlek, så tycks det mig att det egentligen är bättre att ångra det man aldrig gjort än vad man har gjort, då det förra tidigare faller i glömska.
Jag vill återgå till vad detta citat i praktiken innebär. Jag skrev tidigare att det framhäver tankesättet att vi lever endast en gång och därför bör ta varje chans vi får att uppleva så mycket som möjligt. Det här är ju inte en problemfri inställning.
Låt oss säga att vi har ett dilemma, ett vägval vi måste göra. Vi har två möjligheter, antingen är vi aktiva och gör något åt det eller så väljer vi att inte agera. Det är på förhand inte klart vilket alternativ som är bättre för oss. Ska man då verkligen alltid välja att göra framom att inte göra?
Den aktiva inställningen att handla är mer spännande och leder till mer handling, medan den passiva är säkrare. Det borde alltså vara upp till var och en om man vill ha det säkert eller spännande. Men detta hävdar då Diktonius att är fel, och att det finns ett absolut förhållningssätt. Och visst blir man mer handlingskraftig om man följer detta citat. Men det är svårare att komma över ångern för de handlingar man vill ha ogjorda än ångern för de handlingar man önskar man hade gjort. Hävdar jag.
Eller är det så att jag blivit lurad från början? Att ordet bättre lurat mig i fel riktning? Är det så att Diktonius menar att man inte ska ångra det man aldrig gjort, men däremot sådant man gjort, det vill säga att det är meningslöst att grubbla över utgången på saker man aldrig gjorde.
Jag känner mig förvirrad. Denna senaste tanke skulle göra hela mitt tidigare resonemang onödigt. Jag ser citatet som väldigt tvetydigt och främst tvekar jag över betydelsen av ordet bättre här och därmed betydelsen av hela uttrycket. Kom gärna med insikter och tankar om detta.
fredag, februari 27, 2009
Två dagar med Johnstone
Jag fick oväntat möjligheten att kunna följa med en impro-workshop med Keith Johnstone, ledargestalten inom improvisationsteater. Två hela dagar har jag som åskådare kunnat följa med hans arbete på Boulevardteatern med en grupp skådespelare och teaterverksamma.
Att jag inte personligen kunde delta i övningarna gjorde inte upplevelsen sämre, tvärtom så kunde jag koncentrera mig bättre på att ta upp anteckningar då. Dessa anteckningar tänkte jag dela med mig. Samma inlägg (plus en bild) kan hittar på Interacting Arts blogg.
Det intressanta med personen Keith Johnstone är att han är som vemsomhelst. När han kommer intassande på Boulevardteatern kvart före nio, tar det en stund innan jag inser att det är Johnstone. Och vad är det med det, han är ju en vanlig människa. En äldre, ganska rund och satt man med ett lätt frånvarande leende.
Om något så säger det mer om min uppfattning om honom, hur min fantasi gudomligförklarat honom. Hans ord och gärningar har gett honom en aura av ett ouppnåeligt snille, men här står han som en vanlig människa bland oss. Det är inget speciellt med honom, förutom att det är Keith Johnstone.
Det är en helt overklig känsla att vara här. Tröttheten gör säkert sitt, men det är också något annat. Spänd förväntan som plötsligt uppfylls. Vart tar man då vägen?
Så otroligt lugn och karismatisk sitter han där i soffan, pillar på naglarna och pratar till synes förstrött men ändå otroligt fokuserat.
Även om han syftar på det sceniska arbetet, kan många av citaten nedan lika bra appliceras på våra vanliga liv:
You´re never going to know what the other one wants, if you only say yes.
Doing your best is not a good strategy.
Failure is good, because it tells you what to improve.
There´s nothing worse than a good introduction.
Whenever you don´t think you have an idea, you do, but it´s just not the idea you want.
Don´t be clever.
When you´re supposed to be inventive, you become negative.
We (the audience) are waiting for trouble.
Beginners avoid meaning, everything is disconnected, but the audience always find meaning.
A perfect story reincludes all elements. That said, a perfect story is not the best story. The best story is the one with the best trouble.
Shape is given when you remember what you started with.
If you are funny, people want you to be funnier.
You might want to win, and then it blocks you. We have that terrible impulse to win.
Whatever you do, dont think!
If you´re stressed, you´re thinking ahead and the others can´t work with you. Don´t plan.
You can´t stop yourself having ideas. Just don´t hold on to them.
Be truthful.
If you can level with the others´ status, they will feel you´re one of them.
When the one who improvises don´t know what to say, he becomes more interesting.
A character doesn´t save you on the stage.
A character adds color to the picture, but it isn´t the picture.
If you´re saying a mantra, you won´t have stage freight.
You don´t need the mantra. The mantra stops you doing things that spoil the acting.
The work in class should not be better than work in public.
If you know the pig is worried and you see a picture of the pig, it looks worried.
If the story does it, you don´t have to do it.
A good idea is something that turns the actor on.
Theatre should disturb if it can.
We project on to everything, we can´t help it.
The power of doing nothing is amazing.
Hate is more commercial [than love].
