I vimlet

Efter två veckors paus återvänder jag till bloggosfären. Projektet är över och min skrivperiod har börjat. Jag håller ännu på att hämta mig och samla mina intryck efter en magisk fredag och två omgångar med en tragisk och vansinnig cirkus. En fullständig analys kanske inte kommer att komma, men mitt skriftliga arbete kommer till en del att utgöra just det. Jag återvänder dock ännu i bloggen med rent konkreta aspekter.

Jag har varit "sjukledig" hela förra veckan, däckad av den intensiva sista veckan, men har ändå samtidigt långsamt städat upp efter cirkusen. Det kommer ännu att ta veckor innan allt det praktiska är helt färdigt, men ett stort lugn vilar över mitt sinne ändå.

Just nu sitter jag på ett odefinierat lunchställe mitt i Rewell Center. I jakt på Vasas Café Mineur får det duga. Jag slås av något som det stod i recensionen av mitt arbete: en medvetet odlad amatörmässighet. Tafflighet. Det är något som också definierar detta ställe. Hyran måste vara extremt dyr och just denna punkt har bytt företag flest gånger i huset tror jag. Inredningen är slarvig och osammanhängande, menyerna fula och väldigt svårförstådda, och maten minimalistisk på alla plan utom priset. Mycket kunder är det inte heller men betjäningen är långsam. Det här stället kommer inte att stå sig länge, och det är synd. Det måste också få finnas rum för det som inte är så väldigt bra, som inte är mättande eller konkurrenskraftigt. Det behövs taffliga ställen. Kanske jag återkommer hit. Men tyvärr tål jag bara inte högfrekventa ljud och just nu finns det mycket av det här.