Tillbakablick

Jag sitter på mitt trogna café och skriver mitt sista inlägg under denna praktikperiod. Jag tänker inte köra ett jätteinlägg igen, eftersom det inte hänt så mycket under dessa sista veckor Jag har även haft min dator på reparation vilket förhindrat mig från att skriva här.

Spelet är över och vi har skrivit ihop en dokumentation för höstens projekt. Vi har även bollat idéer inför framtiden men inget är bestämt och lite är säkert. Vi behöver ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta och i väntan på sådana besked bidar vi vår tid.

Jag har dessa sista veckor tagit del av så mycket kultur och stadsliv som möjligt. Teatrar, muséer och caféer har besökts, men staden är för stor för att jag ska hinna med allt. Jag får lov att komma tillbaka en annan gång.

Det är med vemod jag lämnar denna stad, som rymmer så otroligt mycket. Alla platser, all kultur, alla människor. Jag lämnar också Stockholm och Sverige med mersmak. Denna miljö känns rätt, dessa människor likaså.

Min tid hos Interacting Arts har varit lärorik och utvecklande. Mina största lärdomar har varit hurdan jag är som person och hur jag fungerar i olika sociala sammanhang. Jag behöver ännu mogna som "konstnär" (citattecknen förklaras av detta inlägg), och hitta tillit och trygghet i mig själv och mina kunskaper.

Vad tar jag med mig från höstens tid med detta knasiga gäng?

Leken har en djupare dimension. Lek och politik är inte oförenliga, utan kan sammanföras i något som på riktigt kan förändra, förhoppningsvis förbättra, världen. Jag har fått insikt i den svenska kulturpolitiken och svensk politik överlag och har insett vikten av att hålla sig insatt i debatten. Jag vill även komma in i den finländska politiken som tidigare inte fångat mitt intresse överdrivet mycket.

Jag tar även med mig metoder och former som jag blivit bekant med under hösten. Friform, musiksaga och framförallt verklighetsspel är nu verktyg som jag kan använda mig av. Begreppet deltagarkultur (och alla andra påföljande begrepp) öppnar upp nya världar och möjligheter, men framförallt tankesätt.

Vad tror du händer sen?

Jag kommer att fortsätta mina studier i Vasa. Ett och ett halvt år återstår. Efter det är allt öppet. Vad vill jag jobba med då? Eller vill jag studera något annat? Mycket hinner hända innan dess, så jag ska inte komma med något jag tar tillbaka senare. Jag vet dock att jag trivts i den miljö jag vistats i denna höst.

Slutarbetet är ju en väsentlig del av mina kvarvarande studier, och det är idag givet vilket område jag vill jobba inom. Om det blir ett lajv, verklighetsspel eller ett bombastiskt tvärkonstnärligt allkonstverk återstår att se.


Bloggen kommer att fortsätta finnas, men av förekommen anledning kommer den att skifta riktning. Jag kommer inte längre att blogga så mycket om vad jag gör från dag till dag, utan kommer mera att fundera kring olika kulturella och samhälleliga fenomen med anknytning till lek och lajv. Jag kommer att lyfta fram händelser och evenemang som jag tror kan må bra av lite uppmärksamhet.

Jag startade denna blogg som ett kul sätt att rapportera min praktikperiod, för släkt och vänner. Webben innehåller dock sinnrika funktioner som gör att allt man skriver är lätt att hitta för vemsomhelst. För mig är det dock omöjligt att veta vilka alla som läser min blogg och kommer därför även i fortsättningen att ha de som säkert vet om denna blogg (och även upplyser mig om att de läser den, hurra!) som målgrupp.

Undergången

Det här tangerar inte bloggens ursprungliga innehållsområde så väl, men jag inser nu att bloggen även måste kunna ta upp en vidare samhällskritik. Samtidigt så finns det väl samhällskritik i leken; att man kan förhålla sig lekfullt till livet och leka sig genom det är inte en helt okontroversiell tanke.

Läs och begrunda.

Absurditeten i texten får tala för sig själv. För den som behöver motvikt till detta vansinne, kommer här det "farliga" fenomenet som artikeln vill förbjuda, En Köpfri Dag, och organisationen bakom, Adbusters.



När jag så befinner ute i cyberrymden gräver jag djupare och djupare och hittar bara mer elände. Först ut, Black Friday. Dagen är precis så hoppingivande som det låter. Ovannämnda köpfria dag sammanfaller numera väldigt lägligt med den "svarta fredagen". Och detta är konsekvenserna av denna svarta dag.
Till sist en reflektion över de två tidigare länkarna.



Ibland förbluffas jag fortfarande över att vi inte kommit längre i vårt tänkande, trots att det är allmänbildning att världen inte är liberal. Se bara på jämställdheten (det är kommentarerna som är läsvärda).

Men ve den som ger upp. Är någon med mig på att hoppa över julhandeln i år?

Vi går mot slutet

Ännu ett maratoninlägg tyvärr, det har varit lite segt med bloggandet. Jag får nog gå kurs, det krävs ändå lite färdighet för att blogga bra. Men jag har lagt med lite länkar och så för att ni ska känna er motiverade att läsa igenom hela blocket.

Fredag 31.10
Jag träffade Uffe som kortast, hjälpte honom att bränna lite skivor och överlämnade en mystisk väska jag hämtat tidigare men vars innehåll jag inte fick se.

Det är märkligt hur spännande det kan bli bara att hämta en väska och föra den till någon annan, om man inte får veta vad det finns i väskan. Det krävs så lite för att fantasin ska skapa ett helt nytt universum, där farliga agenter lurar i varje skugga och man känner svetten i handflatan för det innehåll man bär på som man inte vet vad det är och vad det kommer att användas till. Det är precis som när man var liten, då fanns inte linjen mellan fantasi och verklighet lika tydligt. Tänk om vi kunde sudda ut den även i äldre år.... Krig mot verkligheten.

Lördag 1.11
Novembernatt är det första IA-evenemang som jag inte varit involverad i att planera denna höst, och kunde delta helt avslappnat och verkligen ha roligt. Vi reste iväg med båt i tid och rum och kom till en villa som jag sett en gång tidigare på ett gammalt fotografi. Det var det mytiska Villa Absinth, som funnits i början av 1900-talet. Där dansade vi och åt, bastade, målade varandra och klädde oss i höstens löv.

Novembernatt var en "salong". Det var en mycket märklig och stark upplevelse. Jag vet inte om jag kan ge en rättvis förklaring på vad det är och vilket syfte det har. Andra har redan gjort det så bra det är möjligt här, här och här.

Detta är inte längre lajv eller rollspel. Det är en upplevelse, men jag tycker ändå att detta är precis samma sak som det jag hållit på med och vill göra i framtiden. Även om det är så annorlunda.

Söndag 2.11
Tog det lugnt efter gårdagen. Träffade gänget från gårdagen igen eftersom det var dansföreställning på Lava-scenen med en vi alla kände. En lugn och gemytlig dag. Jag tänker inte heller hålla ett brandtal om att Lava-konceptet borde tas till Österbotten, så ambitiös är jag inte just nu.

Måndag 3.11
Som vanligt börjar veckan med att diskutera helgens äventyr (det har inte varit många helger denna höst då vi inte ordnat något). Jag pysslade med fler ansökningar nu när jag fått in det som skulle vara inlämnat i oktober.

