Hemsidan är uppe!

Jag kan äntligen väldigt stolt meddela att hemsidan för mitt arbete är uppe: www.cirkusarmando.tk

Gå in och anmäl dig redan idag! Jag vågar idag påstå att detta blir ett fantastiskt spektakel, även om jag inte har en aning vad som egentligen kommer att hända. Jag känner magin växa sig större...

Ett enormt tack till Keke som jobbat häcken av sig för mig och vår teaterfestival. Världen behöver flera som honom.

Längtan efter rutiner

Jag är tillbaka i Vasa efter julledighet. Det har varit skönt att komma bort från den omedelbara stressen, men jag har märkt en viss oro och rastlöshet under de här dagarna, och märker nu när jag är tillbaka att jag saknade rutiner, ordentliga arbetstider och självdisciplin. Visst ska man ta ledigt från tankearbetet under jul, men projektet är så pass igång, så många saker är i rullning att det verkar vara omöjligt att släppa tankarna på projektet helt, och därför blev det ändå lite skrivande under julhelgen.

Dessutom hittade jag ibland inspiration under alla timmar av ledigt ingentingande, oftast på fel tid av dygnet, om man med rätt menar den tid då det är ljust ute, och det är ju inte helt galet att tycka så.
Jag hade inte tänkt jobba med slutarbetet så här inpå julen, men inspirationen är märklig. Det blev dessutom väldigt bra texter.

Den största missen hittills i projektet är att jag hade planerat att få upp hemsidan för två veckor sedan, men den är inte ännu inte uppe. Det finns många orsaker till detta, men den andel jag skyller mig själv för är att jag är rädd och ofta drar mig för "den slutgiltiga texten", den som blir offentlig. Jag väntar på det rätta ögonblicket att skriva alltför länge och sedan sitter jag och vrider med orden hit och dit och söker efter de bästa formuleringarna.
Det skulle inte vara så illa ifall hemsidan inte var alldeles nödvändig för att projektet ska gå i mål. Den är mer en reklamkanal, den ger nödvändig information och medel att anmäla sig.

Men nu är jag tillbaka och har kunnat jobba hemma då jag är ensam i lägenheten, men jag misstänker att jag måste tillbaka till skolan småningom för att verkligen kunna arbeta ostört.
Jag har i alla fall de flesta textsektioner till hemsidan helt klar, och jag har också en checklista över allt som ska hända under dessa två veckor. Bara att sätta igång och beta av. Stay focused!

Debatt

Eftersom det nästan inte överhuvudtaget existerar debatter där man kan komma överens om ett rätt svar eller lösning, måste det alltså vara så att debatten inte är till för debattörerna. De blir endast medel för "massan", som är de som inte deltar utan endast läser debatten och försöker bilda sig sin egen åsikt.

Isåfall är det slutliga målet med debatt att alla ska kunna delta i den, och ha en egen åsikt. När alla kan delta, upphör debattens syfte. Vi kan alltså konstatera att debatt INTE har som syfte att hitta en lösning, för om det vore syftet betyder det att något vore allvarligt fel i debattekniken då detta nästan aldrig händer.

Tänk vilka upptäckter man kan göra en lördagkväll innan jul.

Lek med storyn

Visst är jag trött och yr av allt som ska göras innan julhelgen börjar, både mitt slutarbetes och festivalens hemsida ska upp, vi har julfest imorgon och jag har haft alltför vilda planer för det en lång tid. Men det känns ändå bra. Efter mitt möte med handledaren har jag inte hunnit eller orkat jobba med slutarbetet på grund av allt annat, men nu sitter jag här igen, och med handledarens ord ännu ekande: lämna strukturen nu, lek med storyn. Det känns lovande.



Hur skriver man en story som man inte själv berättar? Sedär nyckeln till deltagande teater! Har ni några tips?

Som i filmerna

Under min arla cykeltur till skolan kunde jag fascinerad bevittna hur det rykte ur stadens avlopp. Jag trodde att det bara gjorde så på film, och absolut inte i det supertråkverkliga Vasa.
Det här med "som i filmerna" är ganska intressant, och tangerar mina slutarbetstankar om den magiska verkligheten. För tänk om livet vore en film. Om man en dag bara bestämde sig för att man är Harry Truman. Plötsligt skulle ett meningslöst liv få betydelse, varje handling och person man möter blir meningsfullt.

Och är det inte detta som vi alla nångång drömt om, att man befinner sig i en film och det spelar ett episkt soundtrack i bakgrunden och slutet är lyckligt? Och är det inte detta vi ska sträva till med våra liv, att göra dem meningsfulla? Är det inte det som är det stora problemet i vår sekulariserade värld? Att människan i allt högre grad saknar den där magiska tolkningsramen. Vissa kallar det tro, andra talar om alternativa verkligheter. Jag väljer att kalla det magi.