You don´t care about the audience when you have a mantra going.
The intellect is not the creative source of anything.
You have to get your social self out of the way to allow other things to appear.
Laughter [from the audience] is deceptive.
You don´t have to plan, just open your mouth and you will say something.
We don´t have to teach spontaneity, we only have to take away the things that are in its way.
Stay inside the circle.
People are told to think outside the box, but that makes it impossible to improvise with you.
The more obvious you are, the more clever you seem.
You can´t ask an intelligent question because then you know the answer.
Acting is mysterious.
Att jag inte personligen kunde delta i övningarna gjorde inte upplevelsen sämre, tvärtom så kunde jag koncentrera mig bättre på att ta upp anteckningar då. Dessa anteckningar tänkte jag dela med mig. Samma inlägg (plus en bild) kan hittar på Interacting Arts blogg.
Det intressanta med personen Keith Johnstone är att han är som vemsomhelst. När han kommer intassande på Boulevardteatern kvart före nio, tar det en stund innan jag inser att det är Johnstone. Och vad är det med det, han är ju en vanlig människa. En äldre, ganska rund och satt man med ett lätt frånvarande leende.
Om något så säger det mer om min uppfattning om honom, hur min fantasi gudomligförklarat honom. Hans ord och gärningar har gett honom en aura av ett ouppnåeligt snille, men här står han som en vanlig människa bland oss. Det är inget speciellt med honom, förutom att det är Keith Johnstone.
Det är en helt overklig känsla att vara här. Tröttheten gör säkert sitt, men det är också något annat. Spänd förväntan som plötsligt uppfylls. Vart tar man då vägen?
Så otroligt lugn och karismatisk sitter han där i soffan, pillar på naglarna och pratar till synes förstrött men ändå otroligt fokuserat.
Även om han syftar på det sceniska arbetet, kan många av citaten nedan lika bra appliceras på våra vanliga liv:
You´re never going to know what the other one wants, if you only say yes.
Doing your best is not a good strategy.
Failure is good, because it tells you what to improve.
There´s nothing worse than a good introduction.
Whenever you don´t think you have an idea, you do, but it´s just not the idea you want.
Don´t be clever.
When you´re supposed to be inventive, you become negative.
We (the audience) are waiting for trouble.
Beginners avoid meaning, everything is disconnected, but the audience always find meaning.
A perfect story reincludes all elements. That said, a perfect story is not the best story. The best story is the one with the best trouble.
Shape is given when you remember what you started with.
If you are funny, people want you to be funnier.
You might want to win, and then it blocks you. We have that terrible impulse to win.
Whatever you do, dont think!
If you´re stressed, you´re thinking ahead and the others can´t work with you. Don´t plan.
You can´t stop yourself having ideas. Just don´t hold on to them.
Be truthful.
If you can level with the others´ status, they will feel you´re one of them.
When the one who improvises don´t know what to say, he becomes more interesting.
A character doesn´t save you on the stage.
A character adds color to the picture, but it isn´t the picture.
If you´re saying a mantra, you won´t have stage freight.
You don´t need the mantra. The mantra stops you doing things that spoil the acting.
The work in class should not be better than work in public.
If you know the pig is worried and you see a picture of the pig, it looks worried.
If the story does it, you don´t have to do it.
A good idea is something that turns the actor on.
Theatre should disturb if it can.
We project on to everything, we can´t help it.
The power of doing nothing is amazing.
Hate is more commercial [than love].
You don´t care about the audience when you have a mantra going.
The intellect is not the creative source of anything.
You have to get your social self out of the way to allow other things to appear.
Laughter [from the audience] is deceptive.
You don´t have to plan, just open your mouth and you will say something.
We don´t have to teach spontaneity, we only have to take away the things that are in its way.
Stay inside the circle.
People are told to think outside the box, but that makes it impossible to improvise with you.
The more obvious you are, the more clever you seem.
You can´t ask an intelligent question because then you know the answer.
Acting is mysterious.
onsdag, februari 25, 2009
På djupet i fildelningsrättegången
Den här rättegången handlar om mer än bara stöld och fildelning, mer än skadeståndskravet på över 100 miljoner kronor. För inte står bolagen och faller med den här summan. Det ligger en stark ideologi bakom fildelarna, och jag tror att de ärliga när de påstår att de inte gjort något fel. De har visserligen gjort upphovsrättsintrång och därmed brutit mot lagen, men betyder det att de gjort fel eller att lagstiftningen inte hänger med sin tid?
Mer än ett inlägg har skrivits om vad hela spektaklet egentligen handlar om, och jag tänker inte göra anspråk på att här omfatta alla aspekter. Jag väljer en aspekt som känns aktuell och nära för mig, generationsfrågan. För den här frågan delar verkligen generationer. Så gott som alla Sveriges politiska ungdomsförbund är för att tillåta fildelning för privat bruk. En mycket stor del av debatten sker på bloggar på nätet, där unga naturligt har ett visst försprång.