Senare på kvällen var det IA-möte igen, mitt andra denna höst. Jag fick dålig känsla av den här dagen, mest av mötet. Jag jämförde med det första mötet, då jag endast varit ett par dagar i Stockholm och allt var nytt. Men vad har hänt sedan dess? Ingenting. Jag har inte blivit klokare, i alla fall inte så pass mycket klokare att jag kunde tillföra något under diskussionerna. Jag känner att detta verkligen är den miljö, det arbete, de människor jag alltid velat jobba med, det känns rätt. Men hur ska det gå till om jag inte har något att komma med? Om jag inte kan bidra med något, varför ska jag då vara med överhuvudtaget?

Jag känner också depp över att jag inte lyckats ta vara på de studier jag har. Enligt läroplanen är målet med praktiken att den studerande:

- har kunskap om branschens arbetsfält
- kan självständigt fungera i olika arbetssituationer
- har insikt i hur teori och praktik fungerar i arbetslivet
- kan utvärdera sina egna arbetsinsatser
- har utvecklat ett teater- och dramapedagogiskt arbetssätt
- ser samband mellan konst, kultur och samhälle

Listan gör mig modfälld. Varför kan jag inte utnyttja och ta med de kunskaper jag har i det arbete jag nu gör? Fast vilka kunskaper är det jag har? Det känns som att allt är glömt, allt har bara varit ett skummande på ytan.

Eftersom detta inlägg ändå är skrivet i retrospekt inser jag att jag var lite hård mot mig själv denna dag. Jag är trots allt här för att lära mig och ta emot, än är jag bara en studerande. Men oron finns ändå där över att jag inte utnyttjar denna period så väl jag kunde.

Tisdag 4.11
Satte igång med ansökningen till Svenska kulturfonden. Började även skriva på ett brev till Arbis i Vasa, som kunde vara en bra samarbetspartner för vårt projekt i vår, eftersom vi ju gjort höstens arbete tillsammans med motsvarigheten här i Stockholm, Arbetarnas bildningsförbund.

Onsdag 5.11
Vi planerade resten av evenemangen för hösten. Det är två händelser under två påföljande helger: Mot drömländerna 15 november och Maskernas stad den 22 november. Jag skrev färdigt brevet till Arbis och skickade iväg det, samt ett litet paket med böcker. Vi får hoppas att det nappar.
Vi planerade att ha någon form av radioinslag under den första helgen och skrev ett manus för det som vi skickade till en som hade ställt upp på att läsa in det.

Torsdag 6.11
2010 planerar Färgfabriken att ställa till med Stockholmsutställning igen. IA hade möte om vad vi kunde bidra med och satt och spånade i någon timme. Åter kände jag av lite av måndagens oro men kunde ändå öppna käften en aning idag. Världsutställningsmiljön är ju väldigt fascinerande och det kom upp en hel del intressanta tankar och förslag under mötet.

Vi fick en trevlig överraskning efter mötet: Radioinslagen var redan klara. Till stor munterhet lyssnade vi igenom det. Oväntat men kul med folk som gör saker direkt och kvickt.

Fredag 7.11
Till sist fick jag tag i bilder från Novembernatt och lade upp lite text tillsammans med dem på communityn. Vi fick nya versioner av radioinslagen som jag ska bearbeta lite och lägga in dålig musik i för att skapa en snygg helhet.

Tisdag 11.11
Tillbaka på jobbet efter en helg hemma i Finland. Jag återvände till regn och till en Uffe helt utan röst. Kombinationen gjorde dagen aningen jobbig men även spännande. Vi var ute och rekognocerade inför den kommande helgen, men vädret fick oss att ändra planer ganska fort och vi begav oss till kansliet där jag sökte fram ett urval av låtar för radiogrejen.

Onsdag 12.11
Blev en hemmadag, eftersom datorn måste in på service och jag måste fixa backup på alla mina filer. Den tid som blev över valde jag ut lite låtar till radiojoxet.

Torsdag 13.11
Jag satt nästan hela dagen och fixade in musik mellan de radiosnack vi fått inspelade. Det blev en härlig mix från före millennieskiftet, jag täcks dock inte säga vad, det håller inget vidare i dagens öron.
Sedan träffade jag gänget och vi planerade lite, jag skrev lite spelbrev och andra texter till communityn. Jag började även skissa på kartor över det område vi skall rollspela i på lördag. Det är ett vårdhem för ungdomar med bekymmersamma vanor. Jag kommer att göra en ritning över Annexet, där barnen bor i baracker, och en över det så kallade Templet, där mystiska och ljusskygga experiment utförs på ungdomarna.

Fredag 14.11
Dagen före ett event är det alltid lite stressigt, men stressnivån i den här arbetsgruppen är allmänt väldigt låg så det är verkligen inget att dras ner av. Vi hade ett kort möte med Martin om morgondagen. Han ska vara med och spelleda och verkar vara ivrig att göra detta. Väldigt kul med engagerade människor. Efter att han gått hade vi ett praktiskt möte där alla detaljer blev klara och alla visste vad den skulle fixa inför morgondagen. Det hela kändes välplanerat och bra skött.

Jag skissade vidare på ritningarna för Säby Annex och templet, och ritade sedan den färdiga versionen på stora A3:or. Jag hade väldigt roligt medan jag gjorde detta, vilket först tycktes mig märkligt eftersom jag aldrig tyckt om att rita, men här var det mest raka streck med linjal och sånt behärskar jag ju. Jag tror att det var det att jag fick ha det kreativa ansvaret för kartorna som gjorde det så roligt. Precis som med radiosnuttarna, även om det inte var ett så stort arbete.

Vi gör helt enkelt så mycket tillsammans eller också sådant som andra gör som inte jag behärskar (såsom formgivning, en färdighet jag lärt mig att avundas de som kan det). Nu fick jag sätta mig in i arbetet och koncentrera mig på det och endast det.
Jag har ibland haft lite svårt att fokusera på endast arbete under hösten, men till det har avsaknaden av tillgång till internet hemma bidragit, vilket gjort att jag fått göra Internetärenden på jobbet istället. Och så är ju nätet så stort, och fyllt med bilder, musik, kunskap.... nej men alla vet vi ju vilken förmåga nätet har att äta vår tid.
Men det var roligt att verkligen engagera sig i en uppgift, och jag har ju tendensen att bli överambitiös och noggrann med sådant, men jag har fått gjort mina arbetsuppgifter färdiga i tid denna vecka. Kul!

Lördag 15.11

Mot drömländerna
Järfälla fältbiologer var den första gruppen ungdomar som diagnostierades med ABCD. De blev sedemera Vaganterna. Vi har fått tillgång till deras hus vid Rocksta gård i närheten av Säby, där det första ABCD-hemmet låg.
Gustav, en av de som myntade diagnosbegreppet, tvivlar nu på att det verkligen är en sjukdom. Tillsammans med honom kan vi kanske ta reda på vad som egentligen hände natten då Säby Annex brann.
Som en följd av de experimentella behandlingsmetoderna på hemmet uppstod en reva till skrotstaden Rotterdam, vi har hittat en väg in …












En helkväll med friformsrollspel och lajv. Under kvällen reste deltagarna tillbaka i tiden och fick erfara hur barnen vid Säby Annex behandlades innan de gjorde revolt och flydde till Rocksta gård. Kerberos väktarstyrka var dem på spåren men maskernas krafter skrämde iväg dem. En spännande kväll där en lokalradio var det enda vittnet till det hemska som skedde.

Tyvärr kunde vi inte ta oss till Rotterdam (bilden ovan), eftersom prognosen lovat dåligt väder. Därför var det goda vädret denna dag till viss förtret.

