Dag 2 - P

Jag besökte P:s kontor första gången idag. Den ligger väldigt centralt och är faktiskt inte alls tokig. Vad gäller de som jobbar där så är jag inte lika säker. Interacting Arts har ett bord där, och jag och Gabriel satt där idag och gick igenom lite hela projektet, vad som planerats, vad min uppgift kunde tänkas vara och så vidare. Jag fick även boken Deltagarkultur, skriven av IA, som jag ska läsa vid tillfälle. Jag fick träffa de andra som jobbade där. Förutom The Company P-människorna jobbar där också ett gäng från Interaktiva institutet som programmerar något avancerat system för att koordinera och producera pervasiva spel, vilket ungefär kan sägas vara urbana lajv, även om det inte är hela sanningen.
Efter att ha suttit på kontoret en stund drog vi iväg ut på stan och sedan vidare till Gabriels lägenhet där vi inventerade gamla IA-utgåvor. Jag fick en hel drös med skrifter som jag också ska läsa. Högen växer nämnvärt men jag är bara glad för den litteratur jag får. Senare träffade vi även Uffe och diskuterade lite vidare kring projektet.
Den uppgift som jag själv kommer att ansvara för är forskarna och deras uppgifter. Jag vill inte avslöja mera nu, men håll ögonen öppna vid länkarna till höger under höstens gång, det kanske dyker upp nåt.

Jag har lite svårt att få rätsida på vad det hela handlar om än, men jag tror också att det är lite det som är meningen. Inte att det ska vara förvirrande, men väldigt öppet, så att deltagarna har maximal möjlighet att påverka och forma spelet efter deras önskningar och behov. Frågan är hur långt man kan gå i att inte hugga fast något i sten. Om allt innehåll skapas av spelare, vad är då arrangörens roll? Finns det då en arrangör? Och vad är hela evenemanget? Finns det eller är det kanske inte längre ett verklighetsspel, utan endast verklighet? Varifrån och när kommer ändelsen -spel in i bilden? Det kan inte handla om rollspel eftersom man är sig själv, i någon mån. Inte kan det heller vara den lekfulla inställningen som gör verklighetsspelet, då skulle alla glada, fulla människor sent på kvällen egentligen hålla på med lajv.
Det måste finnas en struktur. Det är det som skiljer lajvet från barnens låtsaslekar. Det är säkerhetsnätet som "vuxna" behöver för att kunna leka. Vi måste ersätta vår förlorade spontanitet med en struktur att känna oss trygga i. Först därefter kan vi fullt engagera oss i spelet.