Jag vet inte vad skissen egentligen förklarar, mer än att detta är hur jag intuitivt känner att det förhåller sig.

I övrigt så har jag haft en uppochnerdag. Slutet av förra veckan hände ingenting, jag fastnade, kanske var energin slut helt enkelt, men jag har stressat över det under helgen och att jag idag skulle träffa min handledare och visa vad jag arbetat på under tiden som gått sedan vi senast setts. Min uppgift var att inte berätta utan visa min vision för det här projektet. Dessutom skulle jag VISA vad jag menar med magi, vad det innebär för mig. Med sådana stressade tankar hoppade jag på cykeln och fann svaret på vägen.
Mötet gick bra och jag fick så överväldigande bra respons på mitt arbete att jag kände ögonen fuktas lite extra. Helt klart är att för mig är handledarens roll att vara det yttre ögat som kommer in och säger att jag är på rätt väg, då mitt jobb är extremt ensamt och introvert att det vore lätthänt att jag har fokus på fel saker eller jobbar åt ett håll som inte är produktivt. Dagens träff gav mig väldigt mycket mental styrka och det är det jag behöver mest nu.

Men min förra natt var lite kort på grund av stressen över alla de parallella projekt som är på gång, att jag efter träffen åter tappade skärpan och har inte åstadkommit så mycket mer idag. En god natts sömn tror jag dock hjälper långt.

Wärldens Wida Webb

Fortsätter att skriva och skriva. Det här betyder nu inte att jag har en massa skrivet nu, det är mycket omskrivningar och sökande efter vad det är jag egentligen vill.

Det händer inte så mycket spännande nu, betyder det att jag har fastnat? Igår höll jag på med samma saker som tidigare och idag har jag inte haft energi att jobba på mitt eget arbete då ännu ett maratonfestivalmöte tog all energi. Det är först när klockan närmar sig sju som hjärnan börjar komma igång, och nu känns det verkligen som att jag borde ta kväll. Just den här tanken är den enda som stressat mig under mitt arbete, att jag känner att jag borde ta mer ledig tid än jag gör, men samtidigt känns det som att om jag skulle slöa för mycket så skulle jag stressa mera. Snart är det helg men det känns inte som att jag behöver en helg, tvärtom börjar jag bli så spänd inför festivaler och cirkusar att jag bara vill jobba vidare. Är jag knäpp?

Började kolla lite webbdesign på kvällskvisten. Där har vi också ett helt universum med kunskap som jag inte vet särskilt mycket om. Och det att webbdesignproffs uppskattar ett visst utseende, medan en ovanare surfare inte förstår sig på sånt som minimalism. Ett dilemma inom hela konsten, dels vad den stora publiken förstår och uppskattar och vilket givetvis måste mötas av konstnären, men å andra sidan det utmärkta konstnärliga hantverket, som endast uppfattas av andra lika professionella.

Textens universum

Betydligt piggare idag. Jobbar hårt på designdokumentet. Vad menar jag ens med det? Jag har plockat upp ordet någonstans ifrån och tycker att det är ett så bra ord. Vad jag försöker åstadkomma åtminstone är att i ett dokument visualisera hela min vision, i ord och bild, ljud och dofter?? Nä, hur gör man det på en dator? Och inte kan jag ju måla heller.


Ser ett glatt premiärgäng lämna skolan. Det känns i luften att något speciellt har hänt. Premiären är också något fullt av magi. Det är något utöver det konkreta faktum att det är första föreställningen, första gången man har en full salong med betalande publik, första gången man visar upp föreställningen som ett färdigt resultat. Det är en magisk tröskel man går över, som består i att överlåta ansvaret på något annat. Regissören drar sig tillbaka och låter ensemblen driva föreställningen helt, och gruppen presterar inte längre ensam, utan man överlåter ansvaret på gruppen, på helheten. Det är ett osynligt rum mitt på scenen dit alla lägger sin arbetsinsats och sedan rörs rummet om av en osynlig hand, låt oss kalla det Gud, eller magi eller vadsomhelst. Detta är vad teater ursprungligen var, en ritual. Alla deltog i ritualen men den verkliga kraften ligger bortom summan av de enskildas ansträngningar. Det är här teaterns sanna konst ligger, i berättelsens magi, när det som förmedlas på scenen får ett eget liv i åskådarens fantasi.