Måndag 17.11
Vi möttes upp igen och snackade av oss om helgens händelser. Vi siktade även framåt mot höstens avslutningsevenemang, Maskernas stad. Gabriel fixade den snygga planschen ni kan se i länken. Jag lade upp radiosnacket på spelcommunityn, och vi funderade över framtiden och fonder. Efter att spelet tar slut på lördagen är det utvärdering, rapportskrivning och projektplanering som gäller i tre veckor.

Tisdag 18.11
Jag fixade färdigt ansökan till Svenska kulturfonden. Nu är den klar att skickas iväg. Behöver bara få grönt ljus från de andra. En kortare dag, eftersom jag skulle och se Charlotte Löwenskölds genrep på kvällen, som är den föreställning som Mari-Helen jobbat med som regiassistent under hösten.
Inte blev jag besviken heller. Berättelsen trollband mig verkligen och alla andra i salongen och man märkte inte alls att den varade i över tre timmar, och det är anmärkningsvärt. Faktum är att det är den bästa teater jag sett i Stockholm i höst.

Onsdag 19.11
Jag var inte i skick att jobba utan tog ledigt denna dag.

Torsdag 20.11
Idag skickade jag till sist in ansökan till Svenska kulturfonden. Skönt att den är där, även om det inte var så fasligt mycket arbete, projektbeskrivning och budget fanns ju sedan tidigare. Vi diskuterade ganska kort lördagens evenemang, mest praktiska förberedelser. Vi beslutade oss för olika teman som ska leda kvällen och dela in den i kapitel. Senare på kvällen hjälpte jag Uffe med tekniska detaljer med hans musiksaga.

Fredag 21.11
Idag har jag endast förberett lite inför morgondagen, gjort frågeformulär för förbipasserande och köpt papper som vi ska täcka in gångens ljus med för att skapa lite feststämning. Större delen av dagen har gått till författandet av pågående inlägg. Jag har även försökt hålla en musikfri dag, men det gick inget vidare eftersom jag kom ihåg det först på eftermiddagen, och sedan hade min kollega redan tröttnat efter sitt misslyckade försök (se länken), så jag tillbringade kvällen i drömska toner i alla fall.

En (o)behaglig upplevelse

Du behöver:

1 storstad (Stockholm har använts i försöken. Meningen är att det ska finnas stora samlade folkmassor.)
1 morgonrusning (eftersom folk är mest stressade då och också ser ganska surmulna ut)
1 Mp3-spelare innehållande
"Radiohead - Fitter happier"

Se till att du har varma kläder, bra med tid och ett gott humör med dig.

När du möter en stor folkmassa, förslagsvis folk kommer upp ur tunnelbanan i morgontrafiken, ska du slå på din mp3-spelare.


I mån av avsaknad av storstad, människor, mp3-spelare eller sagda låt följer nedan texten ur låten:

Fitter, happier, more productive,
comfortable,
not drinking too much,
regular exercise at the gym
(3 days a week),
getting on better with your associate employee contemporaries ,
at ease,
eating well
(no more microwave dinners and saturated fats),
a patient better driver,
a safer car
(baby smiling in back seat),
sleeping well
(no bad dreams),
no paranoia,
careful to all animals
(never washing spiders down the plughole),
keep in contact with old friends
(enjoy a drink now and then),
will frequently check credit at
(moral) bank (hole in the wall),
favors for favors,
fond but not in love,
charity standing orders,
on Sundays ring road supermarket
(no killing moths or putting boiling water on the ants),
car wash
(also on Sundays),
no longer afraid of the dark or midday shadows
nothing so ridiculously teenage and desperate,
nothing so childish - at a better pace,
slower and more calculated,
no chance of escape,
now self-employed,
concerned (but powerless),
an empowered and informed member of society
(pragmatism not idealism),
will not cry in public,
less chance of illness,
tires that grip in the wet
(shot of baby strapped in back seat),
a good memory,
still cries at a good film,
still kisses with saliva,
no longer empty and frantic
like a cat
tied to a stick,
that's driven into
frozen winter shit
(the ability to laugh at weakness),
calm,
fitter,
healthier and more productive
a pig
in a cage
on antibiotics.




Ibland faller illusionens fasader sönder och man ser verkligheten för vad den är. Trasig, jagande, vilsen. Man kämpar emot den ström av uppgivenhet, desperation och vanmakt som tagit de flesta med sig. Man står vid sidan och betraktar, glad att man ryckts ur den strida strömmen.
Dags att handla.

Pengar får världen att rulla

Det har vi ju märkt av den finanskris som skakar världen. Eller har vi? Styr pengarna världen? Kanske vissa men inte alla. Jag kan inte säga att jag påverkats av den. Möjligtvis att butikspriser och valutakurser gått upp eller ner. Men inte har mitt liv förändrats eller några åtgärder behövat tas. Nu vet jag att jag som studerande inte påverkats så mycket och att vissa branscher har det ganska tufft just nu, men hysterin kring ett fenomen som endast en bråkdel har någon insikt i överhuvudtaget kändes aningen överdriven.

Den senaste veckan har jag gjort samma jobb och därför har det inte känts så viktigt att uppdatera hela tiden.

Förra veckan och denna har jag jobbat med projektbidragsansökningar. Uppgiften är inte ny för mig men summorna är större och hela projektet mer omfattande än något tidigare.

Jag känner att jag jobbar med bra tempo nu. Just nu kan jag uppfatta diskussioner kring arbetet som hindrande. Även om jag också är av den åsikten att man gör ett bättre arbete tillsammans, så är mitt arbetssätt ofta sådant att jag vill sjunka in i mitt arbete, koncentrera mig fullt på det och hitta ett flöde utan att störas. Då kan diskussioner verkligen irritera, även om de är välmenade och ibland nödvändiga för arbetets fortskridande.


Jag hade ämnat skriva en text om mina planer att leva utan telefon en vecka, men så dog min telefon oplanerat häromdagen och hela incidenten gjorde mig så olycklig att jag nu bestämt mig att ge oss, mig och Nokia, en chans till. Önska oss lycka till.

Hyllning till deltagarkultur?

I gårdagens DN Kultur skriver Magnus Larsson i Ensam är svag om prosumenten, den nya tidens kulturella människa som kan vara både producent och konsument på samma gång. En intressant artikel som lyfter fram deltagandets kultur och jag låter den tala för sig själv.

Dock kan jag inte låta bli att kort kommentera bilden som medföljer artikeln. Den sammankopplade, ansiktslösa folkmassan känns inte speciellt skojig och detta i kombination med det Orwellskt klingande "Ensam är svag" skapar en intressant kontrast.

Massan kan inte ha fel.

Det tuffar på

Ju större arbetsbördan blir, desto mindre villig blir man att utföra den, och skjuter på det, vilket i fallet med denna blogg ökar arbetsbördan ytterligare. Jag är i en ond cirkel. Ber om ursäkt för ett väldigt torrt och ointressant inlägg idag.

Måndag 29.9
Kände mig seg och slö efter Höjdpunkthelgen och en begynnande förkylning. Skulle nog ha behövt en ledig dag, kunde inte tillföra mycket. Det blev dock en kort arbetsdag, vi spånade på idéer till mera uppdrag åt spelarna, och såg över communityn som varit aktiv under helgen.

Tisdag 30.9
Vi kläckte fram idén om ett evenemang på söndag och arbetade fram ett program för det. "Eftermiddag i oktoberlandet" skulle bli en träff med spelarna då vi utforskade masken vidare och tog kraft från skogens magi. Det kändes bra att få något konkret gjort och arbetstempot kändes rätt nu.