Är det verkligen så att unga är för och äldre emot fildelningen? Eller är det bara för att de unga hörs så starkt i denna debatt som man får bilden av att de är de enda förespråkarna? För vem är frågan om upphovsrätt viktig? Den borde åtminstone vara viktig för alla. Och den börjar engagera allt fler och fler, åtminstone i Sverige.
Ett av problemen är att båda sidor fokuserar på olika saker, och sällan möts deras argument. Två pressmeddelanden, ett från Piratpartiet och ett från Antipiratbyrån. Sanningen ligger givetvis någonstans däremellan, men detta är numera en så inflammerad debatt att det nog är närmast omöjligt att hitta neutrala perspektiv.
Som jag lovat ska jag ge några länkar som kan vara till nytta för den som är intresserad men finner informationsmängden övermäktig.
DN:s nyhetssamling om rättegången, finns i en spalt till höger på sidan. Rekommenderas.
Av dessa finns det en text som jag särskilt rekommenderar att ni läser.
Sveriges Radio har också några bra länkar.
Mer än ett inlägg har skrivits om vad hela spektaklet egentligen handlar om, och jag tänker inte göra anspråk på att här omfatta alla aspekter. Jag väljer en aspekt som känns aktuell och nära för mig, generationsfrågan. För den här frågan delar verkligen generationer. Så gott som alla Sveriges politiska ungdomsförbund är för att tillåta fildelning för privat bruk. En mycket stor del av debatten sker på bloggar på nätet, där unga naturligt har ett visst försprång.
Är det verkligen så att unga är för och äldre emot fildelningen? Eller är det bara för att de unga hörs så starkt i denna debatt som man får bilden av att de är de enda förespråkarna? För vem är frågan om upphovsrätt viktig? Den borde åtminstone vara viktig för alla. Och den börjar engagera allt fler och fler, åtminstone i Sverige.
Ett av problemen är att båda sidor fokuserar på olika saker, och sällan möts deras argument. Två pressmeddelanden, ett från Piratpartiet och ett från Antipiratbyrån. Sanningen ligger givetvis någonstans däremellan, men detta är numera en så inflammerad debatt att det nog är närmast omöjligt att hitta neutrala perspektiv.
Som jag lovat ska jag ge några länkar som kan vara till nytta för den som är intresserad men finner informationsmängden övermäktig.
DN:s nyhetssamling om rättegången, finns i en spalt till höger på sidan. Rekommenderas.
Av dessa finns det en text som jag särskilt rekommenderar att ni läser.
Sveriges Radio har också några bra länkar.
Det är dom små stunderna i livet
Jag sitter åter på mitt kära Café Mineur och halsar te.
Där jag sitter vid mitt bord, ett gammalt symaskinsbord med tramppedalen ännu kvar, finns en liten låda man kan dra ut på höger sida. I den ligger det brev från det förflutna. Ett är från förra veckan, skrivet på en servett. Ett annat är från Alla hjärtans dag i fjol, på ett avrivet hörn av ett kopieringspapper. Tillsammans berättar de en fragmentarisk historia om de människor som suttit vid detta bord vid detta café, förälskade, förtvivlade eller fundersamma och som velat lämna ett avtryck till framtidens besökare.
Du kan väl lämna ett inlägg om du råkar sätta dig vid detta bord någon gång. För att fortsätta historien, som berättas tillsammans av okända författare.
Det är det lilla bordet vid bortersta väggen, längst till höger uppe på platån. Lycka till.
Där jag sitter vid mitt bord, ett gammalt symaskinsbord med tramppedalen ännu kvar, finns en liten låda man kan dra ut på höger sida. I den ligger det brev från det förflutna. Ett är från förra veckan, skrivet på en servett. Ett annat är från Alla hjärtans dag i fjol, på ett avrivet hörn av ett kopieringspapper. Tillsammans berättar de en fragmentarisk historia om de människor som suttit vid detta bord vid detta café, förälskade, förtvivlade eller fundersamma och som velat lämna ett avtryck till framtidens besökare.
Du kan väl lämna ett inlägg om du råkar sätta dig vid detta bord någon gång. För att fortsätta historien, som berättas tillsammans av okända författare.
Det är det lilla bordet vid bortersta väggen, längst till höger uppe på platån. Lycka till.
Ett kärt återseende
Som jag tidigare skrev så är jag tillbaka i Stockholm, om så bara för denna vecka. Det är lite varmare och slaskigare än det Vasa jag reste från, men det har ändå varit en väldigt positiv upplevelse såhär långt. Inte är jag ju hemma, men det känns ändå tryggt att vara här. Jag vet hur stället funkar helt enkelt.
Och ändå har något förändrats. Jag har vuxit, fått distans till staden. Alla intryck jag fick under hösten har hunnit smälta lite och jag känner mig mer säker på mig själv när jag är här nu. Jag befinner ju mig också i en lite annan roll, jag är inte en del av staden, utan en besökare, en turist. Jag går nu inte runt och turistar heller, men känslan är lite annan än tidigare.
