I vimlet

Efter två veckors paus återvänder jag till bloggosfären. Projektet är över och min skrivperiod har börjat. Jag håller ännu på att hämta mig och samla mina intryck efter en magisk fredag och två omgångar med en tragisk och vansinnig cirkus. En fullständig analys kanske inte kommer att komma, men mitt skriftliga arbete kommer till en del att utgöra just det. Jag återvänder dock ännu i bloggen med rent konkreta aspekter.

Jag har varit "sjukledig" hela förra veckan, däckad av den intensiva sista veckan, men har ändå samtidigt långsamt städat upp efter cirkusen. Det kommer ännu att ta veckor innan allt det praktiska är helt färdigt, men ett stort lugn vilar över mitt sinne ändå.

Just nu sitter jag på ett odefinierat lunchställe mitt i Rewell Center. I jakt på Vasas Café Mineur får det duga. Jag slås av något som det stod i recensionen av mitt arbete: en medvetet odlad amatörmässighet. Tafflighet. Det är något som också definierar detta ställe. Hyran måste vara extremt dyr och just denna punkt har bytt företag flest gånger i huset tror jag. Inredningen är slarvig och osammanhängande, menyerna fula och väldigt svårförstådda, och maten minimalistisk på alla plan utom priset. Mycket kunder är det inte heller men betjäningen är långsam. Det här stället kommer inte att stå sig länge, och det är synd. Det måste också få finnas rum för det som inte är så väldigt bra, som inte är mättande eller konkurrenskraftigt. Det behövs taffliga ställen. Kanske jag återkommer hit. Men tyvärr tål jag bara inte högfrekventa ljud och just nu finns det mycket av det här.

Dansar med clowner

Vilken kanondag igår!! Inte nog med att jag susade runt hela dagen i en paketbil och fick handlat så gott som allt material jag kommer att behöva, i princip har alla andra småknutar jag har haft plötsligt löst upp sig. Under en extremt effektiv halvtimme av samtal och mail lyckades jag åstadkomma följande: så mycket sågspån jag orkar hämta, en sockervaddsmaskin från Wasalandia, en popcornsmaskin från Ritz (skick osäkert), och allt detta gratis!

För att ännu sätta pricket över i:et så kommer jag att gästas av en grupp dramabarn i cirkustältet på torsdag, där jag ska berätta om projektet och kanske bjuda på lite godsaker. Det känns väldigt roligt att få besök och kunna visa hur spännande teater kan bli, så länge som tältet är uppe då. Men jag känner inte den minsta stress över att jag inte skulle hinna med det. Hela nästa vecka känns så lugn och under kontroll. I helgen kommer jag att skriva färdigt roller tillsammans med tvillingarna, och efter det är det bara praktiskt, roligt arbete kvar. Jag ska inte lova vare sig popcorn eller sockervadd ännu, den förra maskinen kanske inte ens fungerar, och även om den senare fungerar, så måste jag lära mig att använda den, och vem har inte hört att göra sockervadd är en konst som tar lång tid att bemästra...

Jag kan vara riktigt nöjd med mig själv nu. Samtidigt går arbetet med festivalen äntligen med lite flyt, och detta är mycket välbehövligt. Jag börjar trots allt märka av de långa dagarna, jag är väldigt trött på kvällarna och mina kära klasskamrater verkar också vara det. Det är en vecka till av arbete, sedan får vi njuta av att se en imponerande teaterfestival gå av stapeln. Be there!

Det kommer mera...snö

Två kvällar i rad har jag nu gått hem med bultande huvudvärk. Är det ett tecken på att kroppen börjar bli slut. Det är ju inte så bra. Jag måste försöka ta det lugnt men ändå hålla ett jämnt tempo. Igår träffade jag äntligen min kläddesigner, och jag kan bara säga hurra! Hon var jättetrevlig och hade väldigt många och bra idéer. Träffen gav mig massvis med ny inspiration till karaktärerna och att även kläddelen börjar klaffa ger mig energi att orka genom denna sista tid.

En sådan märklig stiltje det råder i luften idag, då det är helgdag. Jag känner mig också lite rådvill över vad jag egentligen kan göra. Jag har försökt förstå mig på elektricitet och tror att jag har löst hur jag ska försörja mitt tält med ljus och värme, och annat smått och gott.
Imorgon är de stora inköpens dag, då jag ska handla allt virke som behövs för inredningen.

Musikerna verkar också ganska coola med sin del. Det börjar småningom falla på plats. Jag hoppas att jag nästa måndag har allting så pass klart att jag bara kan koncentrera mig på byggandet av Cirkus Armando.

Nu ska jag inte heller gå och lova för mycket, men jag hoppas att imorgon ha goda nyheter angående sockervaddsmaskinen som gett mig sådan huvudbry. Vänta och se...