Onsdag 1.10
En ordentligt regnig dag valde vi för att åka ut till skogen för att rekognocera terrängen inför söndagen. Vi gick sedan hem till Uffe som bor i närheten och torkade upp medan vi gottade oss i stjärnkartor, pyramider och mystiska mätinstrument, allt i jakt på inspiration och att utöka spelets myter.

Torsdag 2.10
Spelarna fick sitt första personliga uppdrag utskickat, att utforska den mask de tidigare fått. Det klarnade mittiallt att vi kunde få tag i en stuga i samma skog som vi tidigare haft i tankarna för spelet men inte trott varit tillgängligt. Detta var ett stort steg framåt eftersom vi då utan att behöva beakta väder kunde genomföra evenemanget. Vi planerade om programmet lite på grund av de nya omständigheterna.

Fredag 3.10
Jag skötte en del småsaker angående boken Karnevalens tid, kollade upp finlandssvenska bokhandlar dit vi kunde skicka den. vi planerade och spånade på spelet lite i allmänhet, vad som kunde hända under höstens gång.

Lördag 4.10
Vi var till stugan och preppade inför morgondagen. Vi provade också att sätta upp paviljongen som skall användas under Pixelvärk-festivalen, där IA medverkar. Jag upplevde en väldigt god stämning och förberedelserna gick väl. En mycket bra dag på jobbet!

Söndag 5.10
Det visade sig lyckosamt att vi fick stugan, eftersom dagen var väldigt regnig. Men Eftermiddag i oktoberlandet gick bra och vi får nog vara nöjda. Vi har verkligen kommit igång med spelet ordentligt nu, det händer saker hela tiden, och det känns väldigt bra.

Tisdag 7.10
Efter en ledig dag skissade vi en del på framtiden och bollade olika idéer och tankar om spelets olika riktningar. Vi gjorde upp nya uppdrag för spelare och funderade på vad vi kunde göra på den kommande teaterfestivalen i Syndbyberg.

Onsdag 8.10
Idag har vi jobbat bra och tagit fram en hel del bakgrundsinformation för vissa roller som vi ska preppa inför morgondagen.

Torsdag 9.10
Kommande helg går Stockholms spelkonvent av stapeln i Gröndal och vi ska göra en grej med Maskspel där. Vi var där och rekade idag vid Nobels sprängbunkrar. Ett fint ställe och intressanta fynd gjordes. Efter det förberedde vi mötet med de som skulle spela våra preppade roller. Mötet gick helt bra, jag tror att de blev peppade att komma igång, även om jag uppfattade att det vi var lite flummiga och inte lyckades presentera våra idéer så bra som jag hoppats. Det kan dock långt bero på min överambitiösa inställning och perfektionism.

Fredag 10.10
Vi förberedde oss inför Gröndal med kartor och affischer och Gabriel for iväg för att hålla en föreläsning om Verklighetsspel på kvällen. Jag och Uffe bollade idéer om innehållet i grottan dit spelarna skulle ledas.

Lördag 11.10
Gröndalslabyrinten gick av stapeln. Allt praktiskt gick väl och jag tror också att de som deltog fick en häftig upplevelse. Överlag en bra dag, även om tiden före tog slut lite för fort för oss.

Måndag 13.10
Det blev en sen start på dagen, jag gick på fortsättningsseminariet om Deltagarkultur som var inriktad på hur man verkligen gör det. Det började först kl 18 och efter det träffade jag Uffe och vi satt på café och planerade kommande helgens evenemang.

Tisdag 14.10
Idag var vi och rekade spelområden i norra Stor-Stockholm. Jag blev väldigt imponerad av området vi hittade, där fanns väldigt många olika spännande platser, och hela landskapet kändes väldigt magiskt på något sätt. Har en väldigt bra känsla av projektet just nu, vi är igång hela tiden och ser framåt mot nästa grej.

Torsdag 16.10
Idag var jag till Moderna muséet med Gabriel. Vi såg en utställning om Max Ernst och en om Los Angeles 50- och 60-talskonst. Vi gick även som hastigast genom den permanenta utställningen. Detta är ett stort muesum, men det borde man också vänta sig i Stockholm. Jag fick åter tillbaka tankar på hur intressant det vore med studier i konstvetenskap. Jag tyckte väldigt mycket om en del av Max Ernst-utställningen medan andra saker inte riktigt klickade. Mot slutet av besöket var jag dessutom så full av intryck, då jag också börjat det väldigt ambitiöst och spenderade lång tid framför varje verk.
Senare satt vi på kansliet och jag pysslade med småsaker som inte blivit gjort tidigare.

Fredag 17.10
Vi preppade inför helgen, planerade lite. Jag skall köra en stor van i helgen och fick provköra den idag, eftersom den är väldigt stor och automatväxlad, men det kommer nog att gå bra det också, den var väldigt lättkörd trots sin storlek.

Lördag 18.10
Idag har jag jobbat länge, men det känns bra. Redan från tidig morgon började vi packa bilarna inför Pixelvärk. Sedan åkte vi iväg till Hagaparken där festivalen var och lade upp vår paviljong och inredde den i orientalisk stil, med kuddar, tyger, vattenpipor och bord med myntate i små koppar, turkisk konfekt, sockrad ingefära och andra godsaker. Erlend, en filmmakare från Norge hade gjort videoprojektioner som spelade på vita dukar på väggarna så att tältet fick fönster med utsikt över öken, oaser och Rudolf Valentino. Ökenmusik spelade också i tältet under hela kvällen. Evenemanget blev för IAs del väldigt lyckad. Det kom mycket folk som verkade trivas väldigt bra och jag upplevde en mycket fin stämning under kvällen. Det blev dock långt in på natten innan vi fått allt rivet, packat och hemkört och kunde gå och lägga oss.

Måndag 20.10
En ny vecka har börjat. Vi börjar se slutet på denna höst och detta spel och gjorde upp en översiktsplan över de veckor som är kvar och planerade vad allt som skulle hända ännu. Vi listade även alla småsaker som lämnats ogjort och ska ta itu med allt det denna vecka. En normal arbetsdag, åtminstone för detta arbete.

Det tunga ansvaret

Det är dags att avmytifiera konstnären nu. Det är dags att krossa bilden av den deprimerade bohemen som vandrar omkring med lösningen på världsproblemet i sin kreativa hjärna. Han är ingen gud som ser saker i världen som ingen annan ser. Det finns inget hokuspokus som omgärdar konsten och det ska inte heller få finnas en föreställning om det. Konsten ska vara nära människan och livet, och konstnären ska vara närmare mänskligheten än någon annan.


Vi har ett ansvar. Ett ansvar att se till att alla ses, att alla räknas, att alla har ett värde. Detta är inte endast konstens uppgift utan alla yrkesgruppers och alla människors, men jag tänker behandla saken ur konstens och konstnärens perspektiv, närmare bestämt scenkonstnärens. Genom vår konst måste vi få folk att känna att de har ett värde, och att vi ser dem, just dem. Men hur kan vi göra detta?


Drama är teaterns deltagande kusin. Det är en metod, en form för en mer deltagande teater. Det som skiljer drama från teater är att det centrala i dramats undervisningsprocess är kvaliteten hos alla deltagares upplevelser. Genom drama kan man inhämta nya kunskaper på ett mer levande och aktivt sätt, och man kan utvecklas, inte bara i sceniska färdigheter utan även sociala. I dramat ligger fokus på deltagarens kreationer och upplevelse, i motsats till teaterns fokus på resultat och biljettintäkter, om man vill uttrycka det krasst. Genom drama kan alla känna sig delaktiga och värdefulla.