Förutom Pirate Bay-rättegången som jag varit på idag så är mitt huvudsakliga program för veckan lajvkonventet Prolog i Västerås. Det blir nog roligt, mycket folk och varierat program och förhoppningsvis nya idéer.
Det mest spännande som kommer att hända den här veckan är ändå det som jag kommer att göra imorgon och troligen även torsdag, nämligen vara på workshop som leds av Keith Johnstone, ett av de tyngsta namnen i världen inom improvisationsteater. Jag kommer visserligen bara att vara med som åskådare, men jag tror ändå att blir lärorikt och otroligt spännande att se en av de riktigt stora, nu levande, inom teatervärlden.
Det lustiga är att det inte var förrän idag när jag kollade vilka föreställningar som gick den här veckan i Stockholm som jag såg att Johnstone är i Stockholm. Ännu då tänkte jag att det inte kunde finnas några platser kvar, men ringde ändå och de hade åskådarplatser. Det kostar ju lite pengar, men aldrig att jag skulle missa en sådan här chans.
Nu ska jag gå och sova eftersom jag måste tidigt upp imorgon till workshopen.
Och ändå har något förändrats. Jag har vuxit, fått distans till staden. Alla intryck jag fick under hösten har hunnit smälta lite och jag känner mig mer säker på mig själv när jag är här nu. Jag befinner ju mig också i en lite annan roll, jag är inte en del av staden, utan en besökare, en turist. Jag går nu inte runt och turistar heller, men känslan är lite annan än tidigare.
Förutom Pirate Bay-rättegången som jag varit på idag så är mitt huvudsakliga program för veckan lajvkonventet Prolog i Västerås. Det blir nog roligt, mycket folk och varierat program och förhoppningsvis nya idéer.
Det mest spännande som kommer att hända den här veckan är ändå det som jag kommer att göra imorgon och troligen även torsdag, nämligen vara på workshop som leds av Keith Johnstone, ett av de tyngsta namnen i världen inom improvisationsteater. Jag kommer visserligen bara att vara med som åskådare, men jag tror ändå att blir lärorikt och otroligt spännande att se en av de riktigt stora, nu levande, inom teatervärlden.
Det lustiga är att det inte var förrän idag när jag kollade vilka föreställningar som gick den här veckan i Stockholm som jag såg att Johnstone är i Stockholm. Ännu då tänkte jag att det inte kunde finnas några platser kvar, men ringde ändå och de hade åskådarplatser. Det kostar ju lite pengar, men aldrig att jag skulle missa en sådan här chans.
Nu ska jag gå och sova eftersom jag måste tidigt upp imorgon till workshopen.
tisdag, februari 24, 2009
Anteckningar från rättegången
För den som inte vet det är jag i Stockholm denna vecka på sportlovssemester och idag har jag haft lyckan att kunna följa med Pirate Bay-rättegången från första parkett, även om jag blev förflyttad till andra raden efter en stund, förklarar nedan. Jag har funderat på att göra detta sedan förra veckan och gjorde lite research om mina möjligheter och begav mig så mot Stockholms tingsrätt.
Nedan följer mina anteckningar som jag gjort under eftermiddagen. Jag höll mig till det gamla goda pappret och pennan, men det är lite mode att blogga live från rättssalen, ganska många satt med laptopen och skrev så det knastrade. Här kan ni läsa vad killen som satt bredvid mig skrev.
12:52 (svensk tid)
Jag befinner mig i Stockholms tingsrätt. Förhandlingarna ska börja för dagen om ungefär fem minuter. Jag sitter med en smörgås och en kaffe och tar in atmosfären i tingshusets café. I min hand håller jag en biljett som ordningsvakten gav åt mig.
- Nu hade du sådan tur att det finns platser kvar, sade han med ett leende.
Jag är tacksam. Det är lite spännande och jag känner mig nästan överrumplad av att verkligen sitta här, även om jag ju planerat in promenaden hit.
12:59
Det börjar samlas folk här nu. Åklagaren och Gottfrid Svartholm Warg, en av de åtalade har en diskussion och verkar irriterat oense om något. Jag tror att det handlar om att de åtalade vill ha de faktiska torrentfiler som åklagarna använt vid bevissäkringen, då jag minns från förra veckan att det varit tal om nåt sånt.
13:05
Sitter i salen. Det börjar nu. Wow.
13:07
Ganska spännande att sitta här. Alla de jag tidigare kunnat höra från radion via nätet hemma i min lägenhet sitter nu i fysisk, livslevande skepnad här och det är klart att det är helt annorlunda. Precis som när man lyssnat på något radioprogram och gjort sig en bild av hur det kunde se ut, hur han som pratar ser ut och miljön han befinner sig i, och sedan mittiallt ser personen och hör denne prata samtidigt. En sådan känsla upplever jag nu.
Det är nåt om någon handling som ska peka på hur mycket av det innehåll Pirate Bay länkar till som är upphovsrättsligt skyddat. De båda parterna har ganska olika åsikter, målsägandena (de som sitter med åklagaren och representerar de bolag som påstås ha lidit skada av Pirate Bays verksamhet) påstår att det är 80 procent av allt material på Pirate Bay, medan försvaret hävdar den raka motsatsen, att 80 procent inte är upphovsrättsligt skyddat.