Nej nu måste jag sluta. Börjar bli trött på skärmen och skrivandet. Får inte ihop saker. Jag har idag jobbat med text, dels text till hemsidan och dels till designdokumentet.
Det är som om texten lyder under egna lagar. Den uppstår ur ingenting, flyttas om, omformuleras, tas bort och dyker långt senare upp någon helt annanstans. Bokstavsändelserna samverkar med varandra så att den ena byter plats med den andra när en mening flyttas bakåt i tiden, och en annan till en antagande framtid.
En ordkonstnär är i sanning en magiker, som svingar med sina tio trollstavar över tangentbordet och bildar den ena ordsvarvningen efter den andra. Jag har idag befunnit mig på ett område som jag inte är utbildad till men ändå känner mig hemmastadd i. Men även jag får ge upp kontrollen, när orden tar över och drar iväg mig. Nu ska jag lämna textens universum för en stund.

I svinets tecken

Resten av förra veckan blev väldigt oproduktiv. Dagarna fylldes helt med resor, möten och diskussioner angående den teaterfestivalen som inte direkt relaterade till mitt slutarbete men som ändå var nödvändiga. Det tog tid, men även energi och när jag sedan fick svininfluensavaccin i slutet av veckan däckades jag helt. Ännu idag känner jag av att jag är trött och seg och ganska grinig, men efter några timmar vid datorn börjar jag komma igång igen med arbetet.

Men jag har ändå fått lite gjort nu och då under dessa dagar. Jag har träffat den ene av musikerna och de är båda helt med och börjar jobba med att hitta en repertoar nu. Jag har också träffat bildkonstnären (inredaren, scenografen... svårt att hitta rätt titel när det inte så lätt går att kategorisera projektet heller). Mycket konkret kom ut av det mötet och nu finns det många praktiska detaljer som måste börja fixas för det.

Imorgon ska jag till Vasa stad och presentera mitt projekt för att få ekonomiskt stöd därifrån. Tack vare ett samarbete tidigare i höst med staden känns det inte så nervöst och jag har goda förhoppningar.

Nästa vecka ska jag åter träffa min handledare och har fått en hel del hemuppgifter tills dess. Det börjar bli dags att få det gjort, så idag har jag påbörjat något så blygsamt kallat som ett designdokument, där jag ska formulera hela min vision så att den kan presenteras som en plan för evenemanget. Fakta, bakgrundsmyt, karaktärer, estetiska element... men det känns spännande att börja tänka lite mera på själva innehållet och inte bara de stora tankarna om och kring projektet och det praktiska hit och dit.

Dock leder förra veckans slöa tempo och den kommande deadlinen till att jag känner att jag inte kan åka till Stockholm denna vecka och hälsa på kära vänner och sitta på café och hämta inspiration, som jag hade planerat. Förhoppningsvis hittar jag tid under vårens skrivprocess, då borde jag inte vara lika fast i möten om praktiskheter som jag nu är.

Finsk cirkus

Det går fortsättningsvis bra. Jag får troligen med mig den bildkonstnär jag helst av allt ville jobba med, hurra för det.

Dock är klockan redan mycket och det känns som att jag suttit länge utan att ha kommit framåt i projektet, men jag har suttit och skrivit mail åt höger och vänster och sådant tar ju tid. Ännu känns det som att jag skulle vilja säkra den ekonomiska situationen med att ringa till staden och bankstiftelser, men nu vill jag börja få lite storytext skriven också.

Har äntligen fått tag i fräscht material, från 2008, om den finländska cirkusens historia och nuläge. Det ska bli nyttigt med fakta om hur situationen verkligen är idag för cirkusen, jag har bara gissat hittills. Jag hoppas kunna återkomma med en analys


Imorgon hinner jag knappast jobba med slutarbetet, har föreställning i Jakobstad med en pjäs som vi inte spelat på många månader, får se hur det går.

Det börjar dock smaka trä att bara sitta vid datorn dagarna i ända nu. Visst får jag vara kreativ där också men att bara stirra på en skärm och tvinga fram text till projektplaner och mail håller inte i längden. Jag behöver röra på mig och vara kreativ fysiskt. Måste fundera på hur jag ska lyckas med det. Tips?

Den stora planen

På begäran lägger jag nu in min projektplan på bloggen, eller i alla fall de delar som kan vara intressanta att läsa. Tack Gabriel för att du tipsade om detta! Kanske detta gör inläggen lättare att ta till sig också.






Projektet CIRKUS LARP 2010

Bakgrund
Det råder en tveksamhet idag bland konstnärer i Österbotten att söka sig utanför sina ramar och gå bortom sina egna discipliners gränser. Även innanför den egna konstformen råder strikta regler för hur verket skapas och förmedlas. Den förhärskande strukturen innebär en publik som sitter på sina stolar eller står bakom skyddsrepet och endast tar emot förutbestämda intryck.

Under de senaste åren har det i Österbotten uppkommit en ny hobbyform. LARP (Live Action Role-Playing, även kallat lajv) är en form av dramarollspel där deltagarna noggrant skapar en karaktär och agerar ut den i en förutbestämd miljö som om de vore den här karaktären. På så sätt skapas en lekfull alternativ verklighet, mycket liknande de föreställningar med cowboys och indianer man lekt som barn, med skillnaden att detta är för vuxna människor och sålunda kräver lite mera tanke och struktur.