Jag kommer kanske att kallas dramapedagog när jag är klar. Då ska jag vara redo att arbeta med dramats form med människor i olika åldrar och situationer. Jag ska kunna erbjuda människor en väg för dem att skapa på deras villkor.


Jag har tidigare nämnt ordet deltagarkultur. Interacting Arts vill genom att föra in begreppet i kulturdebatten medvetandegöra den rådande strömningen idag, åskådarkulturen. Människan är idag en passiv mottagare av konst och medier i alla dess slag. Någon dialog finns inte, endast illusionen av det. Avståndet mellan konstnär och mottagare är långt. Så hur ska konsten kunna få folk att känna sig värdefulla med en sådan distans? Det är här deltagarkulturen har en viktig uppgift. Genom deltagarkulturen görs alla involverade till medskapare och får samma värde. Den upphöjde konstnärens roll försvinner då konsten skapas här och nu, av folket. Alla kan se alla och ingen blir bortglömd.


För att det som hände i Kauhajoki och Jokela, inte ska behöva hända igen, är det otroligt viktigt att vi inser vikten av denna uppgift. Och det är bråttom.

Spelet är igång

Nu har spelet kört igång på allvar. Communityn är igång och spelare har börjat dyka upp där. Vi genomförde idag den första spelhändelsen, en flashmob i Jakobsberg:

I gången under Jakobsbergs station kom en musiker gående med en basklarinett och spelade. Han bar en märklig mask. Alla som stod där förtrollades av honom och följde honom. Han gick upp ur gången och till en husbil som stod parkerad bredvid stationen. Där stod koordinatörer och tog emot spelare och försedde dem med masker och instruktioner för sitt nästa möte. De gick sedan in i shoppinggallerian och vandrade bland affärerna. Igen hördes den dova klarinettens lugnande toner och maskerna dök upp. Nyfödda och nyfikna begav de sig till en sandcirkel utanför och rörde vid rummet och varandra. En reva i verkligheten hade skapats.

Nu får jag äntligen hålla en ledig dag och sedan ska jag börja förbereda inför Höjdpunkt. Jag är trött, huvudet känns grötigt men jag är glad att spelet är igång. Det har potential att bli något stort tror jag. Communityn är en bra grund att bygga upp en fiktion utan gränser. Deltagarkulturen står inför dörren, gå med i tåget!


Jag hörde att krigsspektaklet i Oravais gått bra och att det funkat väl med praktiska arrangemang. Roligt att höra att det händer i Österbotten. Det skulle ha varit intressant att besöka händelserna med det nya perspektiv på deltagande former jag har nu.

Maskerna tar över

Detta blir ännu ett sammandrag av veckan som gått. Tror dock att jag kan posta oftare och mer regelbundet när jag flyttat (igen) och fått nät till lägenheten.

Torsdag 11 september
Vi är just nu inne i en fas där story och handling bollas mycket. Igår blev studieplanen helt färdig och är nu ivägskickad. Vi har även författat en sammanfattning av vår verksamhet till en eventuell samarbetspartner i framtiden. Idag har vi fått ihop någon form av synopsis för Jakobsberg. Det känns bättre, men jag är inte helt nöjd och säker på projektet.

Fredag 12 september
Vi drog till Täby och köpte masker av alla de slag och tömde butikens lager. Det här med maskerna blir bra tror jag. Det blir utmanande för deltagarna eftersom de får maskerna genast i spelets början och under höstens gång kommer att utforska den och göra om den till sin egen, och låta kroppen och masken flyta ihop. Ingen förberedande, förklarande workshop med olika kroppsliga övningar, utan maskens mystik ska dra med folk och låta dem hitta en form under vägen. Allt detta på gott och ont, men man ska komma ihåg att verklighetsspel inte handlar om ett estetiskt slutresultat utan om samverkan och där är allt rätt. Jag har inte ännu läst Johnstones kapitel om transmask, men jag känner att den kunde ge mig djup i resonemanget nu. Emellanåt saknar jag den mer teoretiska sidan av vår utbildning, den man förväntas läsa in på egen hand av eget brinnande intresse.
Jag var på kvällen och talade in det sista av min bit på musiksagan, några meningar som glömdes bort förra gången.

Lördag 13 september
Under min lediga dag besökte jag Vegomässan med Mari-Helen. Man märker att Sverige kommit längre med djurens rättigheter. Paneldebatten som jag i förbifarten smålyssnade på gällde hur den vegetariska varor kunde synas mer och hur vegetariska företag kunde uppmärksammas bättre genom samarbete. Det är nog ändå märkligt hur vi än i dag i samhället utan gränser och där Internet möjliggör att trender sprids blixtsnabbt över hela världen, ändå inte viker undan i gamla värderingar. Finland, landet inklämt mellan västvärlden Sverige och den förra sovjetiska staten, har alltid haft identitetskris. Idag är Finland en del av västvärlden och ledande inom mobilteknologin med Nokia och ett välbärgat och rättvist samhälle. Men ändå lever vi i Finland, som ännu inte förstått att värnande om djurens rätt är helt okej.
Nu överdriver jag, och för att krångla mig ur detta så ska jag berätta att jag även varit på stan med Nipsu ganska många timmar och vandrat. Det som fastnade var en fotoutställning framför Dramaten, en dokumentärskildring av livets skeden på olika platser på vår jord. Framför Dramaten ligger Wallenbergs park. Där fanns utställd ett monument över hans livsverk, ett antal block i något sorts formbart stenmaterial som stelnat. Stoderna var väldigt vaga i konturer och verkade först inte föreställa något. Jag hörde flera förbipasserande turister som tyckte att det här förstod man ju ingenting av. Men jag tyckte om den, om man kan säga så om något föreställande förintelsen. Nåja, jag fick starka upplevelser av den, och rekommenderar folk att gå och titta på den om ni råkar vandra i Stockholm en dag.

Söndag 14 september
En riktigt meningslös dag. Vi skulle skriva ut dom flyers vi (läs: Gabriel) gjorde i fredags för flashmoben i Jakobsberg. Dock strejkade tryckapparaten så det blev ett långt väntande på att tekniken skulle komma på bättre tankar. Till sist funkade det men det hände inget mer den dagen.

Måndag 15 september
Vi fortsatte med rekvisita inför spelet och färdigställde en del material som skall ut till spelarna. Dock ville vi dokumentera allt vi gjort innan vi skickade iväg det, eftersom vi kanske aldrig ser det igen. Dock fortsatte teknikens protestmarsch idag med scanners och digitalkamera och hela kalaset. Jag stack också med några exemplar av Karnevalens tid till Bibliotekstjänst, där var folk oförstående och vaga. Trist. Det känns lite segt just nu.

Tisdag 16 september
Idag gick tekniken bättre och vi har fotograferat allt material. Något annat revolutionerande bjöd dock inte dagen på.

Onsdag 17 september
Vi har förberett den första provvandringen av Uffes musiksaga/maskvandring. Till sist hade vi låtarna på mp3-spelare och cd-skivor och gav oss ut på Söder med ett mystiskt brev som vi fått från personalen på cafét där vi suttit. Vandringen tog tre och halv timme och det blev både mörkt och kallt på vägen men en häftig och annorlunda upplevelse för en "bondpojke" från Vörå. Det är en saga om masker som suttit fast i asfalten och betongen men nu börjar tränga sig ut och finns synliga på väggar och under broar och ställen i stadens rum som man inte ser så ofta. Mytiskt och spännande. Ett koncept som absolut tas med i bagaget hem.