13:15
Ordningsfrågor. Måste flytta på mig från min plats från första raden, förstår inte riktigt varför, men tror att det handlar om att vittnesbåset står alldeles framför mig och att man vill ge vittnena lite bättre plats.
13:19
Första vittnet för dagen. Han är jurist på Ifpi, International Federation of the Phonographic Industry. Han har jobbat där i 15 år med anti-piratverksamhet.
13:45
- Här får du låna ett ex av en snäll advokat.
Orden är advokat Samuelssons, men man undrar om han verkligen tycker att advokaten som ger vittnet ett exemplar av de 1400 sidor långa bevishandlingarna verkligen är särskilt snäll. Samuelsson försvarar den åtalade Carl Lundström och är en hårdkokt man. Man vill verkligen ha honom på sin sida om jag uttrycker det så.
Det råder lite förvirran om tekniken just nu, då vittnet är någon expert och Samuelsson inte heller vet mer än vad han läst in sig på för den här rättegången, men det hindrar inte att han går på som tåget.
Intressant och underhållande, men det förutsätter nog att man lite vet vad de pratar om, en helt oinsatt skulle nog inte hänga med. Därför är det intressant att nämndemännen knappast är överdrivet tekniska. Vi får se vad det leder till när domen förkunnas.
13:55
Kort paus. Jag lever kungligt. Andra kanske skulle finna det här tråkigt, och inte är det ju amerikansk rättegång precis, men visst finns det konflikter i rättssalen.
14:05
Lång paus. Trist. Jag vill tillbaka in. Undrar om det görs ljudupptagningar för alla rättegångar eller om detta är ett undantag (rättegången direktsänds via Svt:s 24 Direkt-sidor). Jag menar hur ska rätten kunna komma ihåg allt som sägs?
14:10
Andra vittnet. Utredare till yrket (ganska vag titel). Nu läser han vittneseden, coolt. Mer tv-drama-rättegång än så här kommer inte verkligheten.
Man svär inte heller vid Gud och fosterland utan bara sitt samvete, typ.
Vittnet har jobbat vid Anti-piratbyrån sedan det grundades 2004. Han är inriktad på releasegrupper, det vill säga de grupper som ursprungligen släpper det upphovsrättsskyddade materialet på nätet. Före det har han jobbat som polis i 10 år.
Jag undrar vad rätten (juryn? nämndemännen? vet inte vad som är korrekt ord) utgår ifrån i sin bedömning? Är det bara kalla fakta eller låter de personers attityd eller uppträdande påverka?
14:40
Samuelsson är igång igen. Han försöker få fram (och lyckas också) att Anti-piratbyrån varit fokuserade på att söka fram det upphovsrättsligt skyddade materialet på Pirate Bay, och inte alls sett på de delar av sidan som innehåller länkar till icke-upphovsrättsskyddat material, och därför har en snedvriden bild av hur stor del av Pirate Bay som innehåller upphovsrättskyddat material.
- Ingen tycks vara överens om vad vi pratar om.
Domarens kommentar om uttalet av detta program.
Gottfrid Svartholm Wargs advokat ställer en enda fråga till vittnet:
- Har ni kontaktat den person som laddat upp torrentfilen, och meddelat denne om att det den gjort är olagligt?
- Nej, blir svaret.
Det känns klockrent.
14:47
Försvaret fokuserar på faktumet att Anti-piratbyrån inte tar kontakt med de som verkligen laddat upp torrentfilen, och är den som egentligen gjort upphovsrättsintrång.
Det råder också förvirring om vad som är skillnaden mellan Google och Pirate Bay. Det är ju intressant.
Dagens förhandlingar avslutas då endast två vittnen varit kallade idag. En kort dag men jag har ändå fått en upplevelse att minnas.
19:04
Sitter på Mineur och skriver detta inlägg medan jag förtär en fastlagsbulle, och låt mig bara säga att det är inte den sämsta bulle jag ätit. Hemgjord mandelmassa...
Nu kanske mycket av detta är obekant för er och att tekniktermerna är obegripliga. Men egentligen är det inte viktigt att veta hur tekniken fungerar, eftersom det inte är detta rättegången egentligen handlar om. Eller jo, visst handlar bevisföringen om det, och båda parter försöker använda tekniksnacket som bevis för att de har rätt. Men om man tänker utanför rättssalen och ser på dess funktion i ett större sammanhang så kommer hela debatten om upphovsrätt in, och där behöver man inte vara dataingenjör för att tycka något. Men för den skull är inte upphovsrättsdebatten det minsta enklare.
Nedan följer mina anteckningar som jag gjort under eftermiddagen. Jag höll mig till det gamla goda pappret och pennan, men det är lite mode att blogga live från rättssalen, ganska många satt med laptopen och skrev så det knastrade. Här kan ni läsa vad killen som satt bredvid mig skrev.
