Det här med "som i filmerna" är ganska intressant, och tangerar mina slutarbetstankar om den magiska verkligheten. För tänk om livet vore en film. Om man en dag bara bestämde sig för att man är Harry Truman. Plötsligt skulle ett meningslöst liv få betydelse, varje handling och person man möter blir meningsfullt.
Och är det inte detta som vi alla nångång drömt om, att man befinner sig i en film och det spelar ett episkt soundtrack i bakgrunden och slutet är lyckligt? Och är det inte detta vi ska sträva till med våra liv, att göra dem meningsfulla? Är det inte det som är det stora problemet i vår sekulariserade värld? Att människan i allt högre grad saknar den där magiska tolkningsramen. Vissa kallar det tro, andra talar om alternativa verkligheter. Jag väljer att kalla det magi.
Jag vet inte vad skissen egentligen förklarar, mer än att detta är hur jag intuitivt känner att det förhåller sig.
I övrigt så har jag haft en uppochnerdag. Slutet av förra veckan hände ingenting, jag fastnade, kanske var energin slut helt enkelt, men jag har stressat över det under helgen och att jag idag skulle träffa min handledare och visa vad jag arbetat på under tiden som gått sedan vi senast setts. Min uppgift var att inte berätta utan visa min vision för det här projektet. Dessutom skulle jag VISA vad jag menar med magi, vad det innebär för mig. Med sådana stressade tankar hoppade jag på cykeln och fann svaret på vägen.
Mötet gick bra och jag fick så överväldigande bra respons på mitt arbete att jag kände ögonen fuktas lite extra. Helt klart är att för mig är handledarens roll att vara det yttre ögat som kommer in och säger att jag är på rätt väg, då mitt jobb är extremt ensamt och introvert att det vore lätthänt att jag har fokus på fel saker eller jobbar åt ett håll som inte är produktivt. Dagens träff gav mig väldigt mycket mental styrka och det är det jag behöver mest nu.
Men min förra natt var lite kort på grund av stressen över alla de parallella projekt som är på gång, att jag efter träffen åter tappade skärpan och har inte åstadkommit så mycket mer idag. En god natts sömn tror jag dock hjälper långt.
2 kommentarer:
Nog skulle man vilja ha det så väl, att passlig musik skulle spelas i varenda ögonblick av ens liv, bara för den där lilla extra stämningens skull.
Ja Emil, verkligheten finns där hela tiden. Det magiska är att uppfatta den. Och det är så enkelt att ett barn kan göra det. Ändå blir vi instängda i det "endimensionella", ytliga, vad vi nu kallar det. Och vi vet spontant, det här är inte allt, det här är långt ifrån allt, det finns mer, det finns otroligt mycket mer. Och vi ropar: Låt mig få se det, känna, höra...
Och, ja: rök är ett fenomen som fascinerar, vet inte varför.
Ord och bilder kan plötsligt röra vid "verkligheten". Vad lycklig man blir. Din far upplevde det i kyrkan i söndags: Lucia, Maria-sång. Kan inte beskriva hans upplevelse. Han var "tagen" som man brukar säga. Kanske var det det vänt kvinnliga. Det som nästan är förbjudet.
Ha det gott!
Skicka en kommentar