Torsdag 18 september
Vi har hämtat fler masker, nu har vi närmare 60 st i olika former, så jag tror vi klarar oss en stund. Vi planerade och funderade inför söndagens evenemang. Det är verkligen inte långt kvar, det känns som att det är väldigt mycket som ska göras innan dess. Det är trots allt nu spelet drar igång på allvar, efter detta finns det ingen återvändo och vi kan inte gå och ändra i planerna mera. Jag hoppas verkligen det blir lyckat, men vi har fått en musiker, vilket jag tycker är viktigt för grejens helhet.
Communityn som skapats till detta spel måste göras helt klart, eftersom spelarna kan börja registrera sig efter söndag.

Fredag 19 september
Idag har jag gjort en översiktsplan över allt program jag skall hålla under Höjdpunkt. Jag vet inte hur det kommer sig att jag skall göra så mycket, ett ögonblicks inspiration bara. Men jag tror det blir kul, mycket intressant program och jag tror att människorna också kommer att vara skoj. Mera om Höjdpunkt när det beger sig.
Jag har också fixat upp detta inlägg, vilket tog sin rara tid. Vi har mekat i allmänhet inför söndagen, funderat och diskuterat communityns innehåll. Till sist fick jag ihopskrivet ett litet infopaket till spellets kontaktpunkt i Finland.

Omställningar

Det har varit tyst här en tid, och det beror på flera saker. Bland annat har jag flyttat men har fortfarande inget nät hemma. Jag har även varit i lite dåligt skick emellanåt, men nu är formen bra.

Det här inlägget får bli ett sammandrag av de dryga två veckor det varit uppehåll på bloggen. Inlägget är kanske inte det läsvärdaste men ger en fingervisning hurdana mina dagar är.

Tisdag 26.8
Vi följde med en dansperformance, "Bodies in urban spaces". Ett roligt sätt att bli lite bekantare med staden, även om jag höll mer utkik efter skulpturerna än var jag var. Här finns en recension från Svenska dagbladet.
Sedan for vi till Jakobsbergs centrum för att rekognocera inför den kommande "flashmoben" (det vete tipporna hur man stavar/särskriver det ordet korrekt), och tog lite bilder. Till sist sammanställde jag lite info om olika fonder som vi kunde söka pengar från för framtida kapitel av Maskspel.

Onsdag 27.8
Skrev ihop någon sorts information om Jakobsbergshändelsen. Sedan satt jag med när gänget bakom Deltagarkultur-boken hade möte och diskuterade release, föreläsningar och distribution. Jag satt mest och följde med, intressanta människor och intressanta tankar.
Kvällen avslutades med filmvisning, The weather underground. Intressant att höra hur terrorism motiveras med västerländska tankegångar och värderingar. Sevärd, även om det inte är någon mysig film direkt.

Torsdag 28.8
Satt på Sveroks kontor hela dagen och jobbade med rekvisita för spelet. Det blev många timmar och var helt yr i skallen efteråt, men det tyder väl på att man varit aktiv.

Fredag 29.8
Fortsatte med rekvisita.

Lördag - söndag 30-31.8
Var på kontaktimpro-jam-helg i Katrineholm under helgen. Tyvärr var jag i dåligt skick så att jag var sängliggande en del av lördagen och bara tog det lugnt resten av helgen. Inte så kul men platsen var väldigt rofylld och kontaktimprovisation i sig är ju spännande. Det är en form av dans som består i att man hela tiden har fysisk kontakt med en annan person och ger och tar vikt och ändrar höjd och position genom att vrida sig. Metoden är väldigt meditativ även om man fysiskt är väldigt aktiv.
Helgens prestation var ändå att jag kört bil i Stockholms innerstad, helt ensam och vilse. Men inga olyckor hände och jag kom säkert fram dit jag skulle till sist.

Måndag 1.9
Flyttade ut till Fagersjö som ligger en bit söder om Stockholm och kommer att bo där i en månad i ett nystartat kollektiv. Måste dock söka något annat från oktober framåt så riktigt bofast blir jag aldrig i denna stad.
Jag färdigställde infon om Jakobsberg idag. Sedan översatte jag en text om Maskspel till engelska som kom upp på Nordic scene-bloggen. Blev riktigt nöjd med den, fast det nu inte var en så stor grej.

Tisdag 2.9
Började joxa med en studieplan för spelet som ABF behöver. Har ingen aning hur en sådan ska utformas just nu men nätet är ju en outtömlig källa på information till den törstande rationalbefolkningen.
På kvällen var jag i studion och talade in anvisningar för musiksagan som görs till spelet. Och med anvisningar menar jag "Nu är det dags att vända sida". Något att lägga till på min lista-över-saker-jag-inte-väntat-mig-skulle-hända-i-mitt-liv. Kul, men tyvärr får jag ingen glad melodi som medföljer mina anvisningar som de gamla goda kassettbanden med sagor.
Annars gick en ansenlig mängd av dagen åt till att jaga något att sova på. Detta är inte det lättaste om man inte är stenrik. Det lustiga är att det dyraste var sängkläder, lakan alltså. Därför äger jag för närvarande inga sängkläder.

Onsdag 3.9
Fortsatte att söka efter mallar till studieplanen. Vi hade även en diskussion om höstens händelser som aldrig kom någon vart, eftersom det var teaterafton. Turteatern bjöd på Katharsis: Kung Oidipus + Trademark: Sweden. Jag har ännu inte löst framtidstemat och på vilket sätt de två akterna hör ihop men det var en givande afton. Teaterutbudet i Stockholm är digert men jag ska inte försöka stressbesöka så mycket jag hinner, jag vill ta del av kulturen som en besökare och inte i någon yrkesroll.

Torsdag 4.9
En kortare dag, jobbade endast på kvällen med att söka fram telefonnummer till personer vi vill kontakta angående spelet, alltså att värva deltagare.
Besökte även ett vernissage på Södermalm, en liten enkel lokal där tre artister ställde ut. Kommer tyvärr bara på namnet på en av dem, Agnes Mercedes. Hon uppträdde också med egen musik, som minst sagt var särpräglad, men jag diggade det, det var en uppmuntrande oas i det grå vädret.

Fredag 5.9
Fortsatt diskussion i café-miljö och lite jobb på studieplanen. Av de ställen vi jobbar på finner jag caféerna de ställen jag jobbar bäst på. Märkligt med tanke på att det hela tiden händer så mycket på såna platser, men det är nog något med utstrålningen. Sedan går man ju med i föreställningen över hur romantiskt det är att arbeta (speciellt för konstnärer) vid ett café sittande med kopp te och betraktande världen gå vidare. Det allmänna sorlet är inspirerande och fungerar som en trygghet. Aktivitet föder mer aktivitet.

Lördag 6.9
Vi satt på kansliet och diskuterade om den annalkande flashmoben, och tror att vi gjorde ett genombrott i planerna. Nu känns våra teman bättre sammankopplade med varann och med händelserna vi planerat, och maskerna har tagit en betydligt centralare position.
Jag funderar även över hur man kunde involvera skolans resurser i och med att vi ju har en fysisk linje som jobbar mycket med mask. En utmaning att kombinera åskådarkultur och deltagarkultur?