12:52 (svensk tid)
Jag befinner mig i Stockholms tingsrätt. Förhandlingarna ska börja för dagen om ungefär fem minuter. Jag sitter med en smörgås och en kaffe och tar in atmosfären i tingshusets café. I min hand håller jag en biljett som ordningsvakten gav åt mig.
- Nu hade du sådan tur att det finns platser kvar, sade han med ett leende.
Jag är tacksam. Det är lite spännande och jag känner mig nästan överrumplad av att verkligen sitta här, även om jag ju planerat in promenaden hit.
12:59
Det börjar samlas folk här nu. Åklagaren och Gottfrid Svartholm Warg, en av de åtalade har en diskussion och verkar irriterat oense om något. Jag tror att det handlar om att de åtalade vill ha de faktiska torrentfiler som åklagarna använt vid bevissäkringen, då jag minns från förra veckan att det varit tal om nåt sånt.
13:05
Sitter i salen. Det börjar nu. Wow.
13:07
Ganska spännande att sitta här. Alla de jag tidigare kunnat höra från radion via nätet hemma i min lägenhet sitter nu i fysisk, livslevande skepnad här och det är klart att det är helt annorlunda. Precis som när man lyssnat på något radioprogram och gjort sig en bild av hur det kunde se ut, hur han som pratar ser ut och miljön han befinner sig i, och sedan mittiallt ser personen och hör denne prata samtidigt. En sådan känsla upplever jag nu.
Det är nåt om någon handling som ska peka på hur mycket av det innehåll Pirate Bay länkar till som är upphovsrättsligt skyddat. De båda parterna har ganska olika åsikter, målsägandena (de som sitter med åklagaren och representerar de bolag som påstås ha lidit skada av Pirate Bays verksamhet) påstår att det är 80 procent av allt material på Pirate Bay, medan försvaret hävdar den raka motsatsen, att 80 procent inte är upphovsrättsligt skyddat.
13:15
Ordningsfrågor. Måste flytta på mig från min plats från första raden, förstår inte riktigt varför, men tror att det handlar om att vittnesbåset står alldeles framför mig och att man vill ge vittnena lite bättre plats.
13:19
Första vittnet för dagen. Han är jurist på Ifpi, International Federation of the Phonographic Industry. Han har jobbat där i 15 år med anti-piratverksamhet.
13:45
- Här får du låna ett ex av en snäll advokat.
Orden är advokat Samuelssons, men man undrar om han verkligen tycker att advokaten som ger vittnet ett exemplar av de 1400 sidor långa bevishandlingarna verkligen är särskilt snäll. Samuelsson försvarar den åtalade Carl Lundström och är en hårdkokt man. Man vill verkligen ha honom på sin sida om jag uttrycker det så.
Det råder lite förvirran om tekniken just nu, då vittnet är någon expert och Samuelsson inte heller vet mer än vad han läst in sig på för den här rättegången, men det hindrar inte att han går på som tåget.
Intressant och underhållande, men det förutsätter nog att man lite vet vad de pratar om, en helt oinsatt skulle nog inte hänga med. Därför är det intressant att nämndemännen knappast är överdrivet tekniska. Vi får se vad det leder till när domen förkunnas.
13:55
Kort paus. Jag lever kungligt. Andra kanske skulle finna det här tråkigt, och inte är det ju amerikansk rättegång precis, men visst finns det konflikter i rättssalen.
14:05
Lång paus. Trist. Jag vill tillbaka in. Undrar om det görs ljudupptagningar för alla rättegångar eller om detta är ett undantag (rättegången direktsänds via Svt:s 24 Direkt-sidor). Jag menar hur ska rätten kunna komma ihåg allt som sägs?
14:10
Andra vittnet. Utredare till yrket (ganska vag titel). Nu läser han vittneseden, coolt. Mer tv-drama-rättegång än så här kommer inte verkligheten.
Man svär inte heller vid Gud och fosterland utan bara sitt samvete, typ.
Vittnet har jobbat vid Anti-piratbyrån sedan det grundades 2004. Han är inriktad på releasegrupper, det vill säga de grupper som ursprungligen släpper det upphovsrättsskyddade materialet på nätet. Före det har han jobbat som polis i 10 år.
Jag undrar vad rätten (juryn? nämndemännen? vet inte vad som är korrekt ord) utgår ifrån i sin bedömning? Är det bara kalla fakta eller låter de personers attityd eller uppträdande påverka?
14:40
Samuelsson är igång igen. Han försöker få fram (och lyckas också) att Anti-piratbyrån varit fokuserade på att söka fram det upphovsrättsligt skyddade materialet på Pirate Bay, och inte alls sett på de delar av sidan som innehåller länkar till icke-upphovsrättsskyddat material, och därför har en snedvriden bild av hur stor del av Pirate Bay som innehåller upphovsrättskyddat material.
- Ingen tycks vara överens om vad vi pratar om.
Domarens kommentar om uttalet av detta program.
Gottfrid Svartholm Wargs advokat ställer en enda fråga till vittnet:
- Har ni kontaktat den person som laddat upp torrentfilen, och meddelat denne om att det den gjort är olagligt?