LARP-rörelsen har saknat en vilja att sätta sin hobby i ett mera konstnärligt sammanhang, medan konstkretsarna har saknat en form som kunde öppna för nya samarbetsmodeller. Det är här projekt CIRKUS LARP 2010 kommer in.

Syfte och ändamål
Projektets syfte är att föra samman österbottniska konstnärer ur olika discipliner och skapa ett tvärkonstnärligt verk. I denna deltagande teaterföreställning, som inspireras av LARP-formen, existerar inte salongen och den traditionellt så kallade publiken, det vill säga konsumenten av verket. Istället placeras de på scenen och blir en samskapare, det vill säga att de som tar del i denna föreställning blir de som skapar dess innehåll och mening. Det är deras aktiva medverkan som skapar verket, och de traditionella konstarterna som är närvarande, bildkonst, scenkonst och musik, blir hjälpmedel till en större helhet. På detta sätt bildas en demokratisk skapelseprocess där den sociala förmågan styr verkets utformning. Genom detta verk skapas en djupare förståelse bland deltagarna och bland konstkretsarna i Österbotten för hur ett mera demokratiskt samskapande kan formas.

Cirkusen speglar verkligheten. Den är en plats fylld med mänskliga känslor, med tragik, men också med stor magi, som inte kan hittas i dagens samhälle mera. Föreställningen hoppas återuppväcka ett intresse för denna spirituella och intuitiva, fantastiska kraft. Med lekens medel kan deltagarna söka efter cirkusens magi, som är både skrämmande och fascinerande.

Kort beskrivning
Projektets mål är att sätta upp en deltagande föreställning med cirkustema. I denna föreställning kommer element från musik, bildkonst och scenkonst att bygga upp miljön och atmosfären i ett cirkustält. Kärnan i detta tvärkonstnärliga verk kommer att vara deltagarna som med improvisatoriska medel gestaltar karaktärer ur en cirkustrupp och tillsammans berättar en tragisk historia om en cirkus öde, om förberedelserna inför kvällens uppträdande och avslutningsvis cirkusföreställningen som måste göras oavsett hur djupt olycklig clownen egentligen är.
Föreställningen kommer att vara 2-3 timmar lång och kan iscensättas en eller flera gånger.

Genom att på förhand anmäla sitt personliga deltagande i denna föreställning får deltagaren ta del av skrivet material som ska hjälpa dem att förstå ramarna för sitt agerande. De kommer även att tilldelas material om den karaktär de ska gestalta och förväntas studera detta så att de när föreställningen tar sin början på ett spontant sätt kan agera i situationen utgående från sin fiktiva rolls ramar. Utgående från en gemensamt förstådd överenskommelse skapar gruppen genom social interaktion konflikt och handling, som tillsammans med musik- och bildkonstelementen skapar ett interdisciplinärt allkonstverk, det vill säga att upplevelsen är total och alla sinnen tar intryck och ger uttryck.

Föreställningen strävar till att vara så tillgänglig och demokratisk som möjligt genom att inte ta något inträde, och marknadsför sig genom webb och flygblad.

Målgrupp
Projektet riktar sig till ungdomar med syfte att väcka deras intresse för nya intressanta former att samarbeta och skapa tillsammans. Den andra målgruppen är människor som redan är involverade i kulturarbete, framförallt inom teaterbranschen, och som kan få sina perspektiv vidgade genom att pröva på ett samskapande allkonstverk.

Arbetsgrupp
Som projektledare och koordinator fungerar Emil Hietanen. Projektet fungerar som hans lärdomsprov från yrkeshögskolan Novias scenkonstlinje. Han kommer att sätta ihop en projektgrupp med konstnärer av olika discipliner, närmare bestämt en bildkonstnär, en kläddesigner och två till tre musiker. Dessa söks främst från Novias olika utbildningsprogram inom kultursektorn. Alla gruppens medlemmar kommer att arbeta självständigt och skapa en egen vision och helhet, medan Hietanen fungerar som koordinator och ser till att helheten smälter ihop. Hietanen ansvarar också för den sceniska aspekten och deltagarna. För detta kommer han att ha hjälp av erfarna skribenter inom LARP-communityn.
Projektet kommer också att söka samarbete från Vasa stad.

Plats
Föreställningen kommer att äga rum inuti ett uppvärmt festivaltält, som kommer att sättas upp på gårdsplanen vid Kasernområdet i Vasa, där riktiga cirkusar har rest sina tält och haft föreställning. Föreställningen äger rum samtidigt som en scenkonstlinjens teaterfestival vid Kasernområdet och kommer att omnämnas i festivalens program.