Måndag 8.9
Gjorde färdigt ett första utkast på studieplanen. Vi diskuterade om en fondansökan för våren som ska vara inne i veckan. I samband med det kom samtalet även in på att lansera Deltagarkultur-boken i Finland. Det vore rätt spännande och jag tror att det finns god jord att falla i. Åtminstone är inte det finlandssvenska kulturlandskapet mättat på kulturmanifest i dagens läge.
Tidskriftscentralen har en hel del skrifter som verkligen vore intressant att bekanta sig närmare med även annars, så vi ska se om någon av dem nappar.
Sådde även det första fröet till Maskspel i Österbotten då jag fick med en kompis som kommer att fungera som kontaktperson i spelet.

Tisdag 9.9
En kort dag igen. Började skissa på en plan för vårens händelser i Vasa. Tanken att detta kunde vara ett längre arbete och att jag kunde ha detta arbete vid sidan av skolan under nästa år känns vild. Hoppas att formen som ändå skiljer sig en del från lajv inte kvävs eller kväver den rörelse som nu uppkommit i Österbotten. Rollspelare är försvinnande få i dagens läge, jag tror att det finns potential för betydligt fler. Kanske verklighetsspel kunde öppna upp hobbyn mot andra konstformer också och väcka intresset hos "De-med-pengarna".

Manglande

En bra dag idag!

Vi har idag suttit och manglat oss genom spelet. Jag har nu kommit mig igenom Karnevalens tid (recension utlovas senare) och fick även lite mer kött på benen vad gäller storyn så nu börjar jag nog ha den översikt som krävs för mig innan jag kan engagera mig i ett projekt ordentligt.

Visst finns det ännu en viss osäkerhet, jag känner inte till gränserna för vad som gäller riktigt. Det tar alltid en tid innan man lär sig förstå sina medarbetare och inte kan jag påstå att jag efter en vecka känner dem utan och innan. Men jag tror att med tiden växer jag in i projektet och metodiken och estetiken som används här i det svenska svenska Stockholm.

Var hälsad

Bloggen har redan varit online en tid och jag har även skrivit en del inlägg. Det är dock inte förrän nu som bloggen är färdig för publiken och alla ni meddelats om den. Jag har haft dåligt med tid att göra själva bloggsidan färdig. Texterna har dock varit tvungna att skrivas. Bloggen är nämligen samtidigt en logg för mina studier, och ska användas för att utvärdera min praktikperiod och min insats i Maskspel-projektet.
Men trots allt är bloggens viktigaste funktion, eller jag hoppas att den kan bli, att starta och uppehålla diskussioner kring lajv, lek, rollspel, teater, konst och kultur, som jag skrev i mitt första inlägg. Och trots det jag där påstod så skulle jag ju inte ha meddelat så många om denna blogg om det inte var för att jag ville att folk skulle veta vad jag höll på med för tillfället. Att helt bryta sitt jobb med sitt liv tror jag inte på, och i livet ingår familj och vänner.
Så välkommen, bordet är dukat. Ta för dig och lämna gärna en kommentar, och delta även gärna i debatten om du känner för det.

Dag 4 - Interacting Arts

"Interacting Arts är en multidisciplinär grupp som drivs av konstnärer, teoretiker och aktivister. Vi arbetar tillsammans med teoretiska, konstnärliga och sociala projekt som utforskar möjligheterna med deltagande, rolltagande, spel och lek."


Detta är en sammanfattning av konstnärskollektivet Interacting Arts, tagen från deras nyutgivna bok "Deltagarkultur", som kanske kan ses som deras kollektiva kulturpolitiska uttalande. Jag ska dock inte påstå något förrän jag läst boken, men när jag väl gjort det så kommer en grundligare analys av den att dyka upp här.


Idag har jag träffat majoriteten av denna grupp. En brokig skara med väldigt många upplägg och upptåg för att skoja till vardagen. Deras akademiska kunskaper och termer övergår än så länge min nivå, men jag hoppas ändå kunna hitta en våglängd som jag kan arbeta med dem på.

Dagens arbete har varit detsamma som igår, en kortare dag på grund av mötet med IA där jag alltså fick träffa gruppen. Har idag sökt efter lite fonder som kunde finansiera fortsatta Maskspel, över gränserna. Visionen är att nästa vår/höst kunna dra spelet i Stockholm/Helsingfors/Vasa samtidigt. Det vore onekligen kul och ett fortsatt arbete med IA skulle glädja mig. Trots allt är min plan efter avslutade studier i Vasa att kunna finna min nisch inom lajvscenen, och just nu är det vid Olofsgatan i Stockholm som de som jobbar professionellt med lajv kan hittas.

Jag har ännu lite svårt att hitta balansen och rytmen i arbetet. Jag är aningen ovan vid att jobba med ett lajv på det här sättet. Det är inte nio till fem-jobb, men nästan. Kanske har jag svårt att finna min plats. Kanske har jag svårt att hitta balansen mellan den grund jag ändå har i mina studier, min erfarenhet i lajvarrangerande och de nya intryck, impulser och tankar jag får ta emot här. Otvivelaktigt kommer jag att hitta denna balans, det är väldigt många nya intryck för tillfället och då känner man sig lätt överkörd. Det gäller att hitta sina egna styrkor och lyfta fram dem.

Dag 3 - Musiksaga

Idag har jag jobbat vid P:s kontor. Jag har fått en lista över vilka uppgifter jag skall göra denna vecka. Jag har denna dag jobbat med att skapa en blogg för spelets forskare och börja fylla den med innehåll som hör spelet till. Jag var nog ganska osäker på vad jag kunde eller fick skriva i den, men åtminstone det visuella lyckades jag göra till något jag är nöjd över. Jag började också fundera över vilka olika forskarkaraktärer som existerat och kan existera. Det kändes konstigt att igen börja tänka på karaktärer, jag har nyligen lämnat ett sådant arbete bakom mig, men nu sitter jag här igen, och på arbetstid och ska försöka komma på något. Det står still i skallen och jag tror inte jag fattat det här med att göra lajv, på arbetstid, som mitt arbete. Men det löser sig, jag får väl lov att vänja mig.
Senare på kvällen sökte jag mig ut till Globen där Sverok har sitt Stockholmskontor. Där hjälpte jag Uffe med att rigga för inbandning av lite tal till ljudsagan. Processen var väldigt intressant även om det inte var något direkt nytt för mig. Det kändes väldigt roligt att kunna ge feedback och utveckla och hitta det rätta talet för ljudsagan. Mittiallt förstår jag radioteatern, varför den görs och hur. Även om det bara är vårt hörselsinne som aktiveras så är den då extra aktiv och man uppfattar även de minsta nyanser.

Efter ikväll har jag återfått förtroendet för mig själv, att jag kan bidra med något till det här projektet. Jag får bara inte glömma att jag också kan något och kan bidra med något. Två års studier måste väl synas någonstans i ett sådant här projekt. Jag tror dock att det största arbetet är att förstå sina arbetskamrater, deras metoder och rutiner och så anpassa sig till det. Endast då har jag en grund som håller att stå på, och kan presentera mina idéer och tankar. Detta är givetvis ett problem, man måste kunna arbeta på topp från första början.