- Nej, blir svaret.
Det känns klockrent.
14:47
Försvaret fokuserar på faktumet att Anti-piratbyrån inte tar kontakt med de som verkligen laddat upp torrentfilen, och är den som egentligen gjort upphovsrättsintrång.
Det råder också förvirring om vad som är skillnaden mellan Google och Pirate Bay. Det är ju intressant.
Dagens förhandlingar avslutas då endast två vittnen varit kallade idag. En kort dag men jag har ändå fått en upplevelse att minnas.
19:04
Sitter på Mineur och skriver detta inlägg medan jag förtär en fastlagsbulle, och låt mig bara säga att det är inte den sämsta bulle jag ätit. Hemgjord mandelmassa...
Nu kanske mycket av detta är obekant för er och att tekniktermerna är obegripliga. Men egentligen är det inte viktigt att veta hur tekniken fungerar, eftersom det inte är detta rättegången egentligen handlar om. Eller jo, visst handlar bevisföringen om det, och båda parter försöker använda tekniksnacket som bevis för att de har rätt. Men om man tänker utanför rättssalen och ser på dess funktion i ett större sammanhang så kommer hela debatten om upphovsrätt in, och där behöver man inte vara dataingenjör för att tycka något. Men för den skull är inte upphovsrättsdebatten det minsta enklare.
fredag, februari 20, 2009
"Den tilltalade vitsordar detta..."
Nu har det gått fyra dagar av rättegången mot The Pirate Bay...
Dessa ljudupptagningar är fascinerande att lyssna till, och märkliga. På samma gång är det långtifrån så dramatiskt som filmerna låter påskina, men å andra sidan är det inte heller så torrt och formbundet som jag har trott. Folk är uppenbart förvirrade ganska ofta och tillochmed domaren svävar ofta på orden.
Idag har dock förhören kickat igång och det blir ju genast lite intressantare och mer dramatiskt. Nästa vecka befinner jag mig i Stockholm och ska förhoppningsvis besöka rättegången någon av dagarna. Återkommer om detta och hoppas att ert intresse också hålls uppe.
Men hörni, vad handlar den här rättegången om egentligen? Vem är det som har lidit och vem är boven här? Och varför tar jag upp det här, det är ju en svensk rättegång. Varför skulle ni som läser detta (och vilka jag gissar är främst österbottningar) ha för nytta av att veta något om detta?
Idag tänker jag inte svara på det. Men kanske imorgon... håll er kvar, och meddela era vänner!
Dessa ljudupptagningar är fascinerande att lyssna till, och märkliga. På samma gång är det långtifrån så dramatiskt som filmerna låter påskina, men å andra sidan är det inte heller så torrt och formbundet som jag har trott. Folk är uppenbart förvirrade ganska ofta och tillochmed domaren svävar ofta på orden.
Idag har dock förhören kickat igång och det blir ju genast lite intressantare och mer dramatiskt. Nästa vecka befinner jag mig i Stockholm och ska förhoppningsvis besöka rättegången någon av dagarna. Återkommer om detta och hoppas att ert intresse också hålls uppe.
Men hörni, vad handlar den här rättegången om egentligen? Vem är det som har lidit och vem är boven här? Och varför tar jag upp det här, det är ju en svensk rättegång. Varför skulle ni som läser detta (och vilka jag gissar är främst österbottningar) ha för nytta av att veta något om detta?
Idag tänker jag inte svara på det. Men kanske imorgon... håll er kvar, och meddela era vänner!
måndag, februari 16, 2009
Slaget har börjat
Idag har rättegången mot The Pirate Bay inletts. Man kan följa med i direktsändning från SVT:s hemsida.
Jag har idag inte tid att gå in på några detaljer, goda länktips förutom den ovan nämnda, eller egna åsikter om hela spektaklet. Men stay tuned och leta själv, det finns mer än någon människa mäktar svälja.
Och ta er tid, för detta är inte en oviktig sak.
Jag har idag inte tid att gå in på några detaljer, goda länktips förutom den ovan nämnda, eller egna åsikter om hela spektaklet. Men stay tuned och leta själv, det finns mer än någon människa mäktar svälja.
Och ta er tid, för detta är inte en oviktig sak.
söndag, februari 08, 2009
Knutepunkt
Idag vill jag propagera för en del av mitt program under våren, evenemanget Knutepunkt i Norge. Jag har tidigare besökt det två gånger, i Finland 2004 och Danmark 2007. Det är ett evenemang som växer med åldern eftersom medelåldern tidigare varit för hög för att jag ska känna mig riktigt hemma och trygg, men ju mer till åren jag blir så... Ett öppet sinne är vad jag rekommenderar för er som tänker komma.
Kanske vi ses där?
Texten nedan är från evenemangets hemsida.
"Knutepunkt (known as Solmukohta, Knutpunkt or Knudepunkt when held in Finland, Sweden and Denmark respectively) is an annual Nordic role-playing convention with a strong emphasis on live-action role-playing.