Slutspurten börjar

Det är nu det gäller. Två veckor kvar. Jag har nog inte känt mig så ledig denna julhelg som jag hade hoppats, men snart får jag vara ledig. Bara två veckor i full fart. Just nu känns inte projektet eller festivalen så kul, men bara jag kommer igång ordentligt nu så. Det är många många detaljer som ska klaffa just nu, och visst erkänner jag att jag är stressad, men den känns än så länge mest positiv. Det här ska banne mig gå igenom. Om jag bara fick tillräckligt med folk anmälda, jag måste vara väldigt tydlig märker jag i att förklara att det här är en DELTAGANDE teaterföreställning, och att man måste anmäla sin medverkan på förhand.

Men idag är jag också äntligen tillbaka i mitt rum på skolan, och skillnaden i hur effektivt jag arbetar är otrolig. Jag har redan ringt samtal, träffat min handledare och fått en glasklar bild över allt som ska hända dessa två veckor. Det måste vara det spartanskt intredda rummet och bristen på kylskåp med mat, en kämppis att snacka skit med och andra roliga men förrädiska faktorer som gör att det går så bra.

Nog är det ju otroligt fantastiskt att jag inte sett såhär mycket snö på tio år sammanlagt som det just nu finns utanför mitt fönster. Och om en och en halv vecka ska tältet vara uppe. Faktum är att jag ska åka och hämta det om en timme. Spännande, det blir det första konkreta beviset på vad mitt arbete kommer att likna, efter hemsidan förstås.

Hemsidan är uppe!

Jag kan äntligen väldigt stolt meddela att hemsidan för mitt arbete är uppe: www.cirkusarmando.tk

Gå in och anmäl dig redan idag! Jag vågar idag påstå att detta blir ett fantastiskt spektakel, även om jag inte har en aning vad som egentligen kommer att hända. Jag känner magin växa sig större...

Ett enormt tack till Keke som jobbat häcken av sig för mig och vår teaterfestival. Världen behöver flera som honom.

Längtan efter rutiner

Jag är tillbaka i Vasa efter julledighet. Det har varit skönt att komma bort från den omedelbara stressen, men jag har märkt en viss oro och rastlöshet under de här dagarna, och märker nu när jag är tillbaka att jag saknade rutiner, ordentliga arbetstider och självdisciplin. Visst ska man ta ledigt från tankearbetet under jul, men projektet är så pass igång, så många saker är i rullning att det verkar vara omöjligt att släppa tankarna på projektet helt, och därför blev det ändå lite skrivande under julhelgen.

Dessutom hittade jag ibland inspiration under alla timmar av ledigt ingentingande, oftast på fel tid av dygnet, om man med rätt menar den tid då det är ljust ute, och det är ju inte helt galet att tycka så.
Jag hade inte tänkt jobba med slutarbetet så här inpå julen, men inspirationen är märklig. Det blev dessutom väldigt bra texter.

Den största missen hittills i projektet är att jag hade planerat att få upp hemsidan för två veckor sedan, men den är inte ännu inte uppe. Det finns många orsaker till detta, men den andel jag skyller mig själv för är att jag är rädd och ofta drar mig för "den slutgiltiga texten", den som blir offentlig. Jag väntar på det rätta ögonblicket att skriva alltför länge och sedan sitter jag och vrider med orden hit och dit och söker efter de bästa formuleringarna.
Det skulle inte vara så illa ifall hemsidan inte var alldeles nödvändig för att projektet ska gå i mål. Den är mer en reklamkanal, den ger nödvändig information och medel att anmäla sig.

Men nu är jag tillbaka och har kunnat jobba hemma då jag är ensam i lägenheten, men jag misstänker att jag måste tillbaka till skolan småningom för att verkligen kunna arbeta ostört.
Jag har i alla fall de flesta textsektioner till hemsidan helt klar, och jag har också en checklista över allt som ska hända under dessa två veckor. Bara att sätta igång och beta av. Stay focused!

Debatt

Eftersom det nästan inte överhuvudtaget existerar debatter där man kan komma överens om ett rätt svar eller lösning, måste det alltså vara så att debatten inte är till för debattörerna. De blir endast medel för "massan", som är de som inte deltar utan endast läser debatten och försöker bilda sig sin egen åsikt.

Isåfall är det slutliga målet med debatt att alla ska kunna delta i den, och ha en egen åsikt. När alla kan delta, upphör debattens syfte. Vi kan alltså konstatera att debatt INTE har som syfte att hitta en lösning, för om det vore syftet betyder det att något vore allvarligt fel i debattekniken då detta nästan aldrig händer.

Tänk vilka upptäckter man kan göra en lördagkväll innan jul.