Dag 2 - P

Jag besökte P:s kontor första gången idag. Den ligger väldigt centralt och är faktiskt inte alls tokig. Vad gäller de som jobbar där så är jag inte lika säker. Interacting Arts har ett bord där, och jag och Gabriel satt där idag och gick igenom lite hela projektet, vad som planerats, vad min uppgift kunde tänkas vara och så vidare. Jag fick även boken Deltagarkultur, skriven av IA, som jag ska läsa vid tillfälle. Jag fick träffa de andra som jobbade där. Förutom The Company P-människorna jobbar där också ett gäng från Interaktiva institutet som programmerar något avancerat system för att koordinera och producera pervasiva spel, vilket ungefär kan sägas vara urbana lajv, även om det inte är hela sanningen.
Efter att ha suttit på kontoret en stund drog vi iväg ut på stan och sedan vidare till Gabriels lägenhet där vi inventerade gamla IA-utgåvor. Jag fick en hel drös med skrifter som jag också ska läsa. Högen växer nämnvärt men jag är bara glad för den litteratur jag får. Senare träffade vi även Uffe och diskuterade lite vidare kring projektet.
Den uppgift som jag själv kommer att ansvara för är forskarna och deras uppgifter. Jag vill inte avslöja mera nu, men håll ögonen öppna vid länkarna till höger under höstens gång, det kanske dyker upp nåt.

Jag har lite svårt att få rätsida på vad det hela handlar om än, men jag tror också att det är lite det som är meningen. Inte att det ska vara förvirrande, men väldigt öppet, så att deltagarna har maximal möjlighet att påverka och forma spelet efter deras önskningar och behov. Frågan är hur långt man kan gå i att inte hugga fast något i sten. Om allt innehåll skapas av spelare, vad är då arrangörens roll? Finns det då en arrangör? Och vad är hela evenemanget? Finns det eller är det kanske inte längre ett verklighetsspel, utan endast verklighet? Varifrån och när kommer ändelsen -spel in i bilden? Det kan inte handla om rollspel eftersom man är sig själv, i någon mån. Inte kan det heller vara den lekfulla inställningen som gör verklighetsspelet, då skulle alla glada, fulla människor sent på kvällen egentligen hålla på med lajv.
Det måste finnas en struktur. Det är det som skiljer lajvet från barnens låtsaslekar. Det är säkerhetsnätet som "vuxna" behöver för att kunna leka. Vi måste ersätta vår förlorade spontanitet med en struktur att känna oss trygga i. Först därefter kan vi fullt engagera oss i spelet.

Dag 1 - Rekognocering

Min första arbetsdag. Min första dag i Stockholm. Fortfarande yr efter omställningen gav jag mig iväg för att möta min handledare Gabriel Widing. Jag fick även möta Uffe, som skrivit boken Karnevalens tid som jag ska skriva mer om senare, och det är dessa två jag kommer att jobba mest med då de är involverade i projektet Maskspel. Uffe håller för tillfället på med en ljudsaga som kommer att användas i spelet.
Dagens program var att rekognocera möjliga spelplatser. En del förslag diskuterades och vad vi sökte efter var forntida, magiskt, i naturen. Så packade vi ihop oss i IA-gruppens nyinskaffade husbil, tidigare ägare: mc-gäng. Vad nu ett mc-gäng gör med en bil. Bilder på bilen kan ni se på Interacting Arts blogg, länken finns i spalten till höger.
Det blev en ganska lång dag till slut, men jag tror att vi hittade vad vi sökte. Intressant att jag kom hit och förväntade mig snokande på hustak och i kloaker och istället åker vi ut i naturen. På köpet fick jag en present med mig därifrån, en fästing, vilket bara kan ses som väldigt skojigt, när jag tillbringat avsevärd tid i naturen i sommar inför lajvet då.

Jag vet ju inte så mycket om projektet men det känns bra, mina arbetskolleger verkar mycket sympatiska, så jag tror inte att detta ska bli något problem. Jag har även fått Uffes bok och ska läsa den så fort som möjligt, den fungerar som bakgrundsmaterial till hela spelet.
Mycket nytt och fortfarande inte medveten om att jag faktiskt bor i Stockholm. Men det är en fin stad, det kan man inte förneka. Jag känner mig nästan tvungen att lägga upp bilder från den vy jag har från lägenheten, det är mer än vad man kunde ha hoppats på. Kom för all del och hälsa på om ni är i stan eller ska genom den.

Jag vill inte lämna ut fler detaljer om Maskspel då projektet ännu inte varit, och man aldrig vet vilka deltagare som får för sig att snoka på nätet efter mer ledtrådar. Det är inte heller så viktigt för denna diskussion som jag ser det.

Ihmeotuksia & ihmemuutoksia

Just nu går en utställning vid namn Ihmeotuksia & ihmemuutoksia (engelska: Curious Creatures & Changes; svenska: Underliga väsen & förvandlingskonst). Konstnären heter Alexander Reichstein, en finsk-rysk skulptör/bilderboksillustratör. Platsen är Sunnanvik skola i Vasa, och utställningen är en del i den pågående bostadsmässan i Vasa.

Att jag tar upp detta beror endast delvis på att jag jobbar som guide vid nämnda utställning. I samband med utställningen gavs det ut en bok om Reichsteins konst. Det finns två aspekter som jag finner anmärkningsvärda och som är intressanta att lyfta fram.

Det första är lekfullheten. Reichsteins konstnärsskap är väldigt lekfullt och det är också hans syfte. Konsten ska inte vara fjärran från verkligheten, inte alltför dystert, utan levande, lekfullt och spännnande.

Det andra är interaktionen. Konst ska inte "se men inte röra" enligt honom, speciellt barn förstår inte detta. Att själva upptäcka ökar upplevelsen.

Detta är intressant när man ser det i kontrast till Tikanojas konsthems sommarutställning om skor. Där är det strikt förbjudet att fotografera, röra vid något eller ens stå för nära och andas på den "fina" konsten. Själv mådde jag inget vidare av att sitta och övervaka människor, se till att de inte gjorde fel. Däremot var barnens strålande blickar när de förstod att de fick bygga med klossar lika stora som dem själva.

Det finns drag i Reichsteins tankar som sammansmälter med lajvteori och deltagarkultur, inte minst det att han vill bryta det traditionella konstrummet.
Något värt att fundera på.

http://www.reichstein.name/

Lekaren kan komma

Lekare utan gränser

Lekare mot sin vilja

...haha.

Ordet lek är ganska märkligt. Finns det någon koppling mellan leka och läka? Onekligen är lekandet läkande, och mina antika språk-vibbar anar att de kanske har ett samband.


Lajvet är nu över och jag har frihet att blicka framåt. Det är avslappnande och i samma stund kommer nya idéer över mig, som en varm våg som hållits tillbaka länge.


Jag kommer alltså att utföra min praktik vid Interacting Arts i Stockholm. Projektet jag skall delta i heter Maskspel. Exakt vad mina uppgifter blir återstår att se, men jag antar att det kan röra sig om att leda workshops.
Jag kommer även att jobba med ett eget projekt, handledd av Gabriel. Har svårt att bestämma mig ens i vilken riktning jag ska gå och uppläggen ökar för varje dag.

Var är jag?

Jag har valt att starta upp en blogg med främsta anledning av att jag denna höst gör min praktik för mina studier i scenkonst i Vasa, och att jag vill dokumentera händelser, tankar och utveckling. Framsteg. Baksteg. Men jag har också gått en längre tid och funderat på hur jag kunde skapa en grund för och lyfta fram viktiga diskussioner i ett medium som kan hantera detta.
Jag har också sökt efter ett alternativ till de vanliga populära sociala verktyg, så kallade communities som ofta har tyngdpunkt på det vardagliga livet. De fungerar mera som dagböcker som kan läsas av alla. Jag hoppas dock att detta verktyg ska skapa, om inte en professionell så åtminstone seriös diskussion och lyfta fram diverse tankar kring min och andras konst.

Jag ämnar börja på allvar efter lajvet inkommande vecka.