Since the first event, Knutepunkt has evolved into the main venue of cooperation between Nordic role-playing gamers. The panels, lectures and workshops are a goldmine for finding new ideas about gaming and game organizing, and for floating old ideas around - it is a wonder how many old ideas in one gaming culture are found to be a novelty in another.
Knutepunkt is not, however, only about the talks and seminars. It is about meeting interesting people and sharing your ideas and views with them – it is about having fun and finding inspiration. The event is built and constructed in the parties and informal meetings, as well as in A Week in Norway.
In the last few years, the event has expanded its horizons considerably. In addition to the main Nordic countries, we have had participants from many corners of the world.
So, no matter where you are from, no matter whether you are an old gaming enthusiast or new to the live-action role-playing scene, welcome!
The Nordic Larp conference Knutepunkt will take place from April 16 to April 19, 2009, at Haraldvangen north of Oslo, Norway
A Week in Norway will start on April 14 and continue in Oslo one day after Knutepunkt."
http://www.larpconference.org/
lördag, februari 07, 2009
Länktips
Idag skulle jag vilja rekommendera en blogg, Du är vad du läser. Väldigt ofta läsvärd, men det intressanta är att jag sällan läser bokreferaten utan istället inläggen om litteratur, skrivande, kultur, miljö och samhälle i allmänhet. Inte för att jag tror att referaten skulle vara dåliga, men det är de andra inläggen som gjort att jag fastnat för denna blogg.
Personligen rekommenderar jag två (något åldrade) inlägg om fildelning och konsumtion.
Om fildelningen:
Under min tid i Sverige blev jag lite mer insatt i denna debatt (oundvikligt i Sverige idag) och blev engagerad i att försöka förstå den bättre. Och även om det finns många frågor som jag inte fått svar på så ser jag lite bättre problematiken och det hopplösa dödläge som råder. Samtidigt inser jag det förgängliga i att höja min röst eller använda denna blogg för att börja propagera det ena eller det andra, då bloggosfären och nätet är det främsta slagfältet och det finns otaliga sidor som uttalar sig bättre än jag mäktar med min nuvarande kunskap, däribland den jag idag rekommenderar.
Ta därför det länkade inlägget som ett ingång till den debattdjungel som detta ämne bjuder.
Om konsumtionen:
Detta inlägg belyser främst svårigheten i att verkligen hitta det perspektiv som ser mest rättvist på problemet eller problemen i fråga. Samtidigt inser man hur otroligt inflammerat ordet "konsumtion" är, och jag kan nästan känna mig road av de kontrasterande upplevelserna, hur det vänder sig i magen för en medan det är nyckeln till frihet och jämlikhet för en annan.
Men egentligen finns det ingenting roligt med den här debatten och jag hoppas att alla kunde tänka efter vad som verkligen är hållbart, och inte endast för miljön utan för människan och demokratin. Om nu demokrati verkligen är ett ideal, men det är trots allt det system vi idag håller oss till och därför på kort sikt klokast att stöda.
Man bör också betänka om miljön blivit ett absolut argument, som inte kan kritiseras eller motsägas. Det är klart att miljön är en oerhört viktig aspekt, men den kan också missbrukas för att rättfärdiga handlingar som på andra plan inte håller etiskt tätt.
Personligen rekommenderar jag två (något åldrade) inlägg om fildelning och konsumtion.
Om fildelningen:
Under min tid i Sverige blev jag lite mer insatt i denna debatt (oundvikligt i Sverige idag) och blev engagerad i att försöka förstå den bättre. Och även om det finns många frågor som jag inte fått svar på så ser jag lite bättre problematiken och det hopplösa dödläge som råder. Samtidigt inser jag det förgängliga i att höja min röst eller använda denna blogg för att börja propagera det ena eller det andra, då bloggosfären och nätet är det främsta slagfältet och det finns otaliga sidor som uttalar sig bättre än jag mäktar med min nuvarande kunskap, däribland den jag idag rekommenderar.
Ta därför det länkade inlägget som ett ingång till den debattdjungel som detta ämne bjuder.
Om konsumtionen:
Detta inlägg belyser främst svårigheten i att verkligen hitta det perspektiv som ser mest rättvist på problemet eller problemen i fråga. Samtidigt inser man hur otroligt inflammerat ordet "konsumtion" är, och jag kan nästan känna mig road av de kontrasterande upplevelserna, hur det vänder sig i magen för en medan det är nyckeln till frihet och jämlikhet för en annan.
Men egentligen finns det ingenting roligt med den här debatten och jag hoppas att alla kunde tänka efter vad som verkligen är hållbart, och inte endast för miljön utan för människan och demokratin. Om nu demokrati verkligen är ett ideal, men det är trots allt det system vi idag håller oss till och därför på kort sikt klokast att stöda.
Man bör också betänka om miljön blivit ett absolut argument, som inte kan kritiseras eller motsägas. Det är klart att miljön är en oerhört viktig aspekt, men den kan också missbrukas för att rättfärdiga handlingar som på andra plan inte håller etiskt tätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
